Hemma från Rehab!
Pärlan är äntligen hemma från sitt långvariga sjukvårds-kollo, och utsikten mot sophuset är återigen komplett.
Alla skämt om att kapa av taket och göra en stor blomlåda undanbedes.
Dessutom (som om det inte vore nog!) kan man nu både lägga i ettan, OCH backen!
Det är nästan så att den 24:e mars skulle ha blivit en röd dag i kalendern.
Och just som man trodde att dagen inte kunde bli bättre, hittade jag en smält chokladbit som jag hade glömt bort.
Sista April, och det har nu beslutats att körkort inte längre får skickas med i flingpaketen.
Sista April-kvällen skulle tillbringas i Ås, med Amelie, Rikkard, Svea och familj.
Problemen började tidigt med ett litet missöde redan i Lugnvik faktiskt. Först glömde jag svänga vid macken och sen tappade jag bort mej. När jag hade lyckats vända, varit in på macken och frågat vart jag skulle och hittat vägen tillbaka, så blev pärlan trött och stannade. Men självklart piggnade han på sig efter en stunds vila, och vi puttrade vidare mot Ås.
Glatt parkerade jag vid husknuten och tänkte att det här gick ju finfint.
Intet ont anande.
Mycket mysigt hade vi, fika, promenad, brasa och kör. Vi njöt av det underbara vädret och gick hem. Så himla trevligt!
Observera grillaren som ligger i bakgrunden, som plötsligt packade upp värsta picnicen, korv å bröd och grillpinne modell längre, drog upp huvan å hoppade in i brasan.
Nästa problem uppstod vid hemfärden. Amelie skulle som vanligt guida mig ut från gården så att jag inte skulle backa över något av värde, och helt plötsligt kom jag inte ihåg hur man lägger i backen.
Problem.
Hur mycket jag än försökte så kunde jag inte för mitt liv komma på hur jag gör varje dag när jag backar in i min lilla parkeringsruta.
Svettningar utbröt.
Först ut att hjälpa var Rikkard, men eftersom han inte kört ratt-växel-bil så fick inte han heller till det.
Sen fick husfadern Allan komma till undsättning, han var med på den gamla goda tiden då det begav sig och fick förstås i den där himla backen. (Jag misstänker att han var lite skeptisk till en fortsatt färd, även om han inte sa något.)
ÄNTLIGEN tänkte jag, slutade för ett ögonblick att svettas ymnigt och körde iväg.
Allt gick bra.
Som av en händelse råkade jag en stund senare kika på temperaturmätaren, och lätt skräckslagen upptäcker jag att pärlan visst är på väg upp i himmelska temperaturer. Svettningarna återkommer.
Det finns mycket bra i bakluckan på pärlan, tio tallrikar och tre skålar, fyra djuptallrikar, en vindunk, stickade vantar, en påse ballonger, fin handduk, fika-korgen, en grej till motorn, guldpenna, bogseringslina och annat som kan vara bra att ha, men ingen glykol.
Som tur var fick jag tag på min private mekaniker Patrik som kunde komma till räddning.
Tack för det!
Annars hade jag förmodligen börjat grina och lämnat pärlan åt sitt öde någonstans efter vägen.
Men titta vad som kom till dej med posten idag Pärlan!
En vindrutetorkare!
Efter att han annonserat på blocket om en bortflygen vindrutetorkare, ringde värmlands-Mattias i fredags.
- Behövde´ru gräjer te bilän? (ö som i ööööring)
Sen pratade vi så länge (mest han, jag mmmade och ahaaaade vid lämpliga tillfällen eftersom jag inte förstod så mycket av alla hans tretton saabars invecklade inre) och han var väldigt entusiastisk.
"Dä ä bare å ringe om dö skölle tappe flere gräjer."
Han skickade med extra torkarblad också, så nu funkar dom till mer än att bara vifta bort fåglar och andra större grejer.
Så himla bra!
Nåt mindre bra är att jag har väntat så länge med att tvätta, att jag var tvungen att ge mig i kast med ungefär tio hektar tvätt ikväll. Det enda som var bra med det var att jag inte hann diska, annars var det ganska tråkigt.
Pärlan meddelar
Att vara ute med pärlan
Idag innebar det till exempel att gå bakom och skjuta på.
Tyvärr hade jag svårt att se underhållningsvärdet i det hela just då, därför finns ingen foto-dokumentation av det hela.
