Svea och Anna firar jul lite i efterskott



För att sprida ut festligheterna lite hade vi julafton
med paket och korvstroganoff idag.


Paketet bestod av ansiktsfärg, som jag varit mycket uppspelt och ivrig över att få använda ända sen det införskaffades.
Så kom då dagen.
Svea tjatade om att jag skulle se ut som en pippi och hon som en katt.
Men det slutade med att det tydligen bara var en av oss som behövde målas. Det var förstås jag det.


Och själv drog hon sig ur, och ville ha gubbar på armarna istället.


Ett smart drag skulle det visa sig, när hon gick till badrummet för att tvätta bort mina alster.
När jag hörde "Borta NÄÄÄ. Anna borta NÄÄÄ" började jag ana oråd.
Självklart satt den där "ansiktsfärgen" fast. 
Det var bara Svea som var smart nog att förstå att man inte ska utmana ödet genom att använda ANSIKTSFÄRG i ANSIKTET.
Som tur var hade hon målat flera lager på mig, så det var extra tjockt och färggrant.

Sen lagade vi rådhusgatans paradrätt, korvstroganoff.

Så kom resten av familjen omständig, vi åt vår fantastiska mat, jag började spela en trudelutt på dragspelet och då började Svea grina och sen var dagen slut.
En mycket mysig eftermiddag, som endast lämnat spår i form av ett ansikte med färgglada fläckar i samklang med grissskära skrubbmärken.

Saker som kommer med posten.


Häromdagen hade Hugo i dörren härunder, skickat en överraskning med posten.
Tänk, att han trots sin ringa ålder på sex månader vet PRECIS vad jag vill ha.


Sedan bjöd han in till korvgrillarkväll i öppna spisen.
Ett mycket bra initiativ eftersom jag grämt mig lite över att jobba i finvädret och tjatat om att jag vill på utflykt.
Lill-Hugo (eller fläskkorven som hans far kärleksfullt jollrar) var sitt allra charmigaste jag, efter att han försökt slita loss mina kinder ville han äta upp både mitt hår och pettsson och findus-boken.
Det blev plommonpuré.

Praktikanten

Förra veckan bodde Caroline här, eftersom hon hade praktik i stan.
Detta har inneburit lite nya rutiner i vardagen, såsom att lyssna på Amy Diamond till frukost, läsa läxor och kolla på ponnyakuten. Det är trevligt att variera sig lite emellanåt, och jag har känt mig väldigt ungdomlig.
Dessutom kan jag nu ALLT om Charles Dickens och Daniel Defoe, efter diverse läxläsning.
Jag har varit mycket pedagogisk och kommit på grejer som man kan associera till för att komma ihåg, även om det var lite blandad kvalité på assocoationerna.
"Jamen han hette Dumas, då kan du tänka på Dum Ass!"
Lysande enligt mig själv.
"Mhm" sa Caroline lite skeptiskt.
 Jag vet inte exakt hur bra denna metod var. För när vi efter fyrtiofem minuters förhör kom fram till en ny gubbe som skulle kommas ihåg, såg läxoffret väldigt trött ut, suckade djupt och sa "Jaha, och vad ska vi blanda ihop HAN med då." Nä, lärarkarriären lägger man nog på hyllan ett tag.
Men mysigt har det varit.


Men vad tror ni tjejer, ska vi äta korvstroganoff igen? Hörrni? Inte det?




Förra helgen hade vi tjejmiddag här innan vi åkte på dans, och det bjöds på.....tadaaa! korvstroganoff.
Den här helgen tyckte både Eva och Kim att vi kanske skulle äta hos Eva istället.

I pausen hade Kim med sig mazarinkokoskaka.
Självklart åt jag så mycket så jag mådde lagomt illa resten av kvällen.

På lördagen tänkte jag och Frida fira Lindas födelsedag.
Linda skulle också få vara med.
Hon fick stränga order om att inte komma före kvart i sju, "för att vi höll på att laga mat".
Vi lagade pizza från pizzaland, och tänk vad vi lyckades bra!



Sen kollade vi på melodifestivalen, och gick igenom vilka kändisar vi var kära i när vi var små.
Linda och Frida var kär i Mc Gyver och jag i Lasse Kronér. 
Där någonstans blev stämningen blev lite mer dämpad.*
Mycket trevlig kväll med mycket trevliga flickor.

*Fotnot: Jag var kär i en i Beverly hills också. Så hoppet var inte HELT ute med mig.

