Myskväll
Svea var less på sina sjuka föräldrar, så då passade det sig ju så bra att hon följde med på tjejkväll.
(Man skulle kunna tro att en av dom på bilden inte har några ögon, men så är det inte.)
Med god aptit åt vi kanelkaka, muffins och ballerinakex.
Sen blev vi ganska trötta, en av oss lite mer.
Åååhh vad trevligt med skvaller, fika å tjejer som gör mig så glad!
SYLT
Blåbärsplockning i hårt klimat vid skidstadion.
Observera det praktiska systembolags-kärlet som endast erfarna plockare använder sig av.
Utöver tre deciliter blåbär fick jag också med mej kunskapen att det är fullt möjligt och inte alls särsilt svårt att gå vilse på skidstadion. Om man har tillräckligt dåligt lokalsinne och bara tittar ner på blåbären som någon redan har plockat, så kan man komma fram på ett HELT annat ställe än där man började även fast man tror att man har gått samma väg tillbaka. Ja man kan helt plötsligt nästan vara på jobbet! Är det inte fantastiskt.
Jag ska kolla om man kan få köpa en sån där liten barn-kundvagn med en flagga på som jag kan ha med mej, så kanske någon hittar mej.
Det regnade ganska mycket.
Särskilt mycket när man har en regnjacka som inte tål regn. Och vanliga byxor som ABSOLUT inte gör det.
Men eftersom man är en riktig viking så plaskade jag tappert vidare genom tuvor, stenar och skidåkare.
Och allt detta blev detta, och en hink med vinbär på balkongen som jag måste förbarma mej över innan något annat gör det.
Jag blir alldeles rörd över mina fina husmoders-instinkter.
Du och jag Ernst
Semetsern är slut och jag är ledig idag.
Det innebär att jag ska försöka hinna göra det där jag skulle ha gjort på semestern.
Till exempel att göra en Ernst-hylla.
Hobbyrummet nere i källaren luktar förvisso råtta, men det finns mycket roliga saker där.
Till exempel en el-såg (ja jag VET att det heter något annat men jag vet inte vad. och förresten så är det en el-såg) som var ypperlig till ernst-hyllan.
Dessutom var den ganska rolig så nu vill jag bara såga sönder saker.
Sen ska jag såpa mitt nya köksbords-fynd.
Åååhh är det inte alldeles fantastiskt!
Aaahh vad fint det kommer att bli.
Pedagogiska Tant Anna följer med på affären för att hålla reda på Svea
Och löser detta mycket enkelt.
Lagom lite plats för att kunna ställa till med så lite som möjligt.
Barnvakt någon?
4 dagar i Mordviken
Pappa och Sally tar farväl av varandra.
( En mycket len röst med lite för hög tonart för en vuxen karl: "Nej men inte ska du väl komma upp i husses knä heller. Det får man ju inte göra. Det vet du ju att man inte får Sally. Ja ojojoj vad tungt det var att komma upp. Men inte får du väl vara här heller. Jaa, ska du lägga dej ja. Ska husse åka bort i flera daaagar va... Ja hur skaa det gå med lill-Sally.... (ett diskret gööööhhh hörs från pappa när hon börjar kliva runt på hans mage) nemen du ska inte kliva runt sådär..nu får du nog gå ner". Konsekvent var ordet.)
Dag 1:
Kolla på regnet. ÄNTLIGEN lite kallt och blött å mysigt.
En annan aktivitetunder dessa dagar var blåbärsplockning. Dock en mycket kort aktivitet.
Jag och Sally begav oss ut i skogen.
Vi hann inte plocka speciellt mycket förrän jag som är våldsamt rädd för björnar trodde att jag såg en björn-skit så vi var tvugna att springa hem.
Två deciliter fick jag med mej i alla fall. Blåbär alltså.
Kortaste flyktvägen hem var genom sly och snår, det var inte det torraste alternativet.
Men den vilda springturen resulterade i något så fantastiskt som det här
Egentligen var dom alldeles vita med gråa små halv-osmakliga blåbärsfläckar,
men som tur är kan man redigera bilderna så att det genast ser väldigt mycket mer
aptitligt ut.
Och så råkade det bli en tårta också.
Dag 2: Sally följer med för att lämna in pärlan på spa hos Björn.
Nu behöver jag inte stå och raggar-varva vid trafikljusen längre för att pärlan inte ska stanna.
Det känns bra på något sätt.
Mordviken by day
Mordviken by night.
Man kan inte säga att det är nåt vidare drag, men fint är det.
Vedtravning är en annan sysselsättning som man gärna ägnar sig åt
på landsbygden.
Här kan jag inte nog poängtera att jag började med en tom vedbod.
Jorå, satteeh, det här har man ju gjort nästan alldeles själv faktiskt.
