Jag har just halkat hem från jobbet
Det var i alla fall alldeles hemskt halt, och jag var glad att jag kom hem i ett stycke utan en massa olika benbitar i varje ben.
Särskilt lätt att ramla och slå sig är det nu på kvällarna, när det är mörkt och man ser så bra in till folk. Det är inte så lätt som man kan tro att gå, och samtidigt titta på tapeter, möblering och vad dom egentligen gör därinne.
Och så lite vinterbilder.
Nu är det över
Så har man då åter suttit och grinat en timme tillsammans med de ensamma mammorna som inte längre är så ensamma.
I vanliga fall brukar jag nöja mej med att mmmma och ooooha och fånflina med händera knäppta under hakan och huvudet lite på sned, men den här gången var det bara SÅÅ romantiskt!
Jag skulle nog kunna flytta in hos Anette och Rikard.
Jag citerar Karl-Bertil Jonssons julafton: Det var tamigfan det finaste jag hört sedan jag konfirmerades. 
I torsdags konstaterades att pärlans däck är från en svunnen tid och inte fungerar helt optimalt. Eftersom jag inte kör andra bilar vet jag inte riktigt hur det ska vara, det var alltså inte jag som upptäckte detta. Men pärlan går i alla fall rakt fram i kurvorna.
På däckfirman sa gubben nåt i stil med
"ja det vette fan, men man ju kan ta en femåenhalva och sätta på en hundrasextifem åtti femton istället för en hundrafemtifemma".
mhm sa jag, och förstod i alla fall att det nog inte var så goda utsikter.
Och det var det inte, det tillverkas inte längre pärlan-däck med dubb.
Inte kul. Jag tycks ana vissa problem med att ha världen finaste bil.
Tjejkväll
Kvällen började med att vi skulle äta, jag och Amelie gnällde mest över att det tog så lång tid och att vi var så hungriga.
Jag tyckte den illustrerade så bra hur hungriga vi var..)
Efter maten
Och efter maten bredde paltkoman ut sig över våra kroppar och så gnällde vi för det.
Fläskfilémagen är inte rolig att umgås med.
gangsta-Pia. Eller vad man säger på tuffing-språket.
Efter att ha skvallrat och spelat spel skulle vi så bege oss ut.
Kvällen var strikt planerad att utföras helt fritt från karlar, men när vi fått information om att dessa satt och umgicks med självaste Thomas Ravelli tyckte vi att LITE skulle vi ju förstås kunna rucka på planerna.
Så det gjorde vi och det blev ju riktigt trevligt ändå.
Jag mest satt och skämdes för alla som skulle ta kort och hålla på.
Ja jag ville ju också ta kort förstås , men LITE känsla för vad som lämpar sig har man ju.
Så nu har jag tvingat till mej dom andras bilder istället.
En mycket mysig kväll.
Nä nu har jag inte tid längre, jag är ju i stort sett kändis så nu jag måste sova.
På begäran från allmänheten
Det är detaljerna som gör det, som jag brukar säga. Dvs sandalerna och
bomulls-strumporna till.
Årets modell. (visserligen samma som förra året)
Det här kan bli hur stort som helst!
Ja må jag leva, JA MÅ JAG LEVA
I alla fall firades födelsedagen med att leka titt-ut-leken med gästerna. I alla fall en av dom.
Så himla kul att man inte syns! :D
Svea kör med laid-back stil, snacka lite i telefon och sådär.
Alldeles fantastiskt god tårta hade jag gjort. Jag hittade även lite mandelkubb, maryland cookies och skorpor i frysen. Dock inte i min egen, utan i icas.
Se så mätta och belåta dom ser ut!
Amelie var faktiskt mycket gladare än hon ser ut här.
Yo man!
Marie och Bettan i bakgrunden.
Ja det var en så mysig kväll!
Höjdpunkten för dagen var som vanligt Bonde söker fru (ja förutom mina mycket trevliga vänner förstås. Men det känns som att bönderna är mina vänner också numer.)
Det här tänker jag inte kommentera. Men den är min, och Marie har väldigt mycket med det att göra.
Tusen tack för uppvaktningen allihopa!
Jag blir så glad för alla fina sms, mail, kort, telefonsamtal och presenter!
Kram kram
Jo förresten! Jag hämtade symaskinen från servicen igår. Ojojoj vad den går! Jag tror inte han bara gjorde inställningar där nere i huset, han verkar ha trimmat den också.
Man får vara lätt på gasen, den går som ett skott! Precis som pärlan.
Jag har just påbörjat ett hemligt projekt där symaskinen i allra högsta grad är inblandad, hoppas den också har tänkt vara det.
Fortsättning följer.