Morgonsamtal

Igår morse ringde telefonen och någon i andra änden sa:
-Äääjj nanna blöögmmm naaanee niii uuumm daa jaaa. Ungefär.
Det var Anton som ringde och berättade att han la pussel och hade gömt en strumpa i en låda.

Sen ringde någon fyra gånger och sökte Kari. Fram till tredje gången var jag väldigt trevlig och förstående, som den lugna filbunke (alternativt mesen) man är.
Fjärde gången sa jag att nu har du ju faktiskt redan ringt tre gånger och jag har sagt att det inte finns någon Kari här, så du kanske ska prova något annat nummer? Det skulle han ta och göra sa han.
I morse ringde han igen, men det var lite konstigt, för Kari hade inte dykt upp då heller.

Nu ska jag gå och köpa en dragspelsbok. Det tar emot, för det är den där nybörjarboken med gubben noak.
Men det är bäst att göra som fröken säger, mitt dragspelsliv ligger just nu i hans händer.
Och eftersom han har spelat en sisådär 50 år längre än mig så borde han väl veta antar jag.
Dagens skidåkning: Noll
Dagens dragspelande: Noll
Dagens glada grannar: Samtliga


Lite kortare på sidorna? Jaha? Och längre bak? Jaa alltså, nu är det ju inte så att man bara kan BESTÄMMA hur som helst hur det ska bli förstår du väl.








Mitt första nyårslöfte, att göra ännu mer roliga saker, går väldigt bra.
Förra veckan fick jag vara frisör TVÅ gånger till min stora förtjusning.
Offren var Patrik och Paul (det låter som att dom är tvillingar som har likadana kläder på sig men olika färg på mössorna, men så är det inte. dom hör högst inte ihop.), och vad jag vet så mår dom förhållandevis bra idag.
Patrik fick till och med pausunderhållning i form av dragspeluppträdande i hallen. Calle Schewen fick han höra tre gånger, något reducerad eftersom jag bara kan fyra ackord. Jag tror han tyckte det var jättejättebra, även om han inte uttryckte sig exakt så. Han sa, för att vara mer precis, "Bra Anna, men jag tror det börjar bli klart nu".

Torsdag, fredag och lördag var vi och dansade.
På torsdagen hade jag och Gunilla uppladdning med korvstroganoff och rödvin.
Och så ville jag så gärna spela lite för henne.


På fredagen vad det mysmiddag hos Jonny, Lotta och lill-Li innan tidernas roligaste kväll i Häggenås (jag grinade nästan när jag kom hem, bara för att det hade varit så roligt. Inte helt normalt, men det har man ju börjat vant sig vid), och på lördagen middag hos Kim innan avfärd till Sundsvall och en ÄNNU roligare kväll! Mycket trevligt sällskap, den ena knäppare än den andre. Vilket är en klar fördel om man ska sitta och åka bil tillsammans i fem timmar.

På väg hem från Sundsvall, så här glada var vi innan vi började fundera på hur hemskt långt det var kvar hem.

På söndagen haltade jag runt på jobbet, blå och öm och alldeles väldigt glad.

Tänk vad glad man kan bli på en alldeles vanlig onsdag.. :)



Nyår


Nyårsafton började i hurtighetens tecken, så slipper man det resten av nästa år.
Sen var det dags för att ordna bidraget till nyårsmiddagen; Paul och jag skulle göra efterrätt. Jag började med en lätt missbedöming av receptet och malde ner alla kex vi hade, inklusive dom vi skulle äta med ost på.
Sen gick det bra, eftersom mitt andra och sista uppdrag i matlagningen bara bestod av att röra i en kastrull.

Paul med sin våldsamma hushållsmaskin som man måste ha hörselskydd till.

Fotnot: Han må se ut som en hårding, men resultatet blev rosa pannacottacheescake.

Och sen åkte vi till Maria & Micke. Han brukar för övrigt inte se ut riktigt så där.
Men han är väldigt trevlig.




Två av dom som inte var med så länge.

Cowboy-anton har tagit på sig nyårsstassen.


Å två av dom som var med ända till dagen därpå.


Gunilla är mer entusiastisk över sin berättelse än vad publiken är.


Guitarheros. En galning och en med taskig hållning.


Maria Manson. 
(Man kan låtsas att hon har nitar i ryggen istället för pärlor på koftan, för häftighetens skull.)


Drifters next.


Punch (min hemmagjorda snaps som jag alltid gör och som ingen tycker om) på punchverandan.


Och som vanligt blev det halvbrått att springa ut när alla plötsligt kommer på att det har blivit ett helt annat år.

