Svea och Anna firar jul lite i efterskott
För att sprida ut festligheterna lite hade vi julafton
med paket och korvstroganoff idag.
Paketet bestod av ansiktsfärg, som jag varit mycket uppspelt och ivrig över att få använda ända sen det införskaffades.
Så kom då dagen.
Svea tjatade om att jag skulle se ut som en pippi och hon som en katt.
Men det slutade med att det tydligen bara var en av oss som behövde målas. Det var förstås jag det.
Och själv drog hon sig ur, och ville ha gubbar på armarna istället.
Ett smart drag skulle det visa sig, när hon gick till badrummet för att tvätta bort mina alster.
När jag hörde "Borta NÄÄÄ. Anna borta NÄÄÄ" började jag ana oråd.
Självklart satt den där "ansiktsfärgen" fast.
Det var bara Svea som var smart nog att förstå att man inte ska utmana ödet genom att använda ANSIKTSFÄRG i ANSIKTET.
Som tur var hade hon målat flera lager på mig, så det var extra tjockt och färggrant.
Sen lagade vi rådhusgatans paradrätt, korvstroganoff.
Så kom resten av familjen omständig, vi åt vår fantastiska mat, jag började spela en trudelutt på dragspelet och då började Svea grina och sen var dagen slut.
En mycket mysig eftermiddag, som endast lämnat spår i form av ett ansikte med färgglada fläckar i samklang med grissskära skrubbmärken.
Halv åtta hos mig, fast halv sju och utan okänt folk.
En trevlig utekväll kom vi på att vi skulle börja med Halv åtta hos mig, och jag tog glatt på mig den första söndagsmiddagen.
I vanlig ordning tänkte jag att det är himla tur att det är så länge kvar till den där söndagen, och dessutom var jag ledig hela den helgen så jag skulle kunna pyssla iordning allt i dagarna två.
Men rätt som det var så blev det fredag, och det bar sig inte bättre än att det råkade bli dans på fredag å lite fika på stan på lördag och sen for vi visst till Ö-vik på dans.
Efter att ha kommit hem kvart över sju på söndag morgon var jag pigg å alert å sugen på att marinera kyckling.
Menyn. Med lite chokladsås på.
Jag funderade på korvstroganoff först, men efter påtryckningar från olika håll så kände jag mig tvingad att byta ut det inslaget.
Alla blev mätta och ingen blev sjuk.
En mycket bra middag.
Sen blev det uppträdande. En saftig reportoar med två låtar, tagna ur musikpärmen från årskurs fyra.
Stående ovationer är att ta i lite, men nog klappade dom lite tafatt i alla fall och tittade förstående på varandra.
Sen blev det gästspelning.
Daniel använde bara en knapp under sitt framträdande, och ropade exalterat "Men HÖR ni inte! HÖR ni inte vilken låt det är!!!" Och SOM vi försökte höra. Men det enda som hände var att vi grinade av skratt.
Och Linda spontandansade lite i soffan.
Frida Jularbo drar av en fin en bit.
Men alltså vaddå, är du inte NÖJD?
Tänk att ju mer jag får leka frisörska desto modigare blir jag, till min egen stora förtjusning.
Till exempel den här klippningen, med kort på toppen och tussar på sidorna.
Ja JAG tycker i alla fall att det är jättekul. Jag menar jättefint.
(Det kan eventuellt vara min ungdomskärlek Lasse Kronér som undermedvetet kommit fram i just det här exemplet).
Dokument inifrån del 2, Vasaloppet Öppet spår, 7852 is alive
Det här året var det inte jag som hade bokat boende till Vasaloppet, det innebar att vi bodde fem minuters promenad ifrån starten istället för tolv mil som förra gången.
Bilresan ner innehöll bland annat önska-låtar. Jag önskade Drömmen om Elin, och gamlingarna önskade Robbie Williams och nåt dödsband.
Målet för dagen var att komma lite lite längre än sist, alltså längre än till Risberg.