När Anna själv får välja
Igår efter jobbet skulle vi på bio, och jag skulle välja vad vi skulle se. Det brukar inte bli så bra, och det blev det inte den här gången heller. Jag hade läst så bra recentioner om "Låt den rätte komma in", men jag hade visst missat att det var en vampyrfilm. Kort sammanfattning: En liten kille träffar en liten tjej på gården. So far so good, det här kan väl vara en trevlig liten film tänkte jag. Sen sa hon att hon var en vampyr och det var väl ungefär där den började vara mindre bra.
När bion var slut ville jag få upprättelse, så vi hyrde en film som jag tyckte verkade alldeles hysteriskt rolig.
"Be kind rewind": : Jack Black (som alltid är så himla bra) bodde vid ett kraftverk och var inlindad i folie.
När polarna kom dit och hälsade på hade dom kastruller och silar på huvet..
Ja sen ska han sabotera det där kraftverket, men det går lite snett så han blir magnetiserad istället. Så då sugs han till lyktstolpar och stängsel och sånt. Sen har han en kompis som jobbar i en videobutik och där råkar han avmagnetisera alla filmer, och för att ställa allt till rätta kommer dom på att dom ska spela in alla filmer igen, själva, med sig själva i alla rollerna..... Jag somnade i samma veva som dom höll på att spela in Ghost Busters. Där dom hade satt på två stora typ ventilationstrummor på en bil för att det skulle bli en... ja, bil av nåt slag. Ungefär så var det.
Ja men det lät ju så roligt.. Men var så... eehh, dåligt.
Om det finns några som helst tveksamheter; jag rekommenderar INTE den här filmen.
Föresten fyller jag år i morrn.
Idag har varit hemma hos mamma och pappa, firat pappa i efterskott och mej i förskott.
Traditionsenligt önskade sig pappa lång-kalsonger på fars dag, och lika traditionsenligt fick han det.
I år blev det lite djuriskt med zebra-mönster. Förra året fick han svarta med stora röda blommor på, mycket
klädsamt. Jag har tagit kort när han modellade i dom, men tyvärr hittar jag igen det. Men jag ska fortsätta leta, var så säker.
Firar-menyn idag bestod av schwarzwald-tårta som jag husmodrat ihop:
samt paltbröd med fläsk.
Kan det bli bättre! Jag skulle kunna leva på fläsk varenda dag om det behövs.
Nu ska jag gå och lägga mej och invänta den stora dagen när jag blir ännu lite visare och förnuftigare.
Och några kli-ploppar rikare.
Hurra hurra hurra på mej i förskott, god natt.
Det är så härligt med vänner som verkligen försöker reda ut
vad det är för åkomma man lider av.
Angående min klåda som jag inte tidigare misstänkt skulle ställa till med några större problem:
"Ja, då kanske du blir som han på dokumentären jag såg. Han hade päls på hela ansiktet, alltså RIKTIG päls... som en apa, tom på ögonlocken. På slutet rakade han sig men han såg ändå konstig ut eftersom ögonbrynen och ögonfransarna liksom hörde ihop med den övriga pälsen. Det är bäst du slutar med hårtabletterna."
Maria, jag är väldigt glad att du är engagerad, men har du funderat på att börja titta på andra sorts program?
Det är ganska tidigt nu...
Det känns som att jag skulle vara riktigt lortig, så där som om man inte har tvättat håret på flera veckor och sen haft en insvettad mössa på sig som luktar hårbotten. Så känns det fast över hela kroppen.
Men jag är ju ren och fräsch som en nyponros som vanligt, så det måste vara något annat.
Jag som tänkte ha sovmorgon..
Mitt nya liv
Dessutom blev Anette och Rickard i stort sett ihop i söndagens ensam mamma söker.
Jag känner att det här blir bra.
Jag ska aldrig aldrig nånsin köra bil igen. Skitbil.
Igår åkte jag och Cissi ut till Maria & Mini-Micke (stor-Micke också fast han var inte hemma) för att ha tjej-kväll.
Det var så mysigt och våra fördomar om att nyblivna mammor mest pratar om bajs och dess olika former besannades. Men med våra moders-hjärtan smälte vi snabbt in i stor-brakare och lill-brakare-diskussionerna. Det var så trevligt!
I vanlig ordning hoppade vi över lång-promenaden (som var huvudsyftet i begynnelsen) och koncentrerade oss på fika och bonde söker fru istället.
När vi skulle åka hem var det alldeles hemskt dimmigt och jag gick igenom möjliga sätt att ta sig hem utan att behöva ta med bilen. Det gick inte så bra och vi åkte iväg i pärlan. Det var INTE kul, man såg knappt ut alls. Dessutom var det säkert jättejättehalt. Och en massa älgar som stog och lurade. När dimman lättat och det bara var så där som-vanligt-hemskt att köra, började plötsligt olje-lampan lysa.
Liksom skräcken i mina ögon.
Jag trodde förstås (igen) att bilen skulle explodera/brinna upp/båda delarna.