Efter att alla vaknat (knappt somnat) vid halv sju-snåret på nyårsdagen av att Anton firade in det nya året med att skrika MAAAMMAAAAA och hälla ut lego på trägolvet från hög höjd, åt vi frukost, lunch och tittade mycket roat på fem avsnitt av Pingu. Som för övrigt måste vara ett av de mest fantastiska barnprogram någonsin, eftersom sex fullvuxna personer kan sitta och skratta så dom nästan kissar på sig när man tittar på Pingu i ringklocke-affären. Och då kan han inte ens prata.
Hur som helst så var det en mycket trevlig tillställning.
Årets nyårslöften:
1. Göra ännu mera roliga saker.
2. Inte glömma att sova mellan alla dom där roliga sakerna.
3. Inte fundera så mycket över att det är så tråkigt att träna att jag hellre låter bli och fikar något gott istället.
4. Men kanske försöka tycka att det är liiite liite roligt NÅGON gång i alla fall.
5. Fast om inte, så gör det inget.
6. Lära mig en ny maträtt. (Muffins och tårta gills inte.) Men det här kan jag stryka eftersom jag har lärt mig att göra korvstroganoff, och har levt på det större delen av det nya året.
7. Inte vänta så länge med att diska tills det bara är potatisskalaren kvar som är ren.

Gott nytt år.

5:e januari och prinskorven är fortfarande inte slut.


Julen är över men julmaten är ungefär som julgranen jag hade förra året, ett år senare kan man fortfarande hitta rester lite här och där.
Prinskorv i matlådan å prinskorv till frukost. Det är prinskorvar överallt och jag går å hoppas på att det inte blir jul igen förrän om minst fyra år. Jag misstänker att det blir svårt.
Paradisasken(arna) hade jag klämt i mig lagom till annandagen, till och med likörtryffeln och romrussinen.
Stoppa mig någon! Och GEE mig för guds skull inget snask, jag vet ju att jag är som en hund och äter tills det tar slut.
Den lilla, lilla muskel jag lyckats träna upp under året är återigen slappare än kalvsylta, och innehåller numer förmodligen enbart densamma.
Julafton blev en trevlig tillställning, hos momma med släkt och god mat.
Även fast den yngsta i skaran var 26 år så kom tomten, till två av deltagarnas (tomtens arvingar) måttliga förtjusning. 
Detta måste förövrigt vara det yttersta beviset på att jag måste ha varit väldigt trevlig och ljuv det senaste året.
Trots att det tar emot att säga, så är det ju faktiskt lite halvspännande. Även om tomten både såg ut och lät förvillande lik han som en stund tidigare inte helt diskret viskade "MEN MÅÅÅSTE JAG HA MASKEN JAG SEEER JU INGET I DEN" och sedan försvann.

Tomten hade utomordentlig hörsel med sitt extra öra.


Momma


Sally firar julafton.


Idag på jobbet har jag och Linda vaggat runt och ojat oss över våra svällda stinna magar. Linda av naturliga orsaker och jag av skulle-nog-ha-låtit-bli-det-där-sista-kakpaketet-orsaker. Detta försökte vi lindra med diverse fynd som vi gjort i skafferiet, grejer vi fått för att klara oss genom julveckorna (dessa fynd bestod av bland annat kakor, kex, choklad och ahgrens bilar. BLAND ANNAT). Inte blev vi mindre och inte mådde vi bättre.

Huu, antingen måste vi göra oss av med allt snask, eller så måste vi äta upp det hemskt fort så att det försvinner.

PS. Inget dragspelsuppträdande.


Dragspelsvirtuosen, del 2

Okej, nu börjar jag bli less på det här spelandet. Det är ju ingenting som stämmer. Knapparna sitter inte där dom ska, och dom är dessutom alldeles för många. Och varför låter det inte som på tv?
Inte kan jag läsa noterna heller, det är ju typiskt att dom ska skriva helt obegripliga låtar just till dragspel, bara för att göra det ännu lite krångligare.
Dessutom var det en sorgens dag häromdagen, när jag insåg att dom två ackord jag trodde mig kunna inte var några ackord. Det är ju typiskt.

