17839

Det är jag det.
Om jag plösligt börjar skena iväg och åka jättefort så sitter jag förmodligen på en nödbuss på väg till mål.
Så ni behöver inte bli oroliga.
Nu är klockan 01.40 och jag har nyss kommit hem från dansen, jag är så trött så jag inte kommer ihåg hur jag tog mig till datorn och jag längtar efter att få kliva upp om fem timmar.

Jag hoppas att jag överlever och återkommer, annars tackar jag för mig. Jag har haft det väldigt bra.
Heja mej, heja mej!

Fredag eftermiddag

= Dags att fixa skidor. Dessvärre var det inga som passade, varken räser-skidorna som jag fått låna eller mina egna.
Så det blir mina egna.
Dagen i helhet:
1: Gå på intersport med alla skidor och kolla om dom kan se vilka som passar bäst. Det kan dom. Men det kostar 450:- eftersom dom måste ta bort vallan på alla skidor, tackar men nej tack. Släpa hem tre par skidor och en flaska vallaväck, resultat: Rena skidor och vallaväck överallt.  = jättejättehalt. Allt utom skidorna är halt. Till och med foppatofflorna som brukar suga fast i golvet glider fram över furugolvet.

2: Gå tillbaka med tre par rena skidor för att köpa tejp-valla och konstatera att jag är för tung för allihopa, samt att dom som är minst dåliga måste glidvallas. Dom har inte tid. Jag glömmer tejpen.
3: Ringa utsikten och kolla om dom kan valla. Det kan dom. Jag åker dit, då kan dom inte.
4: Ner på stan med pärlan som hostar och slirar och det är snömodd å is och stopp i rondellen och jag vill hem.
In på stadium. Där jobbar räddaren i nöden som kan fixa skidorna innan dom stäger om en timme och lägga på tejp.
Det var tur att jag var ute i så god tid så att dom hann..

Klart! Lägg märke till lappen, som ett minnesmonument av mina tidigare framgångar.

Bettan fredags-slappar i bakgrunden.

Nu ska jag åka på dans, så jag hinner tyvärr inte prova skidorna. Men dom är så fina så det är säkert jättebra.
I morrn far vi!!

Åh nej, jag hittar inte min skidmössa

Ååååhh jag blev så himla glad!

Det kom ett pocketogram igår!
Då blir man lite extra lycklig.

skidorna

ska jag också ha med

Resfeber?

Klockan är 05,20. Jag ligger och filosoferar över viktiga saker som jag ska ta med i morgon.
Nåt gott att äta i bilen, smarrig middag (helst med bearnaisesås), smarrig frukost, Gunilla, pringles, dip, choklad, adressen till stugan 13 mil åt fel håll. Oömma kläder och ett glatt humör. 
Och kanske, kanske, ska jag baka banankaka.


Mc Donald, you wont see much more av mej framover





Dagens telefonsamtal

-Ja hallå?
- Hej, jag heter XXX och ringer från polisen.

!!!!! Panik, tänka, tänka, tänka, vad har jag gjort??! Kommer dom och hämtar mej snart?!? Kan man betala ut folk mot borgen i Sverige?!? Och ännu värre, skulle nån komma och göra det i så fall?!
Jag har inte varit ute med pärlan på ett tag....Då kan jag inte komma på nåt annat där jag skulle ha kunnat handlat olagligt på något sätt.
-Ehh, jaha... ja heej... (med mycket skyldig röst)
-Har du varit på mc Donald´s idag?

VA?!? Ja jag BORDE ju inte äta där mer, JAG VET DET!! Men hur kan hon veta?! Och även om det inte är hälsosamt så får man väl inte RINGA UPP sådär?!  Har dom nån sorts special-koll såhär innan vasaloppet vad man stoppar i sig?!
-Ehhhh.... njaaa... jooo...det har jag nog......
-Det borde du inte göra mer!! MOAHAHAHAHAHAAA

Paniken steg ytterligare en nivå, och jag tänkte att nu drömmer jag nog. Hoppas bara att jag vaknar inom en snar framtid.
Det gjorde jag inte.
-Näääe, jag borde nog inte det.... (nu  med en lätt vettskrämd röst. det hörde jag alldeles tydligt.)
-Du saknar inte något?

Tänka tänka tänka.
-Näääe.... Lite extrapengar skulle väl inte vara fel, men det sa jag inte.
Det visade sig att jag hade tagit med mig hamburgaren men lämnat körkortet.
En ganska bra deal i och för sig, men jag tror jag ska byta tillbaka.

Joo du Gunilla..........det var en grej....


Nu är det bara sex dagar kvar till vasaloppet! Så himla kul!
Igår började Gunilla ställa en massa konstiga frågor om stugan vi ska bo i. Om det verkligen finns toalett, om det är nära till starten och sånt där. Eftersom jag bara glatt har bokat och betalat så visste jag inte riktigt alls, men för att hålla henne vid gott mod så sa jag att det naturligtvis var både det ena å det andra.
Och tänkte att det kanske var dags att kolla det.
Saker jag visste: 1. Det ligger väldigt pittoreskt långt ute i skogen.
2. Jag har bokat den.
3. Det klart den borde ligga ganska nära starten.
Sen pratade jag med min privata lokal-kännare som sa "men det ser ut som att det ligger mitt i samhället om man kollar på kartan". Äsch då sa jag, det gör det inte alls, det ligger så fint ute i skogen.
Så hittade jag stug-papperen och läste: "Timmerstuga på tomt i villaområde".
Jaja, men det låter ju jättemysigt.

