AnnaStekPanna

Ikväll har Gunilla varit här och duschat å kollat på youtube.
Vi njöt av Elvis-filmer och hans frus enorma hår.
Gunilla sa att hon faktiskt hade bakat in en limpa i frisyren, det betyder alltså att jag också kan bli sådär hårfager.
Med det i tankarna ska jag nu sova gott.

                             Ingen fet hårbotten här inte.

Väldigt icke-pigga klev vi på tåget halv elva på förmiddagen. Självklart fick vi platser hundra vagnar ifrån varann.
Jag fick kännedom om att det satt en kändis bakom Björn i hans vagn (och att B´s granne dessutom hade klivit av), så jag skyndade mej förstås dit och bytte plats.
Efter lite diskret kikande såg jag att det nog var Kent. Eller jag är inte hundra, men han var väldigt lik han som trillade i poolen. Han hade en mycket trevlig och gemytlig röst, ja han lät hemskt radio-aktig. Ungefär som att han inte var riktigt på riktigt. Fast det var han i allra högsta grad. 
När jag lika diskret gjorde en liten jubel-gest att jag hade sett vem det var, så visade det sej att det inte var han som var kändisen utan hon som satt bredvid. Det var Görel Crona, inte alls lika kul.
Det blev en trevlig tur hem.
Ja det var väl inte så att jag och Kent pratade så mycket med varann, men jag lyssnade i alla fall väldigt noga på vad som sades. Inga större skandaler.
Sen fick jag ont i magen och så var vi hemma.

På lördag är det 30-årskalas igen så nu måste jag leta trevliga sånger.

Torsdag 20.43: tåget går, jag är mätt och belåten efter att ha inmundigat en hamburgare på max. Eller från max i bilen eftersom det visst blev lite bråttom.
Åååh det här ska bli skönt tänkte jag, nöjd över mej själv efter att ha bokat ligg-vagn i stället för att sitta ett halvt dygn som vi har gjort förut.
Inget kan gå fel.
Min stora fasa var att få en stor snarkande karl i samma kupé, (eftersom jag får panik av snark) men det var bara jag, en tant å en farbror och det var väldigt lugnt och tyst.
Förutom att det gnekade nåt alldeles hemskt i sängen varje gång det svängde.
Sen blev det tydligen en väldigt lång raksträcka för jag somnade till.
23.05 vaknar jag och möts jag av denna syn:

Två enormt långa, vita, nakna ben intill sängkanten.
Plötsligt var det fullt i kupén, men det var bara dom här benen som syndes.
Amen det fattar man väl att man inte KLÄR AV SEJ in på bara mini-kalsongerna om man är i en ligg-vagn med fem andra som ligger påklädda.
Sen började ett roligt litet skådespel när lång-ben skulle försöka klättra upp till sin sängplats (han var i princip uppe i den bara genom att stå på golvet), och jag var genast vaken.
Först skulle han komma upp på den smala lilla stegen, sen försöka klättra in till sängen genom den där selen som sängen sitter fast i. Det tog en stund och jag trodde verkligen att han skulle fastna på vägen, men rätt vad det var så var han inne. 
När han sen med lite möda hade vecklat ut sej i sängen och lagt sej till rätta, brakade det till och sängen liksom hoppade ner en bit.
Tjejen nedanför hoppade rakt upp och verkade mycket skeptisk.
Jag försökte hålla mej för skratt.
Han trasslade sej ut från sängen och ner på stegen igen och halv-lade sej över den stackars tjejen för att sätta fast nån spärr på sängen. Samma procedur upp igen.
Men då hann han inte ens vika ut benen förrän det knakade till igen.
"GAAAAAHHH" skrek tjejen och jag FÖRSÖKTE verkligen att inte skratta.
Ner för stegen, över tjejen, fixa spärren.
Lång-ben: " Vi får väl hoppas att det håller den här gången" 
Stackars tjejen var nu MYCKET irriterad. Och förmodligen ganska rädd för att mosas. "HOPPAS?!? Ja det får vi väl VERKLIGEN HOPPAS!! Lätt för dej att säga som ligger ÖVERST!!"
Sen gick det bra och jag tänkte att nu, nu somnar jag nog snart.
Men det tog inte lång tid förrän lång-ben började snarka och sängen fortsatte att knaka.
Jag låg och filosoferade några timmar, och började så smått vänja med vid de hemska ljuden.
Då klonkade det till i bakhuvet. Något förvirrad hittar jag en mobil-telefon vid kudden samtidigt som jag hör killen ovanför skruva lite diskret på sej och mumlar "det kanske inte var så bra ställe att ha den på.." nej det kanske inte var det sa jag och tänkte att här blir det nog inte mycket sova.

