idrottsskada
Efter en kort men intensiv springkarriär* (jag kände verkligen att jag hade kommit igång efter mitt livslånga träningsuppehåll) fick jag löparknä.
Till en början var det lite halvtrist, men det tog inte lång tid förrän jag började se fördelarna med min idrottsskada.
1. Bara att jag har en idrottsskada får en ju att förstå hur OTROLIGT sportig jag måste vara. (Fast sjukgymnasten påpekade att man inte nödvändigtvis behövde få detta för att man var så himla sportig).
2. Jag bör sluta med det där sportiga och slipper springa nåt mer.
Tyvärr sa den där sjukgymnasten även att jag visst inte skulle sluta springa, jag skulle bara börja med att cykla först. Typiskt.
Fast jag är lite skeptisk. Besök nummer ett hos han innefattade ont i ett knä.
Efter besök nummer två hade jag ont i TVÅ knän, så nu har jag anlitat mig själv och gjort en alldeles alldeles egen rehabiliteringsplan.
Den innefattar några få grundstenar:
God mat
Bra film
Kanske en springtur när lust finnes (övervägande sällan)
Kanske en ny fin springjacka som kan hänga i hallen och se sådär idrottslig ut
Fika på stan lite oftare
Gym när det känns kul (inte heller så ofta, men det händer)
Fina stövlar till hösten
Jag känner att det här är ett vinnande koncept.
*börjar man springa sitt på 27:e år så tycker jag VERKLIGEN att man får kalla det karriär. JAA.
Till en början var det lite halvtrist, men det tog inte lång tid förrän jag började se fördelarna med min idrottsskada.
1. Bara att jag har en idrottsskada får en ju att förstå hur OTROLIGT sportig jag måste vara. (Fast sjukgymnasten påpekade att man inte nödvändigtvis behövde få detta för att man var så himla sportig).
2. Jag bör sluta med det där sportiga och slipper springa nåt mer.
Tyvärr sa den där sjukgymnasten även att jag visst inte skulle sluta springa, jag skulle bara börja med att cykla först. Typiskt.
Fast jag är lite skeptisk. Besök nummer ett hos han innefattade ont i ett knä.
Efter besök nummer två hade jag ont i TVÅ knän, så nu har jag anlitat mig själv och gjort en alldeles alldeles egen rehabiliteringsplan.
Den innefattar några få grundstenar:
God mat
Bra film
Kanske en springtur när lust finnes (övervägande sällan)
Kanske en ny fin springjacka som kan hänga i hallen och se sådär idrottslig ut
Fika på stan lite oftare
Gym när det känns kul (inte heller så ofta, men det händer)
Fina stövlar till hösten
Jag känner att det här är ett vinnande koncept.
*börjar man springa sitt på 27:e år så tycker jag VERKLIGEN att man får kalla det karriär. JAA.
Två heldagar med fadern
Det är inte varje dag man får sådant här besök, och som dessutom inte har bråttom hem!
(-Men pappa vad har du så bråttom till då? -Njääe, men du vet det är ju traktorn å sånt där.. ja man har mycket att göra när man är pensionär vet du.)
Men nu har det hänt, å vad mysigt vi har haft!
Lunch på stråket
Vi var på Optands flyg & teknik-museum, kollade på flygplan, bomber och kanoner.
Särskilt de två senare visste pappa oroväckande mycket om. "Jo så sätter man in patronerna här å så lyfter man på luckan där å så drar man i den där spaken, å så sätter man fast den där där borta, och sen är det bara att skjuta. Å kolla den här, här jävlar är det kanonkulor som gäller."
Undrar om man får kliva in, undrade pappa när han hittade en bandvagn.
Innan jag hade hunnit gå runt knuten för att kolla så var han inne.
Finaste pappa.
(-Men pappa vad har du så bråttom till då? -Njääe, men du vet det är ju traktorn å sånt där.. ja man har mycket att göra när man är pensionär vet du.)
Men nu har det hänt, å vad mysigt vi har haft!
Lunch på stråket
Vi var på Optands flyg & teknik-museum, kollade på flygplan, bomber och kanoner.
