Tomten bor i Lillsjöhögen och heter Christer


I söndags åkte vi ut till Lillsjöhögen för att hälsa på Jennie, Erik, Alvin och lill-Mira.
Det var ett mycket trevligt besök som inkluderade sagoläsning, monsterfilm, kurragömma 300 gånger (där en av oss gömde sig på samma ställe varje gång. Vi var två som deltog. Det var inte jag), luktning på väldigt
 liten bebis och jättegod middag.

När Alvin inte hade någon lust att äta upp maten sa den (o)pedagogiske C att då skulle han då minsann inte få några julklappar (jag hade för mig att det var föräldrar som fick säga såna saker, inte en otäck främmande karl på besök?).
Lägligt nog var det några som gick förbi utanför med ficklampor i kolsvarta mörkret just då, och det var förstås tomten och Arnold  (C visste alldeles säkert att Nisse inte kunde följa med just den här kvällen, och då fanns det tydligen en vikarie som hette Arnold) som var ute och kollade så att alla barn åt upp sin mat.
Efter att ha lovat att gå ut med ficklampa och se om vi hittade tomten och Arnold, försvann kycklingen farligt snabbt från tallriken.
"Tänk om du blir rädd tant Anna".
"BAH! JAG?! HAHAHAAA!" sa jag modigt och tänkte att hoppas vi inte ser nåt, jag som är så mörkrädd.
Sagt och gjort, vi traskade ut.
Plötsligt hörde vi en mörk röst uppifrån taket, som sa HOHOHOOOO, och att om man inte var snäll så skulle man inte få några julklappar. Alvins frös till is och hans ögon växte till tefats-storlek.
"Det kanske är Fredrik" sa det stackars barnet skräckslaget, som försökte hitta en logisk förklaring.
Tomten lät förvånansvärt lik C, men det var inget som Alvin hade varken tid eller sinnesnärvaro att bry sig om. 
Han deklarerade ögonblickligen att "Tant Anna, det är läskigt", samt "nu går vi in".
Jag undrade om han inte skulle passa på att tala om för tomten vad han önskade sig i julklapp, eller åtminstone tala om att han faktiskt svalt den där kycklingen till slut, men det hade han ingen som helst lust att göra.
Till sist beslutade han sig för att det kanske var bäst att ta tillfället i akt, så han viskade så försiktigt han kunde; "en jadiostyrd bil", och kikade försiktigt upp mot taket där tomten förmodligen befann sig. 
Jag smälte som en dajmstrut i korvgrillarbrasan och kände mig lite hemsk.
Sen skyndade vi oss in och Alvin berättade genast för pappa att han hade pratat med tomten, och tänka sig, tomten hade sagt att det var julafton idag!
"Sa han verkligen det?" undrade pappa, och joodå, det var precis så han hade sagt.
Lite senare kom han på att tomten även sagt att det var dags för lördagsmys, men då kände jag mej tvungen att påpeka att det då RAKT inte var vad han hade sagt.

Efter att ha läst två sagor och sagt tvåhundra gånger att "du måste vänta lite, det ska jag snart berätta" när Alvin hela tiden frågade vad dom gjorde på bilderna och jag inte riktigt hunnit läsa det än eftersom jag knappt hunnit vända blad, så var det dags att åka hem.
Jag måste snart åka och hälsa på favorit-Alvin igen.





Kommentarer
Postat av: Jennie

Ni är såå snälla Anna! Hälsa Christer och tacka så mycket för hjälpen. Det var guld värt att få färdigt golvet uppe på vinden. Kanonbra att nån kommer och puschar på oss så man får lite ny energi! :-)

Alvin pratar fortfarande om sin "träff" med tomten!!!

Ha det så gott!

Kram

2009-11-19 @ 21:09:32
Postat av: L

Hahahahaaa, du är så härlig! :D

2009-11-19 @ 22:32:50

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0