Lördag
Medan de övriga i truppen oroade sig för temperatur, tider, valla och fäste, satt jag och funderade över om jag skulle ta med marabou helnöt eller marabou schweizernöt. Och om det verkligen går ner en hel bulle i midjeväskan.
Sen laddade vi upp med semla. Nu kunde inget gå snett.
Söndag
04,30 ringde klockan och pigga som lärkor, inte, hoppade vi upp till en ny låååång dag.
Fast det visste vi inte riktigt då, eftersom planen var att jag skulle anlända med nödbussen ungefär i samma veva som dom andra anlände med skidor framåt eftermiddagen, och vi skulle åka hem i god tid.
Nu blev det inte riktigt så.
Jag och PRO-gänget 06.45.
Efter den första mördarbacken hade jag en puls som skulle haverera vilket pulsmätarinstrument som helst, och det började göra jätteont i armarna.
Då var det uppiggande att mötas av skylten där det stog att det bara var åtta och en halv mil kvar.
Resten av de första tre milen höll jag på att dö med ganska jämna intervaller.
Just som jag tänkte men nu jävlar kan det väl inte vara mera uppför, ja då blev det mera uppför.
Men sen hände något. Det blev liksom så jobbigt så det gick över.
Och tänk! Efter tre och en halv mil gick det hur lätt som helst!
Efter varje kontroll med en massa folk som kom springandes med blåbärssoppa, bullar, banan, choklad och annat snask gick det ännu lättare, och jag var alldeles brydd där jag susade fram. (susa är kanske inte en helt korrekt beskriving. jag tog mig fram).
Å poff! Rätt vad det var så var jag i mål.
Jag måste ha förträngt en större del av dagen, för det där poffet tog ganska precis tolv timmar.
En fjärdedel av järngänget tolv timmar senare.
De andra tre fjärdedelarna hade vid det här laget gått i mål, duschat, bytt om och ätit middag.
Halv två måndag morgon kom vi hem.
När jag började jobba klockan nio var jag redo att ringa och teckna färdtjänstavtal.
Men efter två dagar gick det över, jag gjorde väl inga cirkuskonster direkt men det brukar jag inte göra så ofta i vanliga fall heller.
Sammanfattning av den här lilla undersökningen:
1. Man behöver bara träna sju gånger innan.
2. Om någon säger "jomen du vet OJOJOOOJ du måste åtminstone ha 30 mil i benen", eller "och så måste du äta jätteJÄTTEmycket pasta å mat å LÅNGSAM mat å bla bla bla", så vill jag förtydliga; det behöver man inte alls det.
3. För att jämföra med förra försöket där det inte gick så bra: det går bättre att åka på bra skidor än på ett par som ser ut att ha varit med om en olycka nedför en bergsvägg. SÄRSKILT vid sådana här tillfällen.
4. Gör inte detta.
Saker som kommer med posten.
Häromdagen hade Hugo i dörren härunder, skickat en överraskning med posten.
Tänk, att han trots sin ringa ålder på sex månader vet PRECIS vad jag vill ha.
Sedan bjöd han in till korvgrillarkväll i öppna spisen.
Ett mycket bra initiativ eftersom jag grämt mig lite över att jobba i finvädret och tjatat om att jag vill på utflykt.
Lill-Hugo (eller fläskkorven som hans far kärleksfullt jollrar) var sitt allra charmigaste jag, efter att han försökt slita loss mina kinder ville han äta upp både mitt hår och pettsson och findus-boken.
Det blev plommonpuré.
7852 kollar av att-göra-listan.
Bakat muffins, check.
Packat kläder och fortfarande inte har två vantar som är likadana, check.
Fixa stavar (sånt som man kommer på sista dagen. att stavarna är två decimeter för långa och att jag inte ens kommer kunna veva mig fram i spåret. springer på stan i panik innan jobbet för att ev. kapa stavar, ev. byta handtag på stavar, ev. köpa nya stavar helt enkelt. det slutade med att inget blev gjort och sen kom en bekant in på jobbet och tänk att hon råkade ha ett par stavar i bilen.) check.
