AnnaStekPanna

Välkomstkommitén anlände i skottkärra.
Anton verkade inte alls särskilt glad över att träffa mig.


Han är inte glad att se mig här heller, det är bara Maria som har lurat han att skratta lite.




Kvällen avslutades med Antons första ekipering, som jag fick äran att göra. (Herregud. Jag hade aldrig låtit mig sätta saxen i mitt eget barn. Maria är modig. Fast jag skulle vilja säga att skillnaden mellan modig och dum är i det här fallet hårfin.)
Förutom några små skabbliknande fläckar så blev han mycket fin.

Lillhockeyfrilla-tofsen ligger nu på en tallrik.

För några veckor sen döptes lill-Mira i Lits kyrka.


De mindre deltagarnas intresse för själva dopet var inte så våldsamt, men vid presentöppningen ökade engagemanget avsevärt.
Jennie, Svea och delar av Lillsjöhögen gangsters.


Svea ska bara hjälpa till lite.




Jag började med misstaget att ta med ett kinderägg till storebror Alvin, som han glatt mottog innan fikat.
Detta upptäcktes förstås snart av polaren (jag som var så diskret) som började storgrina. 
Jennie skulle försöka återställa den glada dop-stämningen, frågade vart han hade fått den där himla chokladbiten och varför han inte hade delat med sig (skulle inte jag heller ha gjort).
Jag skruvade lite obekvämt på mig, flyttade mej en bit bort och kände mig hemskt skyldig.
En fin dag.

Strategiskt utplacerad bakom en buske, intogs äggmackor och oboy.


Och sommarskorna följde förstås med på utflykten.