AnnaStekPanna

Lördagen spenderades på Andersön. 
I en fasansfull värme togs det första doppet för året för att inte få solsting, vilket jag tror att jag fick i alla fall.
Det var inte varmt, det var inte skönt, det gick väldigt fort.
Vi hade även med mitt special-kastspö-med-flöte som vi agnade med rysk salami, men det blev det klent med fångst. Jag vet inte om det berodde på betet eller att vattendjupet inte översteg 50 centimeter.
Mycket mysigt var det i alla fall.

På kvällen fylldes Gunillas bil med folk men ingen aircondition, å så  åkte vi till Sundsvall på dans. Jag var genomsvettig redan innan vi kom dit och håret hade krullat upp sej i bästa fuktighets-anda. Så himla trevligt!
Vi började med fikapaus i Borgsjö. Satte oss på ett exotiskt litet ställe med bänkar å solsken å fågelkvitter å en stor container med fyra tusen spyflugor.
Sen dansade vi oss ännu blötare och krulligare å så var kvällen slut.
En hade haft dubbelt så roligt (ingen vet än vad), Gunilla var orolig för att tvingas dansa tryn-dansen och vi andra var mer allmänt nöjda.
Inga tryndanser och mycket trevligt folk.

Söndagen var lite varmare än den förra jättejättevarma dagen och var alltså alldeles hemskt varm.
Pappa hade shorts och bar överkropp, då behövs ingen termometer längre.
Då vet man att det är varmare än på MYCKET MYCKET länge, eftersom han brukar ha jeans med långkalsonger under, året om. Hans vita ben lyste upp tillvaron hela dagen.
Underbara mordviken var ännu lite finare än vanligt.








Hälsade på fina farmor

Jaa sen var nog helgen över. Jag å pärlan åkte till stan, å när vi kom till Brunflo sa det svosch å så blev han så där väldigt varm som han blir ibland. Men eftersom jag håller på att bli glukol-expert (eftersom pärlan behöver lika mycket glukol som bensin. i princip)  gick det förstås alldeles utmärkt.
I den lilla vita sommarklänningen å mina blommiga små pärlan-situations-handskar stog jag med huvudet nere i motorhuven å hällde glukol i alla möjliga öppningar, med min nyinköpta fina orangea tratt. Jag hade helst velat ha en med något fint mönster på, men det hade dom visst inte på macken.
Å tänk, sen var han som ny. Igen!

Efter att ha druckit blåbärssoppa ur coctail-glas, ätit gröt ur kastrull samt brett smårgåsen med tesked (jag har väldigt många fler teskedar än knivar) i en veckas tid,  var jag så tvungen att diska idag.
Den som säger att "det är ganska rofyllt att diska" har aldrig varit med om något rofyllt och får med glädje komma hit och fylla sej med ro i min diskho för dom har FEL FEL FEEEEL.
Jag skulle hellre bryta ett ben. Det låter hårt men är sant.
Så för att lindra tristessen var jag tvungen att göra bubblor och ta lite kort.




Så till undersökningen.
Fiskbullar i hummersås som man råkar glömma i en liten burk bakom diskhögen börjar lukta mycket märkligt efter bara ett dygn faktiskt. I mina andra gastronomiska/naturvetenskapliga/zoologiska (beroende på hur långt gågna dom är är) undersökningar, har det mesta klarat av att vara bortglömt betydligt längre innan jag märkt något.
Till exempel pajen som jag glömde bakom köksgardinen. Den var visserligen ganska hård efter några veckor, men såg fullt ätbar ut och var helt luktfri.

Nu har det tagit två timmar med den här himla disken och jag måste nog ta tag i den där fiskbullelådan.
Urk.

Igår gjorde jag och Gunilla middag innan vi tog pärlan till Aspåsnäset på dans. För en gångs skull blev jag så hiskeligt sugen på cider till maten, och köpte därmed en flaska på konsum. Till min förskräckelse såg jag att den inte var alkoholfri när jag hade hinkat i mej några glas. Det var visserligen bara 0,7 procent och Gunilla sa att småbarn får köpa sånt, vilket dom inte alls får Gunilla, men det kändes ändå lite brottsligt. Tänk om dom tar mej sa jag, men Gunilla vidhöll att småglin i så fall inte skulle dricka annat än konsum-cider om det nu skulle göra dom gladare på något sätt.
Hur som helst så puttrade vi iväg med pärlan, och inte helt otippat stog dom efter den där lill-vägen och stoppade allihopa.
GAAAAAHHH tänkte jag och började som vanligt svettas. Fast jag var ändå lite glad att dom tog mej under ordnade former och inte under en jakt som jag är van vid. Eller ja, jakt och jakt, att åka efter någon som kör 30 km/h kanske inte räknas till jakt.
I alla fall så visade det sig att jag inte var full och att jag hade körkort. Däremot hade jag visst inte rätt skattemärke, så då var hon tvungen att ringa å kolla så pärlan inte var stulen och brottslig, och då kände jag mig ÄNNU kriminellare när alla andra fick åka vidare och vi fick stå kvar för vidare utredning så att säga.
Men det gick så bra så, jag var helt oförstående till det hela och har då inte sett något annat märke,så hon tänkte nog att den stackars saten förmodligen inte kan göra någon större skada ändå.
Ja så det blev inget häkte utan en MYCKET trevlig kväll!

Förra helgen däremot när stackars Anna var passagerare till samma ställe, hade jag förmodligen åkt dit för både det ena och det andra. Man SKA inte köra när man är trött, speciellt inte när man har jobbat  sexton dagar i sträck och inte sovit riktigt så mycket som sig bör.

För att inte bli av med körkortet nöjer jag mig mej att informera om två av situationerna
1. Ett rödljus som var lite svårt att uppmärksamma, tills Anna skrek att jag nog borde stanna. Sen satt hon och skrattade hysteriskt en stund, förmodligen en kombination av chock och skräck för att åka vidare. 
2.En dörr som jag visst råkade glömma att stänga som flög upp i första högerkurvan som jag också nästan hade glömt. Tur att jag hade bälte, annars hade Anna och pärlan fortsatt sin färd utan mej efter att jag ramlat ur.
Usch, jag blir alldeles nervös när jag tänker på det.
Jag ska aldrig aldrig vara ute med pärlan igen när jag är sådär trött. Aldrig aldrig.

Jaha, annars har det inte hänt så mycket, jag är fortfarande täppt i hela huvet och hostar och kraxar sen förra helgen.
Efter att ha varit ute och fröjdat både fredag och lördag, svettats å frusit, så kompenserade jag med lite feber och tokförkylning. Men nu är jag less på att handla nässpray och mjukt snor-papper, JAG VILL BLI FRISK OCH PIGG.