Köpa snask (eventuellt det viktigaste på listan. skulle man bli liggandes avdormad i spåret, så ska det i alla fall bli en fin sista stund.) check. Fast det åt jag upp igår, så jag måste skriva dit det igen.
Tränat lite mer på Drömmen om Elin check, check, check, check, check, check, check.
Middag hos fin-Eva, och sen en sån där danskväll som man blir alldeles alldeles glad och får hemskt ont i fötterna av. Alldeles NyCheckat.
Konstatera att klockan är halv tre på natten och jag fikar muffins och mjölk, vi åker iväg om sex timmar, och att jag inte kan dra mig till minnes att just det momentet fanns med i stora uppladdningsboken. Check.
Jaha, då var det väl bara att åka då.
Praktikanten
Förra veckan bodde Caroline här, eftersom hon hade praktik i stan.
Detta har inneburit lite nya rutiner i vardagen, såsom att lyssna på Amy Diamond till frukost, läsa läxor och kolla på ponnyakuten. Det är trevligt att variera sig lite emellanåt, och jag har känt mig väldigt ungdomlig.
Dessutom kan jag nu ALLT om Charles Dickens och Daniel Defoe, efter diverse läxläsning.
Jag har varit mycket pedagogisk och kommit på grejer som man kan associera till för att komma ihåg, även om det var lite blandad kvalité på assocoationerna.
"Jamen han hette Dumas, då kan du tänka på Dum Ass!"
Lysande enligt mig själv.
"Mhm" sa Caroline lite skeptiskt.
Jag vet inte exakt hur bra denna metod var. För när vi efter fyrtiofem minuters förhör kom fram till en ny gubbe som skulle kommas ihåg, såg läxoffret väldigt trött ut, suckade djupt och sa "Jaha, och vad ska vi blanda ihop HAN med då." Nä, lärarkarriären lägger man nog på hyllan ett tag.
Men mysigt har det varit.
Detta har inneburit lite nya rutiner i vardagen, såsom att lyssna på Amy Diamond till frukost, läsa läxor och kolla på ponnyakuten. Det är trevligt att variera sig lite emellanåt, och jag har känt mig väldigt ungdomlig.
Dessutom kan jag nu ALLT om Charles Dickens och Daniel Defoe, efter diverse läxläsning.
Jag har varit mycket pedagogisk och kommit på grejer som man kan associera till för att komma ihåg, även om det var lite blandad kvalité på assocoationerna.
"Jamen han hette Dumas, då kan du tänka på Dum Ass!"
Lysande enligt mig själv.
"Mhm" sa Caroline lite skeptiskt.
Jag vet inte exakt hur bra denna metod var. För när vi efter fyrtiofem minuters förhör kom fram till en ny gubbe som skulle kommas ihåg, såg läxoffret väldigt trött ut, suckade djupt och sa "Jaha, och vad ska vi blanda ihop HAN med då." Nä, lärarkarriären lägger man nog på hyllan ett tag.
Men mysigt har det varit.
Dragspelskursen del två.
Jahaja, då har jag genomgått den andra kursen med klaveret.
Det kändes lite som i tvåan, när tjugo ungar satt i en ring med sin allra första spelbok och försökte spela blockflöjt. Samtidigt. Falskt och fel och olika. (Och stackars Gustav med ett tålamod av stål som sa att vi var så duktiga. Fast nu heter Gustav Janne istället, och säger att det låter förjävligt emellanåt).
Men jag tyckte ändå att det gick riktigt bra. Speciellt att hålla reda på alla knappar, eftersom jag hade tejpat över en rad som jag tyckte verkade onödig.
Dragspelsmannen tog sig för pannan igen.
Ikväll har vi varit hos Maria och firat hennes födelsedag. Vi fick en massa gott, och Maria berättade om när dom åt fondue och Micke började brinna.
Anton ville mest lägga pussel och "klappa" katten.
Och i morse sydde jag en kjol.
Först kom jag inte i den, sen gjorde jag om och då kom jag inte ur den.