Förövrigt fortsätter jag sakta men säkert beta av de affärer i stan som jag inte längre kan besöka. Idag var det Clas Ohlsons tur. Jag hade köpt fyra förpackningar fryspåsar (helt ointressant) och skulle just börja packa ner dom, när jag ser händerna tillhörande en finnig yngling stå och packa ner MINA fryspåsar i SIN påse! Förvirrat tittar jag mig omkring för att se om mina påsar hamnat någon helt annanstans, men nej, det ÄR mina saker han helt ogenerat står och roffar åt sig. Jävla ligist tänker jag och säger lite irriterat "Men du, det där är faktiskt MINA grejer!"
"Men, jag hjälper dig bara att packa" säger den stackars killen SOM STÅR DÄR I CLAS OHLSON-SKJORTA. Eeehh jaa det klart, sa jag med mitt fånflin (vaddå KLART?? Det var väl inte ALLS särskilt klart!??) och skyndade mig därifrån och hoppades på att fastna i rulltrappan och följa med runt och komma ut i ett annat land.
Det gjorde jag inte, och nu sitter jag här med det förbannade dragspelet igen.
Jag behöver bara två små ynka saker; ETT INSTRUMENT SOM DET GÅR ATT SPELA PÅ!!!! samt ca en decimeter längre fingrar, som dessutom helst ska gå att böja hundraåttio grader. Det är det enda jag kräver.

Förövrigt 2: Det är ju helt sinnessjukt att det bara är EN av fyrtio knappar som det är hål i, det är en väldigt klen hjälp för att hitta alla dom andra trettionio.


Julkoncert i Lits Kyrka


Årets julkoncert med Therese, bättre än Tommy, bättre än alla.
Och jag började inte grina förrän sista låten. 


På vägen dit var det förstås någon som satt och sa -Ooj då, nu kommer det en kurva här -Oooj, nu tror jag det går lite fort  -Näe Anna, jag kör bara 80. -Nää, om man kör fortare än 80 så suger det i magen, och det gör det nu.
Och jag blev lika glad som vanligt att vi faktiskt kom fram. 
(Och medpassagerarna lika glada som vanligt att jag ska kliva ur).

Koncert med snygg-Tommy



 
Jag och Tommy. Man ser ju att vi är rätt tajta han och jag.



Roland Cedermark ringde å frågade om jag kunde tänkas avvara lite tid för att lära han några coola riff (eller gör man sånt med gitarr?)





Förra veckan tänkte jag börja spela fiol, nu har jag ändrat mig, jag börjar med dragspel istället.
Jag antog att det skulle låta lite mindre och kanske inte riktigt lika hemskt. 
Nu har jag provat, och funderar starkt på att övergå till den där fiolen ändå.
(Eftersom jag fick sådant fint stöd när jag tänkte inleda fiol-karriären, såsom vem är det du ska plåga ihjäl, tur man bor långt ifrån, samt upplysningar om att det var ovanligt många bostäder till salu i grannskapet, vill jag bara inför DENNA karriär säga: tänk dig noga för vad du säger, jag kommer gladeligen hem till ditt vardagsrum och håller en tre timmar lång spelmansstämma. Och ha då i åtanke att jag bara kan en låt.)

I söndags kväll höll jag och Andrew Walters låda med pappas gamla dragspel, med tillhörande arton lektioner.
Jag vet inte hur bra den är den där kursen, eftersom pappa aldrig lärde sig spela överhuvudtaget.
Jag har kommit ungefär lika långt.

Utdrag ur lektion nummer ett: "Vägen till musikaliskt kunnande via melodier har visat sig vara bättre att vandra än via tråkiga övningar. Och dessutom så mycket trevligare, både för en själv och för familjekretsen som måste lyssna på allt övande".

"Den smula teori som noter mm som behövs, ska vi smussla med här och där, så att Ni-utan att direkt märka det- kan det helt apropå".
Konstigt nog har den där smulan teori inte alls smusslat sig in sådär helt apropå.
Den har faktiskt inte smusslat sig in alls.

Jaha, efter att ha tittat igenom Andrews arton böcker så kände jag att jag var mogen för lite värre grejer. 
Jag tog fram Vis-Pop-boken från nittifyra och hittade genast Let´s twist again, som jag mycket nöjd ställde upp i det provisoriska notstället i soffan och knäppte på  mig klaveret.
Nu jävlar ska här rivas av tänkte jag. Som vanligt har jag mycket högtflygande tankar om mig själv, och jag såg i mitt inre hur jag hoppade runt och stampade takten, spelandes twist som en riktig speleman. (??)
Nu blev den inte riktigt så twistig som den brukar (den var helt oigenkännelig faktiskt), och inte fanns det någon takt att stampa till heller, så övningen övergick snabbt till Du är den ende, som gick lagom fort, är lagom tragisk och som innehåller de två ackord som jag har lärt mig.
Jag måste säga att utbudet av låtar med enbart två ackord verkar vara starkt begränsat.
Jaja, jag ser ljust på framtiden. Jag tror nog att även Rolle sitter och plinkar på Köp varm korv emellanåt.
På återhörande, nu ska jag försöka lära mig knapp nummer tre. Bara 37 knappar kvar.

