God Jul.




På den fjärde dagen bestående av skinka, kalvsylta, rörost, prinskorv och ett lätt illamående, vaknade jag av Christers förvirrade stämma, "Vi måste ha krismöte". Vad detta möte skulle handla om förstod jag aldrig, men det var någonstans där jag insåg att julmaten nu verkligen hade satt sig och att vi nog borde ta en utflykt som sträckte sig lite längre än mellan kylskåpet och soffan.
Förutom att äta har dagarna spenderats liggande framför diverse filmer, funderandes på vad man skulle kunna tänkas klämma i sig härnäst.

På julafton, innan den stora uppsvällningen hade hunnit överta våra kroppar, tog vi oss till och med ut på en skidtur.
Glad i hågen såg jag fram emot en trevlig utflykt där Christer skulle förbarma sig över min långsamma frammarsch i skidspåret, åka bakom mig och vi skulle prata och ha våldsamt mysigt.
C informerade då att han hade packat med MP3-spelaren, så att jag skulle ha något att lyssna på.
Jag förstod snabbt att det inte handlade om någon trevlig trivseltur vi skulle på.
För att det, citat, "skulle bli lite roligare" för mig (det betyder, för att jag ska hålla mig vid någorlunda gott mod och inte gnälla hela vägen) skulle jag få låna Christers skidor, som var bättre än mina "skitskidor som borde brytas av och eldas upp".
Med förmaningen "gumman försök nu att undvika dom STORA stenarna" for vi iväg. (läs: Christer försvann innan jag hade hunnit staka mig iväg) 
I vanlig ordning gick skidorna fortare bakåt än framåt, och det glada humöret var snart som bortblåst.
Efter att ha gått på tvären i ett stort antal uppförsbackar för att inte bryta benen när de börjat åka i olika riktningar, for vi hem.
Jag vill ju så gärna tycka att det är roligt.

Sen har jag umgåtts med  min nya kamera, som byttes dagen före julafton till en ännu lite bättre.
Så fattig men glad har jag tagit kort på allt som rör sig.














Fina Mordviken





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0