Så man kan väl säga att jag inte alls har sytt nån kjol.
Sammanfattningsvis en ganska bra dag.
Det kändes lite som i tvåan, när tjugo ungar satt i en ring med sin allra första spelbok och försökte spela blockflöjt. Samtidigt. Falskt och fel och olika. (Och stackars Gustav med ett tålamod av stål som sa att vi var så duktiga. Fast nu heter Gustav Janne istället, och säger att det låter förjävligt emellanåt).
Men jag tyckte ändå att det gick riktigt bra. Speciellt att hålla reda på alla knappar, eftersom jag hade tejpat över en rad som jag tyckte verkade onödig.
Dragspelsmannen tog sig för pannan igen.
Ikväll har vi varit hos Maria och firat hennes födelsedag. Vi fick en massa gott, och Maria berättade om när dom åt fondue och Micke började brinna.
Anton ville mest lägga pussel och "klappa" katten.
Och i morse sydde jag en kjol.
Först kom jag inte i den, sen gjorde jag om och då kom jag inte ur den.
Så man kan väl säga att jag inte alls har sytt nån kjol.
Sammanfattningsvis en ganska bra dag.
Men vad tror ni tjejer, ska vi äta korvstroganoff igen? Hörrni? Inte det?
Förra helgen hade vi tjejmiddag här innan vi åkte på dans, och det bjöds på.....tadaaa! korvstroganoff.
Den här helgen tyckte både Eva och Kim att vi kanske skulle äta hos Eva istället.
I pausen hade Kim med sig mazarinkokoskaka.
Självklart åt jag så mycket så jag mådde lagomt illa resten av kvällen.
På lördagen tänkte jag och Frida fira Lindas födelsedag.
Linda skulle också få vara med.
Hon fick stränga order om att inte komma före kvart i sju, "för att vi höll på att laga mat".
Vi lagade pizza från pizzaland, och tänk vad vi lyckades bra!
Sen kollade vi på melodifestivalen, och gick igenom vilka kändisar vi var kära i när vi var små.
Linda och Frida var kär i Mc Gyver och jag i Lasse Kronér.
Där någonstans blev stämningen blev lite mer dämpad.*
Mycket trevlig kväll med mycket trevliga flickor.
*Fotnot: Jag var kär i en i Beverly hills också. Så hoppet var inte HELT ute med mig.
Men nu har det slagit runt ordentligt.
Mycket roliga grejer, lite sova.
Den här sömnlösheten har gjort mig galen.
Jag har gjort femton matlådor på en dag, bestående av lasagne och korvstroganoff. Två nya recept, EN DAG. Hade det handlat om en sådär fyra-fem år så hade allt varit i sin ordning.
Redan efter lasagnen var jag så uppspelt så jag var tvungen att höra av mig till min lika köks-handikappade vän Amelie. Vi förstod att det var något stort som höll på att hända.
Det var för två veckor sedan. Nu är det ny vecka och jag verkar inte ha blivit bättre.
Förutom att jag håller på att få skörbjugg av att äta varannan korvstroganoff och varannan lasagne, så funderade jag på att rensa skafferiet igår. "För att se om man kan sno ihop något".
Ja jag GJORDE det ju såklart inte, men bara att tanken fanns där är lite skrämmande. Men det klart, med den ensidiga kosten är det svårt att tänka riktigt klart.
Jag måste ha genomgått någon sorts förvandling. Ja, det kanske till och med har skett ett mirakel.
Men sen tog jag fram dragspelet, och det lät lika hemskt som innan. Så jag är nog inte så illa däran.
För att hålla skörbjuggen i schack fick jag ett nytt recept av Helena.
Tur någon försöker hålla mig vid liv.
Nu ska jag skriva handlingslista inför morgondagen.
Falukorv... Ketchup... Lök...
Morgonsamtal
Igår morse ringde telefonen och någon i andra änden sa:
-Äääjj nanna blöögmmm naaanee niii uuumm daa jaaa. Ungefär.
Det var Anton som ringde och berättade att han la pussel och hade gömt en strumpa i en låda.