Tjaaa, numer talar vi väl mest mandarin


Jaha, ska det bli några kinabilder innan jag fyller trettio (jag har för övrigt fyllt år, så om någon skulle ha glömt det så kan man säga grattis nu) så kan jag inte vänta tills jag har sorterat allt.
Alltså; Lite osorterat kina.

Dag ett, flygtur.
När pappa hade somnat, börjat snarka och tog upp ca tre säten (med både armar och ben), böjde sig tanten bredvid honom mot mig och sa med ett stelt leende och på bred skånska; Han tar förrr saj din man!
Eeehh, sa jag med ett minst lika stelt leende, och funderade på om jag verkligen hade hört rätt.
Även om jag misstas för en ljuv ungdom ibland (till exempel när jag inte fick köpa snus på ica i bräcke i somras. förnedringen var total. jag är faktiskt tjugoåtta.), och pappa fortfarande ser ut som "unga pojke" enligt honom själv, så skulle det kännas ytterst obekvämt om folk går och tror att vi är ihop.
Lyckligtvis vaknade min man i samma veva och hade tydligen hört lika fel som jag, och förklarade lätt besvärad att vi inte riktigt hörde ihop på det sättet. 

Efter åtta timmars flygresa och en ungefär lika lång kinesisk långfilm med förvånansvärt lite handling (Om jag hade kommit ihåg vad den hette skulle jag starkt inte rekommendera den), kom vi så fram till Peking. Trötta, grisögda och glada.

Tre och en halv timme in i långfilmen.


Välkommen till Kina.



Eftersom jag fortfarande är alldeles förvirrad och inte kommer ihåg vad jag har varit på, så gissar jag ibland.

Himmelens tempel


Himmelska fridens torg.




Fint tak.






Mycket spontant. Jag vet inte riktigt vart det är.





Hem till hotellet.


Trevligt nog fick jag en svit, med två tv-apparater (mycket nödvändigt), badkar, morgonrock, tofflor one-size-fits-all-om-man-har-minst-50cm-långa fötter, badmössa och walk-in-closet. Vad gäller det senare så hade jag tyvärr bara med mig åtta par trosor och tre linnen, vilket inte gav någon riktigt maffig effekt.
Men utsikten var fin.


Pappa provsitter i sitt tillfälliga hem, innan vi fortsätter kvällen med Pekingopera.
För detta har jag inga ord, jag ska försöka ladda upp en kort filmsnutt sen. (tro mig, det RÄCKER.)


Nästa dag.
Mellan allt vi ska hinna se försöker jag springa iväg och ta kort på VANLIGA kineser, inte kineser genom bussrutan, eller hippa kineser på stan.
Här två glada farbröder.


cloisonnétillverkning






På väg till Kinesiska muren






Andevägen


Å sen var det nästa dag.
Cykelriksha genom gamla gränderna.
Här är chauffören.




Utsikt från trumtornet, fungerade som Pekings klocka för en sisådär nästan tusen år sedan.


Lunch hos en familj i Hutongerna


Ingången till Förbjudna staden








Sen var vi på Beijing Planning Exhibition Hall, kollade på film och somnade innan den intressanta filmen om Pekings historia hade börjat. (ja man ska inte tro att det var nån semesterresa vi var på, jag har aldrig varit så trött i hela mitt liv och tog alla tillfällen i akt att somna till).

Och efter det tog vi nattåget till Xian.
Jahaja, då ska vi se vart vi ska.
 

Promenad på det som är kvar av stadsmuren.


Marknad




Terrakottaarmén i Xian


Över 6000 fullstora terrakottasoldater och hästar som gjordes 240 år före kristus, (inte riktigt igår kan man säga) för att skydda kejsarens grav.
Och alla har olika utséende. Det går liksom inte riktigt att förstå, även fast man står där.








Utsikt från nästa hotellrum.


Stora Moskén

Med munkar som vi (jag) tyckte var mycket exotiskt.
Tills vi fick reda på att dom hade både iphone, snygga kläder och coolare bilar än pärlan.




Flyg tillbaka till Peking.
I Kina är det inga problem att ta sig en liten cykeltur på flygplatsen.




OS-arenorna Fågelboet och Iskuben


Sommarpalatset


Marmorbåten. Som man förslagsvis inte ger sig ut på nån lång utflykt i.




