Runners High
Jag fortsätter min hurtiga bana, ikväll var det dags för söndagsturen. Alltså 5-kilometersrundan där jag höll på att stryka med när grannen släpade runt mej. Fast nu går det faktiskt ganska bra! Jag tror inte längre att jag ska dö vid Berners (uppskattningsvis 2 kilometer hemifrån) eller kollapsa vid reningsverket. (Det är en ganska trevlig runda även om det inte låter så.)
Jag är inte i så bra skick när jag kommer hem, men det hör inte hit.
En bild från kvällens tur:
Kan man bli annat än alldeles glad när det är så här fint?! Även om det värker
i bena och smakar blod i munnen (de få stunder man har stillräckligt med syre för att känna någon smak)
så blir man ju alldeles lycklig!
I I Form kan man läsa om det sinnestillstånd som man mot alla odds (och mina tvivel) möjligtvis kan hamna i när man springer, Runners High:
När du pressar dig själv utsöndrar hypotalamus-centret i din hjärna endorfiner som via blodet skickas till det centrala nervsystemet. Här gör endorfinerna att ditt humör blir bättre och att obehaget av fysisk ansträngning eller smärta nästan helt försvinner (???).
Det känns då som att du bara kan fortsätta springa (har jag inte kommit längre än 1 KILOMETER?!?! det måste vara över snart!! jag dör!!), andningen känns lätt och obesvärad (HAHAHAHAAA) samtidigt som en känska av inre harmoni och ett intensivt lugn infinner sig i kroppen. (hjärtat har för länge sedan skenat iväg ut ur kroppen och jag är glad om det någonsin kommer tillbaka.)
"Runners high är den mycket angenäma känsla hård löpning kan ge."
Jag konstaterar snabbt att jag aldrig har upplevt detta.
Grillsäsongen är igång
Jag kan meddela att det är MYCKET SVÅRT att ta på sig byxorna med enbart vänster hand.
Nu ska jag knyta fast en ny kylklamp på handen.
God natt.
Mini-Micke byter namn
Och nu har jag fått (tagit mig) det allra finaste uppdraget, att göra dopklänningen!
Ååååhh jag blir glad bara jag tänker på det!
I alla fall, så hade jag, Maria och Anton ett väldigt trevlig dopklännings-samkväm på stan.
I detta arrangemang ingick införskaffning av tyg, tråd, knapp, band och fika på törners.
Objektet i fråga
Vi diskuterar passform och övriga önskemål (med något nedsatt tankeförmåga eftersom det var någon tillfällig växthuseffekt inne på törners just den dagen med ca 40 grader i skuggan) över en kopp välling
och några bit-leksaker.
Sedan följde dop-korts-tillverkning ute i Lit, där jag blev bjuden på delikat soppa.
Även Henriksson åt med god aptit
Och det HÄR mina vänner, är vad som ska bli Anton Henrikssons kyrliga utstyrsel!
Anna kollar TV-utbudet
Kommentarer överflödigt.
Anna & Svea weekend
Vi var ute och åkte lite pulka, fikade, läste saga och andra grejer som man gör när man
har tjejkväll.
Ingen har uppskattat min limpa som Svea.
Ingen annan har nog uppskattat den alls när jag tänker efter.
Som en liten parantes visas baket här.
Så man kan se vad lilla Svea gläds åt och njuter så fantastiskt av.
Vagnen lastad med Svea, pulka och ett glatt humör.
Det blev en kortvarig pulktur eftersom vi fick åka fram och tillbaka på den lilla fäck som fanns,
och det var bara underhållande en liten stund.
Färdig för kvällen!
Lördag Morgon
Svea spelar uno med sig själv vid sju-snåret
Och försöker involvera mig i spelet. (vilket jag var väldigt pigg på efter att ha legat på helspänn hela natten för att höra om hon andades, inte andades, var på väg att vakna, var på väg att vakna och bli ledsen, inte vakna, hostade konstigt och andra farliga saker som skulle kunna inträffa.)
Stylar mig inför dagen
Och slutligen läste vi Totte leker med kisse åtta gånger. Den var nästan lika spännande varje gång.
Speciellt delen där kisse gömmer sig under mormors skåp och Totte inte får plats där under.
Svea fixar morgongröten
Och så var tjejweekenden slut.
Åååhh jag hoppas det blir snart igen!
Tack allra finaste finmoster!
I går firade jag och Gunilla våran fina vasalopps-belöning från finmoster, jag som ialla-fall-en-liten-bit-åkare och Gunilla som första klassens stjärn-chaufför.
Kvällen inleddes på balkongen i solnedgången. Eller den hade mest gått ner så det var ganska kallt.
Fast eftersom vi mest sitter å skrattar och gottar oss i vår egen förträfflighet så kände vi inte av kylan så mycket.
Och efter lite piffning och mycket trevligt samkväm, REDO FÖR EN HELKVÄLL!
Gunilla Den Mystiska Holmgren och Anna Tandköttet Pålsson, lika glada som vanligt
Efter att ha ätit världens godaste vitlöksbröd samt kyckling på Dahlwinnies så fortsatte vi till Bishop arms och sen Plaza. En riktig kalas-kväll! :D
Gunilla, Anna och Kycklingfilén.
Trots att jag har fulla kinderna med kyckling och citrussalsa och ser ut som en uppstoppad hamster (tack Gunilla) så hoppas jag att man riktigt SER hur trivsamt vi har det!
Söndagen har fördrivits med lite diskning, (föga överraskande kom det lite saker emellan så jag visst inte kunde diska klart), besök av Johanna som hade med sig mera vasalopps-bilder, besök av Gunilla och en vålds-springtur med min hurtiga granne som även är våldsamt bra på att baka kladdkaka (som vi förövrigt laddade med).
Det var bland det värsta jag har varit med om, Tove stod för envägskonversationen och jag lät, hostade och pekade lite osammanhängande emellanåt. I sista backen passerade mitt liv revy och jag tänkte att min sista stund var kommen, och att det sista jag skulle höra var "nu är vi snart hemma!". Men vi kom hem och vi överlevde.
Kanal 5 diskuterar huruvida man ska byta ut Jamie Oliver
mot "Anna & Mari lagar"
Hur kunde det bli såhär? Så lika men ändå så olika. 
Mari är nöjd med sin insats.
Till en början var hon lite nervös inför bak-projektet och ville ha
coachning. Men blev snabbt självständig och tog egna djärva initiativ (tex att INTE fråga varje gång om "det här verkligen är en tesked"), och utbrast plötsligt glatt "jaha! här skare va tre matskedar kaffe!" och började sleva upp kaffepulver direkt ur påsen. Lyckligtvis hann jag hejda hennes framfart innan pulverkaffe-kakan hade varit ett faktum, men höll mej fortsättningsvis i närheten av både henne och bunkarna.
Mari är glad ändå
Ordföranden i glupskhetsförbundet skyndar sig att smaka, och bränner tungan på en hallongrotta med snitt-temperatur 225 grader.
Finn ett fel.
Ökensand med betong-touche. Dom ser så delikata ut att dom skulle kunna
vara omslagsbild i 7 sorters kakor.
Kvalitetstest är den viktigaste av alla tester i bakning.
En krämig och härligt hemmagjord vaniljsås.
Här vet vi inte heller EXAKT var det började gå snett.
Och resultatet: (efter magknip)
Trallallalllalaaa vad vi är bra