Sen ringde någon fyra gånger och sökte Kari. Fram till tredje gången var jag väldigt trevlig och förstående, som den lugna filbunke (alternativt mesen) man är.
Fjärde gången sa jag att nu har du ju faktiskt redan ringt tre gånger och jag har sagt att det inte finns någon Kari här, så du kanske ska prova något annat nummer? Det skulle han ta och göra sa han.
I morse ringde han igen, men det var lite konstigt, för Kari hade inte dykt upp då heller.
Nu ska jag gå och köpa en dragspelsbok. Det tar emot, för det är den där nybörjarboken med gubben noak.
Men det är bäst att göra som fröken säger, mitt dragspelsliv ligger just nu i hans händer.
Och eftersom han har spelat en sisådär 50 år längre än mig så borde han väl veta antar jag.
Dagens skidåkning: Noll
Dagens dragspelande: Noll
Dagens glada grannar: Samtliga
Dragspelskursen.
Åååhh vad kul!!
Kvällen började med att jag i snöstorm och blankis kånkade det lilla men ack så tunga dragspelet i lånad polis-väska (jag hade ingen bra väska själv så jag fick låna. dock inte på polisstationen vill jag bara poängtera) till mötesplatsen där dragspels-mannen skulle hämta mig och en tant. Jag kände mig väldigt häftig och viktig med min polisutstyrsel.
Tills Dragspelsmannen undrade om det var ett dragspel eller en brödrost jag hade med mig.
Hela hämtningssituationen slutade med att tanten försvann och jag fick hoppa in i en ny bil med okänd farbror. Det kändes lite maffiaaktigt, förutom att farbrorn var väldigt glad och skrattade hela vägen (osäkert om det hade med sällskapet att göra, han skrattade resten av kvällen också), och hade två dragspel i bagaget istället för k-pistar och mystiska kroppsdelar.
Så kom vi till dragspelsstället, spanade in dom andra pensionärerna och fick fika (och för första gången var det inte det som var roligast).
Sen fick vi en bok och så skulle vi börja spela.
Och tänk, jag som var så duktig innan.
Men det var innan vi skulle läsa en massa noter och tjafs.
Jag hoppade genast till sidan trettio i boken, dragspelsmannen tog sig för pannan och sa att det nog kunde vara lämpligt att börja på sidan ett ändå.
Så satt vi där och tragglade å drog, det var fingrar och knappar överallt och våldsamt svårt att begripa något i den där dragspelsboken.
Poff sa det så hade två timmar och en kvart förflutit, och jag gick hem och tränade på Drömmen om Elin istället för g7-ackord.
Idag har jag varit ledig till mina stackars grannars förskräckelse.
Jag inväntar ett vräkningsbesked inom kort eftersom jag har spelat Drömmen om Elin i en och en halv timme, och spelat fel på EXAKT samma ställe varje gång. Ååhh det är så roligt!!
Det kommer bli så bra!
Kvällen började med att jag i snöstorm och blankis kånkade det lilla men ack så tunga dragspelet i lånad polis-väska (jag hade ingen bra väska själv så jag fick låna. dock inte på polisstationen vill jag bara poängtera) till mötesplatsen där dragspels-mannen skulle hämta mig och en tant. Jag kände mig väldigt häftig och viktig med min polisutstyrsel.
Tills Dragspelsmannen undrade om det var ett dragspel eller en brödrost jag hade med mig.
Hela hämtningssituationen slutade med att tanten försvann och jag fick hoppa in i en ny bil med okänd farbror. Det kändes lite maffiaaktigt, förutom att farbrorn var väldigt glad och skrattade hela vägen (osäkert om det hade med sällskapet att göra, han skrattade resten av kvällen också), och hade två dragspel i bagaget istället för k-pistar och mystiska kroppsdelar.
Så kom vi till dragspelsstället, spanade in dom andra pensionärerna och fick fika (och för första gången var det inte det som var roligast).
Sen fick vi en bok och så skulle vi börja spela.
