AnnaStekPanna

Träningen inför öppet spår går framåt. Eller nej det gör det faktiskt inte alls.
Det lite (mycket) oroande är att jag verkar gå bakåt i utvecklingen.
Jag har nu åkt sex gånger. Första och andra gången var jag skitdålig.
Jag svor och grinade lite i smyg för att jag var så förbannad på:
1. Att jag var så otroligt dålig.
2. Att ALLT var bakhalt. Till och med stavarna. Fast det där med stavarna gills inte riktigt, eftersom jag hade dom från 1800-talet i stål, som väger nästan lika mycket som mig. Och som man måste knyta fast i handlederna för att man inte ska tappa dom.
3. Att det var så förbannat tråkigt. Jaa, funderar jag riktigt noga kan jag nog faktiskt inte komma på något tråkigare. 
4. Att det inte bara kunde vara lite platt. Bara litelitegrann.
Tredje gången var jag bara halvdålig, men sen gick det bakåt och jag blev skitdålig igen. 
Jag stapplar och vevar med armarna ännu mer, och åker om möjligt ÄNNU långsammare än innan.
Fortsätter det såhär kommer jag vara okapabel att ens få på mig skidorna lagom till den stora dagen.
Och skulle jag mot all förmodan få på dom, så kommer jag snitta en mil på fyra dagar.
Jag har haft med mig diverse coacher, som med glatt humör och stort tålamod försökt få in någon sorts teknik i kroppen på mig. Jag verkar totalt oskolbar.
Men det finns positiva saker med det här också. Det är att jag har lovat mig själv att jag aldrig någonsin mer behöver åka skidor efter detta.

Men än har jag tre veckor kvar att avancera på vad som förhoppningsvis är mitt livs allra första och sista skidkarriär, och VAD det ska avanceras sen. 
Redan i morgon tänkte jag avancera och åka kanske tre (TRE!!) mil. Till detta behövs ganska mycket fika, och ett sittunderlag hade varit trevligt.
Fast just ja, min dragspelskurs börjar i morgon kväll, och jag får ju inte råka ut för något under dagen.
Bäst att jag låter bli när jag tänker efter.
Jag har faktiskt spelat in en liten träningsfilm från en av skidturerna, men jag får ju inte till det så att den kommer upp.
Fortsättning följer på detta.

Nu ska jag spela något fint för grannarna så att dom somnar gott. Eftersom jag har tränat på tragiska låtar nu på kvällskvisten vill dom nog höra något raffigt och högljutt som avslutning.