Men det var förstås inget fel, bara en grej som hade lossnat.
Det innebar också att fara runt och leta vindrutetorkaren som flög iväg.
Tragiskt nog försvann den spårlöst och kom aldrig mer tillbaka.
Borta!
Det kom ett brev
Äntligen pärlan! Nu är du nästan gratis!
Pärlan far till IKEA och lite annat
I helgen tog pärlan oss tryggt och säkert till sundsvall.
Där vi hittade MÅNGA saker.
Saker som får plats i pärlan samtidigt:
Sex fullpackade IKEA-kassar
Stor kartong med saker som kan vara bra att ha ("Men har du inte STÄDAT UR bilen innan?!" Nä det kanske jag inte har.)
Tre par gummistövlar (samma kommentar)
En påse med tomflaskor (samma kommentar)
Ett fiskespö (samma kommentar)
En snöskyffel
En matta 220*170 cm
En bokhylla
Pärlans prydnadskuddar + två nya från ikea
En som kör och en som sitter bredvid och säger hur den som kör ska köra.
EXAKT så mycket får det plats om man inte är så noga med att stänga bagageluckan. Eller med att se ut.
Andra trevlig saker som har hänt.
I fredags hade jag och Gunilla idol-och-plockar-kväll. Det var Gunilla som blev plockad.
Gunilla samlar upp sina ögonbryn.
(Som hon var väldigt tydlig med att de skulle tas omhand och inte hamna i soffan.Nu var det väl inga våldsamma mängder, men med tanke på att det råkade stå "Hi Gorilla" istället för "Hi Gunilla" i ett av hennes mail i veckan så vet man ju aldrig.)
I lördags var det födelsedagskalas i torvalla bystuga, med mat och dans å grejer. En mycket lyckad kväll.
Ja inte för att det var jag som fyllde år, men det var ju lyckat ändå.
I förrgår lossnade vindrutetorkaren.
Ja men varför blir jag inte förvånad?
Jag håller på att komponera en sång, det ska bli en ny version av Guldet blev till sand och den ska heta Bilen blev till skrot. Igår kväll skulle jag skjutsa hem Amelie, och lånade Patriks bil eftersom pärlan var parkerad lite för långt bort.
Hann jag ens ut från gården innan det bonkade till och jag trodde att jag hade kört över någon? Nej.
Kom bil-proffs-grannen just förbi och sa " Men den här kan ni inte köra med, länk-armen har ju gått av"? Ja.
Har jag en aning om vad länk-arm är överhuvudtaget? Nej.
Var det helt oväntat att detta skulle hända när JAG EN GÅNG LÅNAR BILEN??! Nej.
Detta innebar att vägen ut och således även in från parkeringen var blockerad halva kvällen.
(eftersom detta förstås hände mitt framför portalen där man kör ut)
Nu till något roligare.
Igår var det inte bara köra-sönder-Patriks-bil-dagen, det var även den stora dagen B, Besiktningsdagen!
Med spänd förväntan åkte jag, Amelie och pärlan till bilprovningen i goood tid. Väldigt god tid, faktiskt så god att vi fick sitta där hur länge som helst. Men jag är som vanligt mycket förutseende, utifall att det skulle hända att man blir påkörd/kör på något/får motorstopp/slut på bensin/fastnar/kör av vägen/övrigt på vägen dit. Färden gick bra, enda oklarheten var att jag inte var säker på om 4:ans växel låg uppåt eller neråt. Det var ju så länge sen jag körde nu.
Jag frågade Amelie vad hon trodde, hon trodde bara att man inte skulle åka med någon som frågade sina passagerare det.
Besiktingen gick SJÄLVKLART bra, och pärlan behöver förstås inte komma tillbaka.
(Bara några små detaljer, för hög CO, men det fixade snälla killen där. Jag vet inte om det var för att han tyckte synd om oss eller om han tyckte att pärlan var fin. Trasiga backspeglar och en damask som hade gått av. I stort sett tipp-topp!)
Det var nästan så att man fick en liten tår i ögat av stolthet. Det tror jag förresten Amelie fick också när jag BACKADE in genom grinden hemma hos henne. Jag var så bra på den där backningen! Visserligen hade jag strax innan i halv panik kört upp på skridskobanan mittemot (nästan i alla fall) för att vi inte skulle bli påkörda.
Det var förresten inte mitt fel att den där himla armen gick av.