Och tänk, jag som var så duktig innan.
Men det var innan vi skulle läsa en massa noter och tjafs.
Jag hoppade genast till sidan trettio i boken, dragspelsmannen tog sig för pannan och sa att det nog kunde vara lämpligt att börja på sidan ett ändå.
Så satt vi där och tragglade å drog, det var fingrar och knappar överallt och våldsamt svårt att begripa något i den där dragspelsboken.
Poff sa det så hade två timmar och en kvart förflutit, och jag gick hem och tränade på Drömmen om Elin istället för g7-ackord.
Idag har jag varit ledig till mina stackars grannars förskräckelse.
Jag inväntar ett vräkningsbesked inom kort eftersom jag har spelat Drömmen om Elin i en och en halv timme, och spelat fel på EXAKT samma ställe varje gång. Ååhh det är så roligt!!
Det kommer bli så bra!
Dokument inifrån: Träning inför Öppet spår om tre veckor. Eller: HERREGUD!! TRE VECKOR?? Hur blev det det? Sist jag tänkte efter var det ju ett halvår kvar!
Träningen inför öppet spår går framåt. Eller nej det gör det faktiskt inte alls.
Det lite (mycket) oroande är att jag verkar gå bakåt i utvecklingen.
Jag har nu åkt sex gånger. Första och andra gången var jag skitdålig.
Jag svor och grinade lite i smyg för att jag var så förbannad på:
1. Att jag var så otroligt dålig.
2. Att ALLT var bakhalt. Till och med stavarna. Fast det där med stavarna gills inte riktigt, eftersom jag hade dom från 1800-talet i stål, som väger nästan lika mycket som mig. Och som man måste knyta fast i handlederna för att man inte ska tappa dom.
3. Att det var så förbannat tråkigt. Jaa, funderar jag riktigt noga kan jag nog faktiskt inte komma på något tråkigare.
4. Att det inte bara kunde vara lite platt. Bara litelitegrann.
Tredje gången var jag bara halvdålig, men sen gick det bakåt och jag blev skitdålig igen.
Jag stapplar och vevar med armarna ännu mer, och åker om möjligt ÄNNU långsammare än innan.
Fortsätter det såhär kommer jag vara okapabel att ens få på mig skidorna lagom till den stora dagen.
Och skulle jag mot all förmodan få på dom, så kommer jag snitta en mil på fyra dagar.
Jag har haft med mig diverse coacher, som med glatt humör och stort tålamod försökt få in någon sorts teknik i kroppen på mig. Jag verkar totalt oskolbar.
Men det finns positiva saker med det här också. Det är att jag har lovat mig själv att jag aldrig någonsin mer behöver åka skidor efter detta.
Men än har jag tre veckor kvar att avancera på vad som förhoppningsvis är mitt livs allra första och sista skidkarriär, och VAD det ska avanceras sen.
Redan i morgon tänkte jag avancera och åka kanske tre (TRE!!) mil. Till detta behövs ganska mycket fika, och ett sittunderlag hade varit trevligt.
Fast just ja, min dragspelskurs börjar i morgon kväll, och jag får ju inte råka ut för något under dagen.
Bäst att jag låter bli när jag tänker efter.
Jag har faktiskt spelat in en liten träningsfilm från en av skidturerna, men jag får ju inte till det så att den kommer upp.
Fortsättning följer på detta.
Nu ska jag spela något fint för grannarna så att dom somnar gott. Eftersom jag har tränat på tragiska låtar nu på kvällskvisten vill dom nog höra något raffigt och högljutt som avslutning.
Lördag: Skidutflykt med familjen omständig och stackars Mats & Gunilla som inte visste vad dom hade gett sig in på.
Fredag kväll: Pjäxorna är fortfarande borta. Stavarna och skidmössan likaså.
Men! Som genom ett under, efter att ha vänt upp och ner på hela hemmet, hittade jag pjäxorna nerpackade i en låda med två högtalare, en spotlight och ett recept på gaffelkakor. Ååhh, att jag inte tänkte på DET stället redan från början.