Morgongympa i parken


Pappa börjar genast med lite boll-gympa.


Danskurs


Coolaste killen i Kina slipar lite på movsen.


PRO läsecirkel.





Fridans och arm.


Gympa med pinnar och basebollträ med tofs. (Förmodligen heter det inte så).
Jag hade mycket stor talang. Or not.






Akrobatikshow




Fortsättning följer.


Jooorå, för så ÄÄÄR det.


Idag har jag stått på Kjell & Co lite för länge, och försökt byta in mina hörlurar till
mp3´n eftersom dom som jag köpte där i somras har gått sönder.
-Jahaa... säger killen och kollar skeptiskt på mina lurar.
-Och jag köpte dom här i juni. Dom är helt döda, lyssna får du höra, säger jag och höjer lite på ögonbrynen och ser efter så att han verkligen hör hur tyst det är.
Jag har till och med förberett mig så att han ska få höra i ett par andra lurar att det inte är nåt fel på själva mp3n.
-Joo...
-Så det måste vara dom som inte funkar, säger jag och känner mig lite som Sverker i Plus.
-Joo, men det är bara det att jag känner inte igen dom..
-Jo jag köpte dom här i somras.
-Mhmm.
Killen kollar igenom alla hörlurar, men dom finns inte där.
Sen börjar han kolla i Kjell-tidningen, men kan inte hitta dom där heller.
-Fast det var ju i somras.
-Jo, det här är sommarkatalogen, säger han trevligt och bläddrar vidare, fast han säkert hade lust att säga något annat.
-Men det är här jag har köpt dom.
-Ja ja, jag ska gå och kolla med en annan kille om han känner igen dom.
Lite triumferande står jag kvar och väntar på att han ska komma tillbaka och be lite om ursäkt för att han hade glömt bort att dom faktiskt visst hade haft dom och så får jag ett par nya fina som låter.
Men när han kommer tillbaka säger han att jag har köpt dom på Clas Ohlson.
-Nähäää, jag är HELT säker på att jag har köpt dom här. Vi var två som var här till och med! Säger jag och ser framför mig hur jag stod där och köpte dom där himla lurarna i somras.
-Fast min kollega har jobbat på Clas Ohlson och är ganska säker på att dom är därifrån.
Hade jag varit fullt normal, hade jag vid det här laget kanske tänkt att jamen då borde det nog vara så.
-Men jag VEET att jag har köpt dom här, jag handlar aldrig på Clas Ohlson. (eeehh, inte riktigt sant, men jag hade  slut på argument och VISSTE ju ändå att jag hade rätt. Som vanligt.)
-Ja... sa stackarn lite villrådig. Men om du tar med ett kontoutdrag så vi ser att du har köpt dom här så kan jag hjälpa dig.
-JAA, det ska jag göra. Då kommer jag tillbaka om en stund. För jag är HUNDRA på att jag har köpt dom här.
Anna 5 år har kommit fram. Jag klampar därifrån och tänker att det faktiskt är lite halvdålig service. Att dom inte ens håller reda på vad dom har för grejer!
Så ringer jag till C för att berätta det mycket irriterande att dom inte TRODDE PÅ MIG! Fastän vi hade varit där samtidigt och handlat i somras, och så fick jag inte några nya.
- Det var väl på Clas Ohlson du köpte dom?
Huuuu. Nu kan jag ALDRIG gå dit igen.

Nu far vi till Kina.

Vi sitter på Arlanda och väntar på flyget.
Vi har ätit biffstek och tittat på flygplan så nu finns det inte så mycket mer att göra.
Pappa pratar i termer om OM vi kommer hem, inte NÄR.
Väderprognosen har visat... mjaa, lite olika kan man säga.
I måndags stod det att det skulle det vara 30 grader och strålande solsken i morgon, och i tisdags stod det att det skulle bli fjorton grader och 4 CM regn. PER DYGN!!
Jag tror alldeles bestämt att jag också ska öppna en väderlekssida när jag kommer hem, det verkar inte alltför svårt. 
Nu ska vi träna lite mer på alla bra fraser i våran lilla bok, så att vi kan tala om ifall vi vill hyra skridskor, fråga om dom har Chen Kaige (eeh, vem då sa du?)eller någon annan känd kinesisk regissör, eller kanske säga blindtarm. Det heter för övrigt lanwei.
Jag har dock två personliga favoriter.
Hanbaobao. =Hamburgare.
Qing nin zai ditushang zhi yixia wo xianzai shenme weizhi, hao ma? = Kan ni visa var jag befinner mig på kartan?
Särskilt den senare tror jag att jag kommer få användning av.
Jaha, det var väl en kort sammanfattning av dagen.
Nu har pappa sprungit bort, och vi har inte ens lämnat Sverige.
På återseende. I hope.