Nu är det över
Så har man då åter suttit och grinat en timme tillsammans med de ensamma mammorna som inte längre är så ensamma.
I vanliga fall brukar jag nöja mej med att mmmma och ooooha och fånflina med händera knäppta under hakan och huvudet lite på sned, men den här gången var det bara SÅÅ romantiskt!
Jag skulle nog kunna flytta in hos Anette och Rikard.
Jag citerar Karl-Bertil Jonssons julafton: Det var tamigfan det finaste jag hört sedan jag konfirmerades. 
I torsdags konstaterades att pärlans däck är från en svunnen tid och inte fungerar helt optimalt. Eftersom jag inte kör andra bilar vet jag inte riktigt hur det ska vara, det var alltså inte jag som upptäckte detta. Men pärlan går i alla fall rakt fram i kurvorna.
På däckfirman sa gubben nåt i stil med
"ja det vette fan, men man ju kan ta en femåenhalva och sätta på en hundrasextifem åtti femton istället för en hundrafemtifemma".
mhm sa jag, och förstod i alla fall att det nog inte var så goda utsikter.
Och det var det inte, det tillverkas inte längre pärlan-däck med dubb.
Inte kul. Jag tycks ana vissa problem med att ha världen finaste bil.
Jag ska aldrig aldrig nånsin köra bil igen. Skitbil.
Igår åkte jag och Cissi ut till Maria & Mini-Micke (stor-Micke också fast han var inte hemma) för att ha tjej-kväll.
Det var så mysigt och våra fördomar om att nyblivna mammor mest pratar om bajs och dess olika former besannades. Men med våra moders-hjärtan smälte vi snabbt in i stor-brakare och lill-brakare-diskussionerna. Det var så trevligt!
I vanlig ordning hoppade vi över lång-promenaden (som var huvudsyftet i begynnelsen) och koncentrerade oss på fika och bonde söker fru istället.
När vi skulle åka hem var det alldeles hemskt dimmigt och jag gick igenom möjliga sätt att ta sig hem utan att behöva ta med bilen. Det gick inte så bra och vi åkte iväg i pärlan. Det var INTE kul, man såg knappt ut alls. Dessutom var det säkert jättejättehalt. Och en massa älgar som stog och lurade. När dimman lättat och det bara var så där som-vanligt-hemskt att köra, började plötsligt olje-lampan lysa.
Liksom skräcken i mina ögon.
Jag trodde förstås (igen) att bilen skulle explodera/brinna upp/båda delarna.
Sen stannade den. Så vi rullade in på en gårdsplan och ringde efter räddning. Och började fundera på möjliga alternativa namn till mini-Micke som sysselsättning. Vi kom inte på något.
När räddning anlänt och konstaterat att det inte alls var något fel på oljan (samt några kommentarer såsom ÅÅÅÅÅHHHH fruntimmer och lite annat), pärlan hade nog stannat först och då börjar den där himla lampan lysa. Men det var faktiskt nerförsbacke så man märkte liksom inte att den dog i farten.
Sen startade den igen och så åkte vi hem.
I morgon är jag ledig.
Jo förresten
Jag kom på att det bästa beslutet NÅNSIN i kategorin VAD SOM HELST är 80-vägen.
Det klokaste nån har kommit på i modern tid. ÄNTLIGEN säger jag bara. ÄNTLIGEN.
Det är kanske inte HELT optimalt, det är fortfarande farligt fort, men ändå lite mer hanterbart för mej som blir fantastiskt glad och lugn i själen om jag hamnar bakom en traktor/plogbil/grusbil/annat som rör sig lagom fort.
Man skulle ha haft lite inflytande i vägverkets hastighets-kommitté, där skulle jag kunna göra stor nytta.
När jag och pärlan var ute och åkte häromdan var jag faktiskt nästan ingen trafikfara alls, jag körde så fort som man skulle nästan hela vägen. Sen blev det nitti.
Då var det en stor fläskig bil som körde om, och redan då började jag muttra lite för mej själv (men bara när det är raksträcka, annars är jag fullt koncentrerad med att inte köra för nära dikeskanten när jag håller ut så då kan jag varken muttra eller tänka på något annat ) eftersom jag vet att dom inte kommer att trevlig-blinka för att tacka mej för att jag nästan kört av vägen för deras skull.
Det gör dom till ALLA ANDRA, men inte till mej. (Antagligen för att jag har legat och söl-kört och retat upp dem en längre tid och dom inte ser någon som helst anledning att tacka mej när dom äntligen tar sig förbi. Men ändå).