Tyvärr fanns inte stavarna i samma låda.
Jag sitter i soffan och tittar på kaoset efter min pjäx-jakt. Snörvlar, nyser (eftersom det nu är hela tre månader sen jag var sjuk sist) blöder näsblod, å så kan man starkt misstänka att jag har tryckt in en rödlök i ögonen. Känner mig uppladdad för att åka på utflykt.
Lördag. Avfärd.
Pigg och glad och bara lite snorig.
När vi kom fram till skidstället kom det en farbror och ville ta kort på oss, för att lägga ut på Svartsjöarnas hemsida.
Stackars man, han insåg nog inte att det här gänget genom sin medverkan knappast skulle gagna varken skidsporten i allmänhet eller skidspårsklubben i synnerhet.
Men han tyckte det såg "så trevligt ut" (Du kanske skulle ta på dig skidorna och följa med en liten stund du farbror, tänkte jag men sa inget).
Så nu finns vi förevigade här, som "två barnfamiljer". Jag vet inte riktigt vem som var förälder och vem som var barn av Gunilla, Mats och mig, men eftersom jag åkte långsammast av oss allihopa så får väl jag ta rollen som ungen.
Åååhh så trivsamt vi har det! (Fortfarande kvar på parkeringen).
Svea fortfarande glad. Det vill säga, innan vi hade åkt.
Astrids åsikt om att åka på utflykt.
Till skillnad från sin syster somnade hon sen och sov sig igenom hela turen.
Vi skyndade oss till fikastället, skyndade oss att fika (eftersom det var så kallt så att 100% av oss inte hade någon känsel i fötterna) och skyndade oss hem. Det här måste vi göra om!
Ett förfruset sällskap försöker överleva kylan tills korven blivit varm.
På kvällen var det middag hos Mats å Gunilla.
Mats bjöd på älggryta och portvin. 
Jag och Gunilla tyckte det var våldsamt roligt, men även lite oroväckande att han tyckte att detta skulle passa oss.
.
Sedan liten trivsam utgång och så var det slut på lördagen.
Dagens skidåkning
Bestod av 5 kilometer, samt en kvart ute i perferin.
Det senare för att jag i mörkret försökte förirra mig ut från 22-kilometersspåret, som jag i ett sinnessvagt tillfälle gett mig in på.
Jag vill härmed proklamera att ett väldigt rekord har slagits: Den sammanlagda skidåkningen denna säsong är nu uppe i... TATARAAAAAA! 12 kilometer!
Dessutom hade jag alldeles nyvallade skidor idag, så nu går dom fort BÅDE framåt och bakåt.
Innan denna storslagna träningsrunda hade jag och Linda friluftsdag.
Vi hade vidlyftiga planer på att åka skridskor eller något annat sportigt, och när vi blev frusna och sugna så skulle vi fika.
Oturligt nog så hann vi bara träffas så kom vi på att vi nog redan var ganska frusna och fikasugna.
Men vi tog ett sportigt kort först, sen gick vi på wedermarks och drack pissljummen oboy och åt macka med godbit.
Bra dag.
Det senare för att jag i mörkret försökte förirra mig ut från 22-kilometersspåret, som jag i ett sinnessvagt tillfälle gett mig in på.
Jag vill härmed proklamera att ett väldigt rekord har slagits: Den sammanlagda skidåkningen denna säsong är nu uppe i... TATARAAAAAA! 12 kilometer!
Dessutom hade jag alldeles nyvallade skidor idag, så nu går dom fort BÅDE framåt och bakåt.
Innan denna storslagna träningsrunda hade jag och Linda friluftsdag.
Vi hade vidlyftiga planer på att åka skridskor eller något annat sportigt, och när vi blev frusna och sugna så skulle vi fika.
Oturligt nog så hann vi bara träffas så kom vi på att vi nog redan var ganska frusna och fikasugna.
Men vi tog ett sportigt kort först, sen gick vi på wedermarks och drack pissljummen oboy och åt macka med godbit.
Bra dag.
