Min kyrkliga barndom
Jag har inget minne av mitt gudaktiga intresse, men det fanns uppenbarligen där.
Jaa du Anna, men så gick det som det gick också...
Ja, du Anna, vi är ju så väldigt kyrkliga i Anderssons släkten. Jag tänker bla på min far och hans kära syster i Göteborg. Även deras far var väldigt begeistrad i kyrkan, om jag inte missminner mig. Min Pappa är ju känd för att gå i kyrkan väldigt ofta, jag tror han går vart tionde år eller så...
Ja du Monica, där har du helt fel. Annas kyrkliga intresse kommer från mej. I min väldigt gröna barndom gick jag i kyrkan varje söndag. Av vilken anledning kommer jag inte ihåg. Men jag är väldigt glad att Anna började på samma bana som jag. Dock skrev jag aldrig några anteckningar.
Måste bara få fråga om Patrik kom 3:a i nån buggtävling igår?
Aaaahh, nu börjar bitarna falla på plats.
Det är konstigt hur mycket fin-moster har präglat våra liv egentligen, alla positiva egenskaper tycks komma därifrån. Utan att vi visste om det!
Det ska bli intressant att höra hur ni förklarar nästa anteckning.
Jaa Helena, det var nog han det :)
Äääntligen har 10 öringen trillat ner!! Tänk att det skulle ta så många år innan ni insåg min storhet.
Ja du Anna, kan det vara så att du hälsat på morfar (Gunnar) och mormor och de haft besök av Rune. En gammal kompis till morfar som ofta hälsade på hos dom.De satt vid köksbordet, ibland med en kaffekask, och berättade gamla historier.
Aha, såg på bilddagboken nån jag tyckte mig känna igen!
Sista kommentaren från min sida om din ärvda kyrklighet: din bestemorbror brukade stå på kökssoffan när han var liten och agera präst. Hans dåvarande predikningar liknar dom han brukar hålla nuförtiden. Så troligtvis kommer mycket från honom också.
Jag minns inte vad mina predikningar från den tiden gick ut på men jag anar att dom förändrats i rakt motsatt riktning under årens lopp