I alla fall blev jag så glad för han blinkade. Och inte sådär vanligt, nä så käckt med båda lamporna samtidigt!
Ja jag ville nästan köra i kapp och tacka för att jag blev så glad att någon äntligen uppmärksammat hur hjälpsam jag är.
Men jag kan ju inte köra så fort.
Och då tänkte jag att SÅDÄR, SÅDÄR ska jag också blinka och tacka nångång!
Men sen kom jag på att jag inte kör om andra bilar.
Kanske lika bra eftersom jag
1. Inte vet hur man blinkar med båda lysena samtidigt
2. Alltid blandar ihop blinkers-spaken med vindrute-torkar-spaken.
Jag undrar om jag skulle ha anordnat nån sorts utbildnings-kväll med mej själv och pärlan. En lära-känna-varann-kväll.
Igår kväll kom pärlan hem!
Han har tydligen genomgått en ganska stor undersökning vad jag har förstått.
Mekanikern PATRIK har lagt all sin vakna tid till att lokalisera alla pärlans brister.
Och han lät så fint (pärlan alltså), spruttade iväg och var till och med glad i uppförsbackarna! Annars har det känts lite som att man kör lastbil när det blir uppför, det går liksom saktare och saktare.
I morgon bitti ska han få sitt eldprov, om han startar när jag ska till jobbet.
Åååhh pärlan!
Jag har jobbat i helgen, och i eftermiddag blev jag bjuden på middag i mitt andra hem, ja min fosterfamilj skulle man kunna säga.
Dom ger mej mat, skickar med matlådor och oroar sig när jag är ute och går i mörkret.
Ungefär som mamma och pappa. Fast det är Amelie Och Rikkard.
Och väldigt bra på att lag mat.
(Sportutstyrseln stämmer verkligen överrens med smör-å-socker-kletet i bunken...)
Good night.
Pärlan, det kommer alltid att vara du och jag
Idag var jag tvungen att provköra den här bilen.
Inte alls speciellt roligt eftersom jag inte törs köra något annat än pärlan (och knappt det). Men nu går ju inte den så bra.
Så jag morskade upp mej och hoppade in.
Det kunde visst bli nåt vajsing (inte säker på vad, men jag tror att bilen stannar eller att man blir inlåst eller nåt sånt) om man gjorde nåt fel (som jag inte heller riktigt kommer ihåg vad det var).
Jag tror det var nåt med nyckeln, nåt sånt där automatiskt. Jag är inte van vid sådant eftersom pärlan till största del är väldigt manuell.
Så jag var mycket skeptisk och förberedde mej på det värsta.
Att den skulle skena över frösö-bron och jag skulle sitta där inlåst och inget kunna göra.
I alla fall så började jag med att (nästan) svänga några varv på parkeringsplatsen. Och då menar jag inte hela parkeringsplatsen utan den lilla rutan man står i.
HERREGUD vad den svängde!!
Med pärlan får man ju ta i för allt vad man är värd för att ens ta sej ut från parkeringen (lite som att ratten sitter fast. Ja det gör den ju förstås, men sitter fast i själva snurren), den här liksom snurrade runt bara man petade på ratten. Mycket obehagligt.
Dessutom lät den inte, jag vill kunna HÖRA när jag får motorstopp, eller när jag inte längre kan åka på 1:ans växel.
Nä tacka vet jag pärlan.
Som förövrigt står på någon sorts service igen. Det var visst lite fler fel.
Jag har hämtat mej från bilåkningen. Jag har bakat också.
Men pärlan börjar bli lite VÄL svår-startad (det är liksom inte lika charmigt längre), så jag tror en liten renovering är oundviklig snart.
Dessutom läker den olika saker lite här och där.
Annars är den ju perfekt förstås.
Jag sitter nu i fåtöljen och väntar på att middagen ska serveras, kräftor.
(Ja eftersom jag inte får vara med på kräft-skiva i morgon så får jag ha en egen lite mindre tvåmans-skiva ikväll istället..
En jäkla fest skulle jag tro det blir.)
Jag skulle nog kunna tänka mej att ha det såhär. Bli hämtat på jobbet, komma hem och sätta mej i soffan, ropa och undra vart den där maten har tagit vägen egentligen.
Sen får jag äta kräftor och bullar och potatis varenda dag. Åååhh, det vore nåt det.