Mina prenumerationer

Förra veckan kom lite oväntat tidningen "Gör det själv", med nogranna instruktioner hur man bygger en hall på utsidan av huset. Det följde även med en apparat som man kunde mäta fukt i väggarna med.
Säkert hemskt bra grejer, men inget som jag såhär på rak arm kan tänka mig att jag har beställt.
Jag har visserligen prenumererat på det mesta där man får en JÄÄÄTTEJÄTTEFIN premie, som man faktiskt  typ TJÄNAR på att köpa. (Typ en vindjacka i storlek unisex som jag likagärna ha kunnat tälta på fjället i, alternativt gjort fryspåsar av eftersom den inte bara var vindtät utan även LUFTtät.) 
Ja om man kommer ihåg att säga upp den innan man har råkat hamna i en treårsprenumeration som inte alls är gratis alltså.
 Men igår blev jag övertygad om att något inte står riktigt rätt till, för då kom en prenumeration på "Erövringen av rymden", en dvd och ett tygemblem som det stog apollo 11 på som man kan sätta på jackan.
Och det är jag HELT övertygad om att jag inte har beställt.
Så vem det än är som tycker att jag behöver de här intressanta sakerna, DET GÖR JAG FAKTISKT INTE.
Alldeles säkert gör jag inte det.

Nu är det höst, men eftersom det inte går så fort för mig så är detta vad som har hänt i sommar:

Jordgubbscafé på Rödön med familjen omständig.
Mycket mysig dag!








Jordgubbscafé med Gunilla




En av alla Bingoutflykter.
Det här är en av de mer avancerade turerna, där vi skulle grilla på vägen dit.
Bokstavligt talat PÅ VÄGEN DIT.


Hundar och fruntimmer bak.


Frida i finvädret.


Djup koncentration.
Observera den skräckslagna blicken på karln i andra bilen.


Stackars Alexander som var på besök blev medtvingad på bilbingo.

Jaha, och vi vann lika mycket som vanligt.

Musiktur med Thomée, med The Women!




Bärplockning med Alvin och Jennie.
Vi hann knappt knäppa loss bältena förrän Alvin sa MAAAAMMAA JAG VILL HA FIIIKA.


Sen berättade han om ett alldeles fantastiskt minne, när han hade blivit hembjuden till en björn.
Det var hemskt länge sedan, och väldigt långt bort i skogen.
Björnen hade bjussat på glass, och sen hade Alvin sån tur (Otur skulle jag se det som förstås) så han fick sova över. 
Och dagen efter fick han sällskap HELA vägen hem.
Hur mycket jag än funderade och ville, så kunde jag inte riktigt bräcka den historien.


En halv dag med två kärringar i skogen kan göra vem som helst utmattad.


Gunilla fyller år!


Och hon ska förstås få en våldsamt fin present.

Efter lite tråcklande blev det en grytlapp slash stjärtvärmare.
Jag är mycket nöjd.


Två heldagar med fadern

Det är inte varje dag man får sådant här besök, och som dessutom inte har bråttom hem!
(-Men pappa vad har du så bråttom till då? -Njääe, men du vet det är ju traktorn å sånt där.. ja man har mycket att  göra när man är pensionär vet du.)
Men nu har det hänt, å vad mysigt vi har haft!


Lunch på stråket


Vi var på Optands flyg & teknik-museum, kollade på flygplan, bomber och kanoner.
Särskilt de två senare visste pappa oroväckande mycket om. "Jo så sätter man in patronerna här å så lyfter man på luckan där å så drar man i den där spaken, å så sätter man fast den där där borta, och sen är det bara att skjuta. Å kolla den här, här jävlar är det  kanonkulor som gäller."

Undrar om man får kliva in, undrade pappa när han hittade en bandvagn.
Innan jag hade hunnit gå runt knuten för att kolla så var han inne.


Finaste pappa.

Baluns i Hällesjö

Jahaja, då var första balen i Hällesjö för sommaren avklarad.
En bil full med fruntimmer, köttfärspaj, jordgubbar, rulltårta samt kalasmuffins, det kunde inte bli mycket bättre!