Fredag var jag på stan och fixade lite saker till kalaset.

På lördagen anlände Björn med tåget (bara tre timmar försenad) och vi köpte det sista till paketen.


Sen var det BRÖLLOPS-KALAS!! Ååååh, dom var så fina och det var så HIMLA KUL!!!
Så här blev presenten:

Hanna & Rikhard 100 år.



Hanna har fixat tant-permanent.

Och Rikhard äter förstås korv-macka



Kak-presenten med rosor på. Jag hade inga fler blommor vid förevnings-tillfället, men det blev hemskt fint sen.
Dom hamnade i en romantisk kak-burk med traktorer på. Det var inte jag som valde den.

Jag glömde förstås kameran på kalaset, så det blir inga fler bilder just nu.

Idag hörde jag att det var en som hade åkt fast FÖR ATT HON KÖRDE FÖR SAKTA. PÅ RIKTIGT!!!!
Som tröst fick jag höra att det säkert bara var på vägar där det inte är två-filigt, där det inte går att köra om. Jaha som att det skulle vara bättre, jag törs ju inte köra där det är två filer.

I veckan skulle pärlan få nya innerdörrar (eftersom dom gamla börjat mögla/ruttna sönder).
Vi (jag och bilen) puttrade iväg mot Hara och verkstan, och färden förflöt riktigt bra. Jag körde till och med nästan 90 där man skulle det.
Ja det var en bra dag helt enkelt.
Men DÖM OM MIN FÖRSKRÄCKELSE när det börjar låta som att det brinner i avgasröret.
Inte bra tänkte jag och började svettas.
Men den lilla bilen som låg bakom verkade inte bekymra sej, och det borde han ju gjort om det börjat spruta eld ur pärlan.
Rätt vad det var lät det från dörren istället, ungefär som att den var lös. Också ritshade det liksom.
Men jag var så modig och körde ända fram utan att stanna, eftersom det inte verkade ryka nånstans ifrån ialla fall.
Jag blev förstås (inte helt oväntat)  inte särskilt betrodd om det mycket mystiska ljudet, eftersom jag är rädd för det mesta som har med bilen att göra och alltid tror att den kommer att explodera/brinna upp/gå allmänt sönder.
Så jag fann mej i att "gamla bilar låter lite" och sa inget mer.
Sen kom grannen och skulle kolla på nåt där under huven.
"Men va fan, har ni stoppat ner kalsonger här eller?"
Nämen ojsan bojsan, där låg visst en stor trasa som satt fast i nån fläkt där fram. Riktigt bra satt den fast faktiskt.
Ja alldeles VÄLDIGT bra, så bra att det var mycket svårt att få bort den och alla trådar som hade spridit ut sej lite här och där.
Ja jag är ju ganska säker på JAG inte brukar vara där under och lägga ifrån mej grejer.

KANSKE LÄT DEN LITE KONSTIGT ÄNDÅ??
Sen kändes det inte lika roligt, när chefen berättade att hon varit med om samma sak.
Men i hennes fall var trasan hennes katt Hilding.
Och där small det bara en gång.
En mycket hemsk historia.

Fotnot: Hilding låg i två dagar, sen var han fit for fight igen. Lite mindre hår, i övrigt som vanligt.