Jag har aldrig ätit så mycket grönsaker och rotfrukter på en och samma gång.
Förmodligen inte sammanlagt i hela mitt liv.
De fyra dagarna avslutades med att jag 05.30 på fredag morgon körde upp på en stor sten och fastnade, när jag skulle åka och hämta pappa på tåget. Jag hann inte ens åka från gårdsplanen faktiskt.
Det lät ungefär som att jag hade gått på grund med en ålands-båt.
Med pappas bil förstås.
Stenen var stor och bilen satt fast. Finito. Kaputt. Det gick inte att komma någonstans.
Hjulen på höger sida dinglade i luften.
Hemska syn!
Jag fick lite panik och började halvstirrigt kolla runt om jag såg stenen sticka upp genom golvet någonstans.
Såg inget.
Något positivt i alla fall.
Den bekanta tanken om att jag inte borde få handha något slags motorfordon överhuvudtaget, någonsin, någongång, någonstans, dök upp. Som tur var hade pärlan kommit hem från sitt retreat och pappa kunde hämtas som planerat.
Dock blev inte hans fortsatta dag riktigt som planerat, eftersom han fick bogsera loss sin bil med domkraft och plankor.
Men han sa att jag hade gjort det bra som lyckats fastna "på den största jävla stenen jag kunde hitta".
Jorå.
Å Anna & Gunilla i Sundsvall...
Efter den fick vi eskort till Sundsvall och fick bo hos snälla Peter, där vi genast spred ut våra saker och kände oss som hemma.
Men eftersom vi är så himla trevliga och underhållande så gjorde det nog inget.
Torsdag: Shopping å stekning i hamnen.
Sen gjorde vi (Gunilla) utsökt middag tills vår husfar kom hem, och så åkte vi på dans i Kovland.
Mycket trevlig tillställning, det var bastu-temperatur och kavaljer-svetten droppade in i både öron och klänning.
Men vad gjorde väl det, vi hade så roligt och dessutom slapp vi dansa tryn-dansen.
Fredag morgon begav vi oss hem, och på eftermiddagen blev jag bjuden på grillning och övernattning i Ås.
Svea tog emot i poolen.
Ojsan bojsan.
Efter att vi suttit och svällt efter maten så åkte vi iväg på cykeltur. Till lekparken förstås.
Sveas föräldrar lekte glatt.
Underbaraste utsikten från Ås när vi cyklade hem...
På Lördag tog jag en morgonpromenad, eftersom min familj för dagen inte kom upp speciellt tidigt.
Samma utsikt, annan dag.
Sen åkte vi ner till stranden och myste lite.
Anna & Svea leker med geggamoja.
Slut på helgen.
Gunilla & Anna i fjällen
Saker som är bra att ha med sig på fjälltur: myggmedel.
Saker som Anna och Gunilla hade med sig: Unokortleken, regnjacka som inte tål vatten, nagelsax.
Vi började där många andra har slutat, Vallbo lapp-kapell.
Först gick vi lite fel
Och sen gick vi rätt.
Fikapaus.
Risifrutti med tandborste.
Risifrutti med pinne. Ooohh vilka naturmänniskor vi är.
Glada å stärkta efter fikapaus med en mycket stor grupp myggor.
Efter 4,5 timmar i vildmarken var vi så framme, och tillagade en mycket delikat middag bestående av pasta på påse med sås. Lika hemlagat som vanligt.
Efter en mycket trevlig kväll med bastu och bad i en inte alltför varm tjärn, var vi i princip döda.
Så vilken härlig överraskning när jag upptäckte att vårt stug-sällskap snarkade högre än pappa. Oh vad härligt.
Efter en timmes försök att återigen tänka bort oljudet påpekade jag lite försiktigt att hon kanske skulle vända på sej.
Vilket hon glatt gjorde, och fortsatte snarka.
04.30 hade jag provat lite nya metoder för att möjligen utestänga några decibell, snurrat ihop örngottet till lång öronpropp (utestänger inte mycket ljud. Gör ganska ont), ha huvet under madrassen (där man kan tänka förvånansvärt bra faktiskt, trots att det blir lite tätt) samt lyssnat till ljudet av mitt eget hjärta som panikslog fortare och fortare.
Inget av dom hjälpte, men tursam som man är så hittade jag en gammal öronpropp i ryggsäcken som jag delade på mitten eftersom jag har så väldigt små öronhål.
Sen dormade jag av av trötthet.
Dag två tyckte vi att det verkade lämpligt med en liten extratur på fyra kilometer, utöver den 1,4 mil långa hemfärden och två och en halv timmes sömn.
Så i strålande väder, regn och blåst, begav vi oss till Lunndörrspasset.
En alldeles lagom tur för att hinna bli blöt och kall innan vi skulle gå hem.