Sen tittade jag på kartan och såg att det kanske inte var RIKTIGT sådär jättejättenära starten som jag trodde.
Inte nära alls faktiskt.
För att vara exakt så var det *****ehhrrrmm****** ..... (nu tittar jag bort och mumlar lite men det hjälper inte) ungefär en sisådär... eeehhhrrmtretton mil.
Men nu ska vi tänka positivt! Det FANNS toalett! Det är ju jättejättebra!
Snälla Gunilla dorma inte av. Det kommer ju att bli så bra! Om vi bortser från att du kanske måste skjutsa mej vid tresnåret på morgonen. Men det blir så bra! Det är bra att komma upp i tid på morgonen! Jättejättebra!
Och förmodligen behöver du inte vara utan mej så länge heller, dom drar första snöret tio i elva.

Oj Oj!

Eftersom jag numera är en tränings-person så var jag förstås på "gymet" i morse.  Ååhh vad sportigt det låter! Men så är jag ju väldigt sportig av mig nu för tiden, 3,5 gånger har jag varit det för att vara exakt.
I tidernas begynnelse skulle jag haft väldigt svårt att se mig själv kliva upp för att anstränga mig, istället för att vända mig om och sova lite till. MEN! Ett under av något slag har skett, och min karaktär är oroväckande stark.
Mina stackars grillkorvsarmar har svårt att hålla i saker som bestick och sånt eftersom jag inte kan lyfta dom varken uppåt eller framåt eller åt nåt annat håll, men det är ju så när man är en sån träningsperson. Det ska göra lite ont, då är det bra.
Herregud, med den här motivationen vet man inte HUR det slutar, jag kan ju bli HUR STARK SOM HELST!


Får se när jag skriver nästa gång, kan ju vara så att jag blivit så stark att jag inte kan knappa längre utan att hamra sönder tangentbordet. Men då försöker jag ge mig till känna på något annat sätt.

Pärlan meddelar

att han ser fram emot sommaren.


Anna fyndar i golvbrunnen och Jag ska måla hela världen lilla mamma



Det sistnämnda är jag på god väg att genomföra. Jag har hunnit med lill-hallen, tröskeln, byxorna, en bit av dörrkarmen, handfatet, badkaret, håret samt en liten fläck på kaklet. Jag misstänker att jag kommer upptäcka fler förgyllda platser allt eftersom.
Jag började redan igår och tänkte att det här lär ju gå på ett litet kick. Det gjorde det dock inte. Eftersom jag inte är någon erfaren målare så visste jag inte att en kvadratmeter på målar-burks-språket inte är lika mycket som en kvadratmeter på ett vanligt språk. Nog för att jag är dålig på matte, men jag ser i alla fall skillnad på TIO och TRE kvadratmeter.
Min lilla fjant-liter räckte till: En vit fläck på väggen, resterande 9 deciliter försvann in i rollern och kom inte fram förrän när jag tvättade ur den.

FÖRE


EFTER
(Ja förutom att det där fiskenätet ska bort och mina förstoringar som jag har beställt ska hänga där, så är det klart.)

Efter att ha gjort fint i hallen var jag tvungen att köpa en tvättkorg på Åhléns.  Tanten i kassan var så himla glad och skrattig, och hon tittade så leende på mej. Åååh vad trevligt med så glada människor tänkte jag. Till slut började jag nästan misstänka att hon var INTRESSERAD av mej, SÅ glad och skrattig var hon, så jag reserverade mej lite och tänkte att nån måtta får det väl vara.
När jag kom hem såg jag att jag var vitprickig i hela ansiktet.


Som avslutning på den här trevliga dagen

bestämde jag  mig för att rensa golvbrunnen. Där fyndade jag diverse grejer. Efter att ha tagit upp det där locket och mött halva min frisyr där nere, så stötte jag även på ca 1000 hårspännen, två fotfilar, en skrubbvante, värmeljus, en strumpa och lite annat som kan vara bra att ha.

Jo! Jag har ju limmat ihop benen på mina fin-stolar också. Så nu är det inte längre med fara för sitt eget liv som man sätter sig till bords.

Fina och i princip ofarliga. Så länge man sitter försiktigt.

Hur man kan komma att trivas lite bättre på promenaden


Lagom inspirerad att förfrysa fingrarna i 25 minusgrader begav jag mig trots allt ut på promenad i veckan.
Men tänk, rätt som jag gick där och frös dök det upp något i utflykts-fickan.
Och plötsligt kändes allt så mycket trevligare!






Det var inte bara isen i ögonfransarna som kom till sin rätt här, det gjorde även
mina enorma elefant-skinns-rynkor som jag inte visste fanns.






Spolarmannen










Gourmand som man är

Jaha, idag slog man till på stort och kompletterade nudlarna med två glas nyponsoppa och en snickers. Efter att ha ätit kungligt (tacos, rotsaker och stuvade makaroner) i flera dagar kände jag att det var dags att lugna ner sig liteoch återgå till den normala dieten.

Lite bilder från min arktiska promenad till jobbet i morse:

Likt andra kändisar lägger jag självklart upp en dagens outfit-bild.
(Den kanske skiljer sig något från deras, men det är obetydligt lite i så fall.)












Sämre promenader har man ju varit på.

Utsikt från köksfönstret i morse.


I fredags var Gunilla och jag (och väldigt många andra) på dans.
Men först hade vi lite trevligt umgänge, och Gunilla fick sin namnsdagsmuffins.

En väldigt raffig leopard-muffins som jag är hemskt stolt över.
Och som man kan har lite svårt att tro att det är jag som gjort.
Men tänka sig att det är det visst det.

RSS 2.0