Mycket trevlig kväll, med något litet undantag. 
Jag borde börjat ana oråd redan innan vi började dansa, när undantaget glatt kliade sig innanför byxorna (och det var inte i byxbenet han grävde) och meddelade att "det var helvetes mycket mygg ikväll!"
Jag försökte försvinna rakt ner genom golvplankorna, men förstod när objektet i fråga hade börjat dansa en alldeles egen dans med tillhörande sång, att jag inte hade lyckats.
Sen var vi tvugna att dansa.
Undantaget var övertygad att han var John Travolta med full kontroll på armar och ben, vilket inte var läget på något sätt alls.
Han gick ut hårt och intensivt för att sedan öka.
Han bände och vred och slet och tyckte verkligen att han var guds gåva  till de stackars danssugna kvinnorna, medan jag desperat försökte hålla i mig så gott det gick.
Samtidigt körde han helikoptern med ena armen och höll fast mig lite för hårt för att det skulle vara sunt (eller bekvämt på något sätt överhuvudtaget) med den andra.
Den tidigare så fina och mysiga panflöjtlåten (ja med inslag av lite fler instrument också då) var totalt förbytt mot något väldigt otäckt.
-DET GÅR JU FINT DET HÄR! ropade hemskingen glatt, precis när han hade gjort ett högst okontrollerat dödskast där jag alldeles tydligt hörde hur det knakade i min fot, eftersom jag hade gått ner i någon slags brygga och hade örat alldeles i närheten av fotknölen.
Blir det inte tyst på den där panflöjtsjäveln snart så dör jag, tänkte jag där jag kastades och bändes runt. Några knak senare var det så äntligen över och jag kunde halta därifrån.

Annars en mycket trevlig kväll.

Påsk för läänge, länge sedan

Påskhelgen förlöpte mycket lugnt i Mordviken, ungefär i den här tappningen helgen igenom:

Med tillhörande pensionärsaktiviteter såsom lyssna på ring så spelar vi, sitta ute i holken och titta på vilka som går förbi/åker förbi/, (och undra vart dom ska, vad dom ska göra och vilka det egenligen var), äta, fika, läsa Allers, äta och titta på fåglar.



Dock kände vi en viss plikt att göra påsk-saker, till exempel åka skidor och pimpla.
Jag tyckte redan från början att det var en dålig idé att förena dessa saker genom att åka skidor nerför den MYCKET branta åkern
i en halvmeters djupsnö, för att pimpla.
Men så blev det.
Jag hann inte över plogkanten förrän jag hade ramlat och kört fast med skidorna, och resten av färden fortsatte i samma anda.



Väl nere var humöret på topp, solen sken och strumporna var dyngsura.







Efter fem minuters pimplande ville Christer gå hem och grilla korv istället.


Så var påsken över och färden gick hemåt.
Tankmätaren var oroväckande nära lite mindre än ingenting alls kvar, och planen var att tanka i Gällö.
Då upptäcktes det lilla missödet att jag hade råkat glömma nyckeln till tanklocket hemma. (och JO, det är en speciell nyckel för det, för så har det alltid varit. faktiskt.)
Modiga som vi är beslöt vi oss för att vi borde kunna ta oss ända till Brunflo. I bästa fall.
I förebyggande syfte ringde vi bärgare, alltså Amelie och Rikkard. Som brukar få hjälpa till vid diverse uppståndna problem, oftast med pärlan inblandad.
Eftersom jag inte vågade bli bogserad fick bärgarna åka till Brunflo, köra hem oss för att hämta nyckel till tanklocket, köra tillbaka oss till brunflo, och åka tillbaka igen.
När vi kom tillbaka med nyckel upptäcktes att pärlan visst inte gick att låsa upp. (Därav anledningen att man INTE SKA LÅSA DEN.)
Rikkard skrattade rått, tog kort och föreslog glatt att jag kanske kunde gå in genom bakluckan precis som förr i tiden.
Men pärlan är trots allt pärlan, och efter att låset snurrat runt runt runt runt, så ploppade den upp till slut.
Och så blev det ett lyckligt slut även på den historien.
Något som dock bör döljas i dunkel, är pappas kommentar dagen efter när jag återberättade gårdagens händelser, och jag just hade kommit till delen "Men VEET du pappa, då såg jag att jag hade glömt nyckeln till tanklocket hemma!!"
"Vaddå för nyckel?! Vanliga bilnyckeln går ju till tanklocket."
Sen kändes det som att min historia hade tappat lite av sin charm, och jag berättade inget mer.
Jag tänkte att om jag väntar ett tag med att berätta det här, så kanske Amelie och Rikkard har glömt att dom ens var tvugna att hämta oss.






Tidigare inlägg
RSS 2.0