I´m on a mission
Och det var till årets lussebulle-bak-kväll hos Svea och familjen omständig.
Rikkard som är den (ende) av oss med några sorts kökskunskaper överhuvudtaget, kom med lite diskreta tips emellanåt, (han har numera lärt sig att för fridens skull lägga fram ALLT sådant väldigt diskret. för vi kan ju redan allt. det borde han ju veta.) medan vi himlade med ögonen och irriterat sa i kör `Men ÅÅÅHH, det VEET vi väl.`
Och när han gick så kanske vi justerade lite. Men bara lite lite.
Å lill-Astrid, som inte bidrog så mycket till bakningen men som skrek och åt desto mer.
Allteftersom bak-kvällen fortskred så anslöt sig även den äldre upplagan till det lite sämre humöret,
men när dagen avslutades hade vi fått ihop 48 bullar med alldeles för mycket mandelmassa för att det ska vara hälsosamt (Men GAAAHHH VAD GOTT!!!) utan ALLT för stor dramatik. Bra dag.
Det är lustigt att du nämner det, att Rikkard är den ende med kökskunskaper. Vad jag vet gick vi Hotell och Restaurang alla tre och jag minns inte att ni var frånvarande SÅÅ mycket. Hur kommer det sig?
ja jag vet, det är jättekonstigt. han brukar säga att jag och amelie är två unika exempel på hur fel det kan gå.
sv; tack så jätte mycket,
Vilka mysiga bilder ;)
sv: haha den var väldigt god också :D
mitt hjärta tog ett litet glädjeskutt när jag såg den där sparken! :D <3