Sen stannade den. Så vi rullade in på en gårdsplan och ringde efter räddning. Och började fundera på möjliga alternativa namn till mini-Micke som sysselsättning. Vi kom inte på något.
När räddning anlänt och konstaterat att det inte alls var något fel på oljan (samt några kommentarer såsom ÅÅÅÅÅHHHH fruntimmer och lite annat), pärlan hade nog stannat först och då börjar den där himla lampan lysa. Men det var faktiskt nerförsbacke så man märkte liksom inte att den dog i farten.
Sen startade den igen och så åkte vi hem.
I morgon är jag ledig.
Besök hos Mini-Micke och lite annat
Som en liten mjöl-påse.
mini-handen
Lill-Micke fick en piraya-mössa i välkomstpresent.
Den var nästan lagom, han har nog växt i den om en sisådär tio-femton år.
Någonstans mellan samtalet med Maria om mini-mickes skall-storlek och tillverkningen av den gick det snett.
Mini-Micke i sin moderna mössa.
Idag kom det en tant från facket (hon var inte tant egentligen, men jag hämnas) till jobbet.
Självklart förespråkade hon alla fantastiska fördelar med att vara medlem, förutom att man får hjälp med ALLT (jag har aldrig NÅGONSIN fått någon hjälp med NÅGOT) så får man även gå en kurs på ABF för 500 kronor per år. Det är ju jättebra, förutom att det skulle kosta ungefär tusen gånger mindre att gå den där kursen och INTE vara med i facket.
I alla fall, så när hon hade gått igenom hela sin bara-fördelar-med-att-vara-med-i-facket-lista, så vände hon sig till mig och sa "Ja, och om du fortfarande bor hemma så behöver du ju inte teckna någon egen försäkring."
Ja det hade ju också varit jättebra. OM JAG INTE VAR TJUGOSEX ÅR OCH INTE BOR HEMMA.
Jag kan ta att jag måste visa körkortet lite titt som tätt (oftast när polisen jagar mig, vilket jag strax återkommer till), men ser jag inte ens ut att ha gått ut skolan??
Lätt irriterad upplyste jag Therese (jobbarkompis som inte blev informerad om om-du-fortfarande-bor-hemma-förmånerna) om att det är okej när man är typ TRETTIO, DÅ kan man ju bli glad för såna saker, men inte när man är 26 och inte vill se ut som man går i högstadiet.
Sen kom jag på att Therese är 29 och jag ändrade snabbt upgifterna till jaaah men när man är över TRETTIFEM, DÅ kan man bli glad för att man ser ut som femton.
Sen lämnade jag snabbt det ämnet.
I morgon ska jag nog säga att hon ser väldigt ungdomlig ut.
Jo, till polisen. Förra veckan var det dags igen. Glad i hågen åkte jag och pärlan från jobbet.
Jag åkte min vanliga krångel-väg för att slippa svänga vänster, och allt gick finfint.
Tills jag såg en polisbil som stod still med blåljusen på.
Jaha tänkte jag, det vore väl typiskt om jag skulle hamna mitt i nån utryckning nu när det är mörkt och allt och jag inte vet vart jag har bilen och inte kan svänga åt sidan och säkert kommer att spärra vägen för dom och så tar dom mej istället för att jag är i vägen.
Jag skyndade mej i alla fall och stannade och torkade bort all imma från rutorna för att vara på den säkra sidan, sen puttrade jag vidare och tyckte att det kändes riktigt bra.
Jag hann inte långt förrän den där himla bilen kommer och kör upp bakom mej, fast utan ljus.
I ca en sekund, sen började dom blinka och tjuta och jag körde halvt upp på cykelvägen för att 1.jag blev så rädd
2. dom skulle kunna köra om. det var mest nummer ett.
Men dom körde inte om.
Och jag blev så nervös så jag nästan började grina och satt i mörkret för mej själv och pep NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ i hopp om att det skulle hjälpa. Efter fem korsningar och en rondell kände jag mej tvungen att stanna, och det var jag nog också. Ut kliver FYRA (4) poliser och jag kände mej ännu mindre än femton år och bor hemma.
Pliktskyldig medborgare som jag är försökte jag förklara att jag faktiskt trodde att dom bara ville köra om och att jag inte trodde det var mej dom var ute efter. Samt att jag alltid tror att jag har gjort något när dom dyker upp. Däremot glömde jag fråga vad dom egentligen vill mej för ont. Det måste jag komma ihåg nästa gång.
Jag fick bara blåsa och visa körkort och hålla med på att det var min bil.
Sen var jag förklarad oskyldig och fick åka hem på darrig gaspedal.
Kör jag som ett fyllo?
Tror dom att jag är femton år och inte ens får övningsköra än?
Jag känner att jag måste reda ut ett och annat.
