4 dagar i Mordviken

Pappa åker på fyra dagars mini-semester och jag är hemma för att ha lite mamma-umgänge och lantliv.

Pappa och Sally tar farväl av varandra.
( En mycket len röst med lite för hög tonart för en vuxen karl: "Nej men inte ska du väl komma upp i husses knä heller. Det får man ju inte göra. Det vet du ju att man inte får Sally. Ja ojojoj vad tungt det var att komma upp. Men inte får du väl vara här heller. Jaa, ska du lägga dej ja. Ska husse åka bort i flera daaagar va... Ja hur skaa det gå med lill-Sally.... (ett diskret gööööhhh hörs från pappa när hon börjar kliva runt på hans mage)  nemen du ska inte kliva runt sådär..nu får du nog gå ner". Konsekvent var ordet.)


Dag 1:
Kolla på regnet. ÄNTLIGEN lite kallt och blött å mysigt.


En annan aktivitetunder dessa dagar var blåbärsplockning. Dock en mycket kort aktivitet.
Jag och Sally begav oss ut i skogen.
Vi hann inte plocka speciellt mycket förrän jag som är våldsamt rädd för björnar trodde att jag såg en björn-skit så vi var tvugna att springa hem.
Två deciliter fick jag med mej i alla fall. Blåbär alltså.


Kortaste flyktvägen hem var genom sly och snår, det var inte det torraste alternativet.


Men den vilda springturen resulterade i något så fantastiskt som det här

Egentligen var dom alldeles vita med gråa små halv-osmakliga blåbärsfläckar,
men som tur är kan man redigera bilderna så att det genast ser väldigt mycket mer
aptitligt ut.
Och så råkade det bli en tårta också.


Dag 2: Sally följer med för att lämna in pärlan på spa hos Björn.
Nu behöver jag inte stå och raggar-varva vid trafikljusen längre för att pärlan inte ska stanna.
Det känns bra på något sätt.


Mordviken by day


Mordviken by night.
Man kan inte säga att det är nåt vidare drag, men fint är det.


Vedtravning är en annan sysselsättning som man gärna ägnar sig åt
på landsbygden.

Här kan jag inte nog poängtera att jag började med en tom vedbod.

Jorå, satteeh, det här har man ju gjort nästan alldeles själv faktiskt.
Jag har aldrig ätit så mycket grönsaker och rotfrukter på en och samma gång.
Förmodligen inte sammanlagt i hela mitt liv.


De fyra dagarna avslutades med att jag 05.30 på fredag morgon körde upp på en stor sten och fastnade, när jag skulle åka och hämta pappa på tåget. Jag hann inte ens åka från gårdsplanen faktiskt.
Det lät ungefär som att jag hade gått på grund med en ålands-båt.
Med pappas bil förstås.
Stenen var stor och bilen satt fast. Finito. Kaputt. Det gick inte att komma någonstans.
Hjulen på höger sida dinglade i luften.
Hemska syn!
Jag fick lite panik och började halvstirrigt kolla runt om jag såg stenen sticka upp genom golvet någonstans.
Såg inget.
Något positivt i alla fall.
Den bekanta tanken om att jag inte borde få handha något slags motorfordon överhuvudtaget, någonsin, någongång, någonstans, dök upp. Som tur var hade pärlan kommit hem från sitt retreat och pappa kunde hämtas som planerat.
Dock blev inte hans fortsatta dag riktigt som planerat, eftersom han fick bogsera loss sin bil med domkraft och plankor.
Men han sa att jag hade gjort det bra som lyckats fastna "på den största jävla stenen jag kunde hitta".
Jorå.

Kommentarer
Postat av: a finmoster

Dåligt med drag i Mordviken!!!??? Det räcker med att du kommer hem så blir det lite liv i luckan. Åk hem oftare!

2009-08-18 @ 07:35:14
Postat av: Ulrika

Aj. Min mage! Jag skrattar ihjäl mig! Jag tycker din pappa verkade ta stenincidenten med fattning ändå, bra gjort :)

2009-08-21 @ 19:12:36
Postat av: Ida

Åh så skönt att höra att jag inte är ensam! Fast när jag körde upp och fastnade på en sten(Givetvis med min sambos nyligen nerlackade bil) så skedde det på lillänge-parkeringen och folk kom strömmande från alla håll, Med kommentarer som: Nej men det är ju en liten liten flicka! Underbart nöjd med mig själv var jag då...

2009-08-23 @ 01:36:50
URL: http://idaa-idaaa.blogspot.com/
Postat av: anna

ulrika; min far är ingen man som tappar fattningen i första taget. skulle huset rasa ihop så sammanfattar han förmodligen det hela med "det är sånt som händer". va kul att du är in å kollar ibland! :D



Ida, ååååhh vad jag hade velat vara där med kameran! Hahahahaa! :D

Själv hade jag nog börjat grina och gått därifrån.

2009-08-24 @ 19:58:13

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0