Jag har varit MYCKET hushålls-aktig senaste dagarna, och jag vet att man lätt kan bli förblindad av kommande bilder och tro att dom kommer från ett lyxigt mat-program.
Noggranna förberedelser. Till och med öronproppar och lite sill.
Det blev lite mycket grejer eftersom både smör-bullar och morotskaka skulle tillverkas samtidigt.
Och inte vilken morotskaka som helst, nä en med choklad och grejer i.
Jag hade visst ätit lite på den. Men den ser ju ändå så himla PROFFSIGT UT!!!!
Jorå man är ju mekaniker
Eller inte så mycket pyssel, mer grovjobb (grovarbetare som man är), som att t ex ta bort insidan på dörrarna och sånt. Och inte så mycket vi, mest Patrik. Fast jag var högst närvarande och hjälpsam. Jag både sjöng och dansade och tog kort.
Från att varken ha kommit in eller ut ur bilen så finns det plötsligt fyra handtag. Men fortfarande bara två dörrar.
Igår var jag så illa däran så vi var tvugna att äta middag på Max.
Men man är ju tapper och gör det som krävs; äter ett original-mål med bacon. Och prickigt bröd.
Liten kom-ihåg-lista inför morgondagen: nässpray spenat och göra färdigt kräft-kort.
God natt.
Nä men jag är så nöjd med EN dörr.
Men kan man gå in genom bak-luckan kan man väl vänja sej med att klättra in från passagerar-sidan antar jag.
Fast förhoppningsvis så kan någon greja med den så att den blir som vanligt igen.
Annars har det varit en bra dag i Sundsvall.
Pappa började med att köpa sej ett par skor, eftersom han hade glömt sina egna hemma.
Väldigt sportig och modern blev han!
Självklart shoppade han på den ENDA SKOAFFÄREN.
Jag fyndade en sko-förvarings-grej på ikea.
Efter en vikinga-lunch bestående av fläsk, potatis å löksås gick färden vidare till farmor, sen varm-korv å glass i Stöde. Förstås.
Hundvakts-livet går bra. Igår kväll skulle vi träna på "man får inte ligga i sängen, även om vi har glömt det stora gallret".
Jag låg på vakt till 03,30. (inte så mycket just bara för att ligga på vakt, mer för att det var storstorm ute och det lät som att någon höll på att bryta sej in på balkongen. Fast det bara var för att den höll på att blåsa av. Sen fick jag magknip och låg och funderade på vad det första banditerna skulle ta OM det var nån som höll på att bryta sej in.) Jag höll ställningarna väldigt bra tyckte jag, det var för det mesta bara människor i sängen. Ändå så möttes jag av denna syn i morse.
lite fin-slipning kvar bara.
(just nu hörs från sov-rummet: "LIGG. Nej, LIGG där. Braaa! NEJ. TYST! Så ja. Ligg nu. NEJ!Inte där! Jaaa vad duktig du är. NEJ! Så, nu var du duktig. Nej TYST."
Bra start på dagen
I övrigt har dagen varit bra, jag är hemma och hälsar på.
Pärlan har fått sommardäck och jag har varit en riktig fälgkors-kvinna.
I morgon ska den bli putsad, dammsugen å torkad. Min darling.
Varsågod Rikkard
Snart verklighet:
Jo förresten
den där hemliga grejen var ju låset till pärlan.
Helt plötsligt satt den fast på nyckeln när jag skulle öppna.
Men ingen fara på taket, det gick väldigt bra att klättra in från andra sidan några dagar.
Ända tills jag låste inifrån, då gick det inte att komma in nånstans.
Enda gången man behöver gå in den här vägen på pärlan
Gunillas mc gyver-pappa petade in en ståltråd med en liten grej på genom fönstret en gång som han ploppade upp låsknappen med, sa gunilla. Jag är mycket imponerad, men tycker att baklucke-metoden fungerade väldigt bra också. Det var för övrigt Patrik som fick äran att gå in bakvägen.
Nu ska han få äran att laga mat, han ska göra kassler 
och potatis.
Riktig mat till en riktig kvinna. 
Stella är här och hälsar på i kväll, vi har mest filosoferat och myst.
Herregud pappa har haft rätt i alla år, jag HAR verkligen hamsterkinder!!
Man tycker att dom borde flyta ut lite när man ligger, men det gör dom uppenbarligen inte.
Nu börjar det lukta mat, bäst att placera sej i köket.
fina, fina bilen min