På vägen hem skrämde vi upp varandra med hemska björn-historier, och jag var övertygad om att vi skulle gå samma öde till mötes som han som blev nergrävd bakom sitt eget hus av en björn. Förutom att vi var långt hemifrån och inte skulle bli hittade förrän nästa vår i bästa fall, i idet dit vi blivit bortförda.
Ja vi skrämde upp oss så mycket så det tog 1,5 timme kortare att gå hem.
Men vi klarade oss och var bara med om lagoma naturupplevelser.
Efter 3,2 mil gjorde det ont på de flesta ställen där det kan göra ont, det kändes som att någon hade skjutit mej rakt i knäskålen lite från sidan.
Men tanken på att vi snart skulle få äta gjorde att vi höll både humör och mod vid liv.
Som vanligt. Ett trevligt motto: Ju bedrövligare desto roligare.
Något möra satt vi oss i bilen, poppade våran nya 60-talsskiva och visste inte riktigt om vi skrattade eller grinade av trötthet.
Efter en hamburgare i Järpen var blodsockret på en något stadigare nivå, och vi haltade glatt ut i bilen för vidare hemfärd.
Yranlördag
och våra nya brylcremes-och-stå-bas-favoriter The women!
Gaaaahhh dom är så bra så vi var tvugna att köpa en skiva.
Sen tittade vi lite på ynglingarna i EMD, minglade på stan, svettades och gick hem.
Vilken härlig lördag!
Fredag kväll: Vissa hänger på Yran, andra hänger i lekparken
Fredag dag: Lunch med Gunilla, Amelie, RIkkard, Svea, Pia och Mats på stråket.
Två i lunchsällskapet
Och sen allsång i badhusparken där Gunilla sjöng med sin vackra stämma, och jag sjöng.
Och medans ungdomarna är ute och roar sej på nätterna tar jag hand om deras barn.
Svea och jag hade tjej-kväll och jag sov över där.
Det var förstås lika mysigt som vanligt.
Vi åt pizza, tittade på tjorven och barna i bullerbyn, läste tuuuut-tuuuut här kommer ambulansen väldigt många gånger, samt var ute på promenad.
Dagen till ära hade Svea på sig Tant-Anna-klänningen.
Eftersom Sveas föräldrar visst glömde visa barnvakten vart barnet har sina kläder,
om barnet äter kvällsmat, var pyjamasen finns och andra små detaljer, fick det 2-åriga barnet själv instruera.
Vilket gick väldigt bra eftersom jag nu har lärt mej det något entoniga språket.
"Öh" betyder ja, och det tillsammans med pekfingret gjorde att vi förstod varandra ganska bra.
Även om jag inte var ute och yrade så kändes det redan vid 21.30-tiden som att jag ändock var ytterst delaktig i festligheterna. Det var så hög musik utanför så att rutorna skallrade. Då hyste jag fortfarande ett hopp om att det nog snart skulle bli tyst.
23.00 kände jag att jag började få lite nog. Även om det är Yran så får det väl vara NÅGON måtta.
00.30. Har jag hunnit få lätt panik och känner att jag inte riktig klarar av det här rockandet längre. Hur mycket jag än tar djupa andetag och försöker fokusera på andningen (jag har läst det i någon av mina nyttiga tidningar) så låter det lika högt. Dunkelidunk dunkelidunk. Skalleriskaller.
Jag försöker trycka ena kudden över ena örat och hålla för det andra. Det är svårt att somna så.
Mycket nära att ringa polisen eller vart man nu ringer för såna här ändamål.
Kommer på att jag är 26 år och tar mitt förnuft till fånga.
Nångång vid ett eller två kommer dom två föräldrarna hem. Dom kommer inte bara hem, utan även ner i sängen.
Plötsligt är det inte bara jag Svea och hunden i sängen, Amelie har också krypit ner. Å då måste vi ju prata lite förstås.
Aaaahh, äntligen tänker jag när musiken är sänkt och det har slutat vibrera i öronen.
Två minuter senare börjar Amelie snarka och jag tänker att det var väl själva fan också om man inte skulle få sova nångång. Sparkar henne på knät. Väldigt mycket eftersom hon aldrig blir tyst.
Ligger och tänker att hon andas ganska högt också.
Lyssnar väldigt noga och tycker mej höra att Rikkard ute på soffan nog också låter lite. Ju mer jag tänker på det desto högre låter han faktiskt. Och hunden andas också högt.
Klockan 03.30 funderar jag att jag kanske skulle kliva upp och göra något. Har lite svårt att komma på vad det skulle kunna tänkas vara i någon annans hem, och ligger kvar.
Somnar en liten stund och vaknar med Sveas fot i ansiktet och Amelies snarkningar i örat.
För att snart somna om igen och vakna lite senare, nu med Sveas bak i ansiktet, men Amelie är äntligen tyst.
Det var en bra kväll.