Särskilt de två senare visste pappa oroväckande mycket om. "Jo så sätter man in patronerna här å så lyfter man på luckan där å så drar man i den där spaken, å så sätter man fast den där där borta, och sen är det bara att skjuta. Å kolla den här, här jävlar är det kanonkulor som gäller."
Undrar om man får kliva in, undrade pappa när han hittade en bandvagn.
Innan jag hade hunnit gå runt knuten för att kolla så var han inne.
Finaste pappa.
Baluns i Hällesjö
Jahaja, då var första balen i Hällesjö för sommaren avklarad.
En bil full med fruntimmer, köttfärspaj, jordgubbar, rulltårta samt kalasmuffins, det kunde inte bli mycket bättre!
Mycket trevlig kväll, med något litet undantag.
Jag borde börjat ana oråd redan innan vi började dansa, när undantaget glatt kliade sig innanför byxorna (och det var inte i byxbenet han grävde) och meddelade att "det var helvetes mycket mygg ikväll!"
Jag försökte försvinna rakt ner genom golvplankorna, men förstod när objektet i fråga hade börjat dansa en alldeles egen dans med tillhörande sång, att jag inte hade lyckats.
Sen var vi tvugna att dansa.
Undantaget var övertygad att han var John Travolta med full kontroll på armar och ben, vilket inte var läget på något sätt alls.
Han gick ut hårt och intensivt för att sedan öka.
Han bände och vred och slet och tyckte verkligen att han var guds gåva till de stackars danssugna kvinnorna, medan jag desperat försökte hålla i mig så gott det gick.
Samtidigt körde han helikoptern med ena armen och höll fast mig lite för hårt för att det skulle vara sunt (eller bekvämt på något sätt överhuvudtaget) med den andra.
Den tidigare så fina och mysiga panflöjtlåten (ja med inslag av lite fler instrument också då) var totalt förbytt mot något väldigt otäckt.
-DET GÅR JU FINT DET HÄR! ropade hemskingen glatt, precis när han hade gjort ett högst okontrollerat dödskast där jag alldeles tydligt hörde hur det knakade i min fot, eftersom jag hade gått ner i någon slags brygga och hade örat alldeles i närheten av fotknölen.
Blir det inte tyst på den där panflöjtsjäveln snart så dör jag, tänkte jag där jag kastades och bändes runt. Några knak senare var det så äntligen över och jag kunde halta därifrån.
Annars en mycket trevlig kväll.
En bil full med fruntimmer, köttfärspaj, jordgubbar, rulltårta samt kalasmuffins, det kunde inte bli mycket bättre!
Mycket trevlig kväll, med något litet undantag.
Jag borde börjat ana oråd redan innan vi började dansa, när undantaget glatt kliade sig innanför byxorna (och det var inte i byxbenet han grävde) och meddelade att "det var helvetes mycket mygg ikväll!"
Jag försökte försvinna rakt ner genom golvplankorna, men förstod när objektet i fråga hade börjat dansa en alldeles egen dans med tillhörande sång, att jag inte hade lyckats.
Sen var vi tvugna att dansa.
Undantaget var övertygad att han var John Travolta med full kontroll på armar och ben, vilket inte var läget på något sätt alls.
Han gick ut hårt och intensivt för att sedan öka.
Han bände och vred och slet och tyckte verkligen att han var guds gåva till de stackars danssugna kvinnorna, medan jag desperat försökte hålla i mig så gott det gick.
Samtidigt körde han helikoptern med ena armen och höll fast mig lite för hårt för att det skulle vara sunt (eller bekvämt på något sätt överhuvudtaget) med den andra.
Den tidigare så fina och mysiga panflöjtlåten (ja med inslag av lite fler instrument också då) var totalt förbytt mot något väldigt otäckt.
-DET GÅR JU FINT DET HÄR! ropade hemskingen glatt, precis när han hade gjort ett högst okontrollerat dödskast där jag alldeles tydligt hörde hur det knakade i min fot, eftersom jag hade gått ner i någon slags brygga och hade örat alldeles i närheten av fotknölen.
Blir det inte tyst på den där panflöjtsjäveln snart så dör jag, tänkte jag där jag kastades och bändes runt. Några knak senare var det så äntligen över och jag kunde halta därifrån.
Annars en mycket trevlig kväll.
