Vad man inte vill höra hos frissan
Jag som för ett ögonblick kände mej lite mindre tunnhårig än vanligt kom snabbt ner på jorden igen.
Anna v/s Renfjället
Nu blev det inte riktigt så, nyckeln till den lilla lilla stugan ute i ingenstans kom aldrig och vi fick istället panik-boka en annan lite större stuga.
Lägerelden. (Detta kort togs mest som bevis för att jag faktiskt DISKAR.
Det händer inte var dag och var värt att förevigas. Tycker alla parter.)
Utedasset.
Det blev istället vildmarksliv med bastu, tvättmaskin och micro.
Samt vildmarks-kost såsom tacos, fläskfilé och kräftstjärtar.
Men det gick bra det också.
Erfaren som man är hade den ene av oss glömt mössa och vantar, och den andre hade bara rosa stövlar med hål i.
Så vi fick börja med att åka och skaffa utrustning.
Men SEN blev det vilt vill jag lova, renfjälls-bestigning av den grövre sorten både tisdag och onsdag. På tisdagen första halvan av vägen som var genom skogen. Det var inte så där tipp-topp-kul så på onsdagen tog vi pärlan och åkte förbi den där himla skogen och gick sista biten istället. Så vi har gått HELA vägen upp. Bara inte riktigt vid samma tillfälle.
Patrik i en bäck
Det är en underdrift att säga att det var storm, det var alldeles OHYGGLIGT JÄTTESTORMIGT.
Men tapper som man är så kämpade vi ända upp.
Tur att inte bilden är större, så man inte ser att det är en mobiltelefon jag fipplar
med på vildmarks-turen.
Åreskutan.
Dagens höjdpunkt, mandelkubb och oboy. Samt mina fina nya röda stövlar.
Ååååh det ser ju så fint ut..
Jo förresten
Jag kom på att det bästa beslutet NÅNSIN i kategorin VAD SOM HELST är 80-vägen.
Det klokaste nån har kommit på i modern tid. ÄNTLIGEN säger jag bara. ÄNTLIGEN.
Det är kanske inte HELT optimalt, det är fortfarande farligt fort, men ändå lite mer hanterbart för mej som blir fantastiskt glad och lugn i själen om jag hamnar bakom en traktor/plogbil/grusbil/annat som rör sig lagom fort.
Man skulle ha haft lite inflytande i vägverkets hastighets-kommitté, där skulle jag kunna göra stor nytta.
När jag och pärlan var ute och åkte häromdan var jag faktiskt nästan ingen trafikfara alls, jag körde så fort som man skulle nästan hela vägen. Sen blev det nitti.
Då var det en stor fläskig bil som körde om, och redan då började jag muttra lite för mej själv (men bara när det är raksträcka, annars är jag fullt koncentrerad med att inte köra för nära dikeskanten när jag håller ut så då kan jag varken muttra eller tänka på något annat ) eftersom jag vet att dom inte kommer att trevlig-blinka för att tacka mej för att jag nästan kört av vägen för deras skull.
Det gör dom till ALLA ANDRA, men inte till mej. (Antagligen för att jag har legat och söl-kört och retat upp dem en längre tid och dom inte ser någon som helst anledning att tacka mej när dom äntligen tar sig förbi. Men ändå).
I alla fall blev jag så glad för han blinkade. Och inte sådär vanligt, nä så käckt med båda lamporna samtidigt!
Ja jag ville nästan köra i kapp och tacka för att jag blev så glad att någon äntligen uppmärksammat hur hjälpsam jag är.
Men jag kan ju inte köra så fort.
Och då tänkte jag att SÅDÄR, SÅDÄR ska jag också blinka och tacka nångång!
Men sen kom jag på att jag inte kör om andra bilar.
Kanske lika bra eftersom jag
1. Inte vet hur man blinkar med båda lysena samtidigt
2. Alltid blandar ihop blinkers-spaken med vindrute-torkar-spaken.
Jag undrar om jag skulle ha anordnat nån sorts utbildnings-kväll med mej själv och pärlan. En lära-känna-varann-kväll.
Nu åker jag till en stuga och äter upp mej inför vintern
Jag har inte strukit med efter min lilla sjukdoms-period förra veckan, som man skulle kunna tro.
Tvärtom är jag nere på stabila 36,4 och allt är i sin ordning. Lite trött, men annars vid god vigör.
I min tristess över att inte orka göra något i helgen, anmälde jag mig till vasaoppet i fredags.
Efter 2006 års stora framgångar i tjejvasan (ifrån länet var det faktiskt bara en som var sämre än mig) känner jag att det är dags att avancera lite. Med nog mycket vila och god mat ska det nog gå vägen det här.
Jag är härmed också officiellt medlem i ÖSK. Så himla proffsigt!
Nu ska jag bara börja åka skidor.
Man blir erbjuden att köpa en klubb-dräkt att åka loppet i också, jag undrar om jag skulle vara det ansikte utåt som dom önskar sig? Kanske tar jag min egen i alla fall...
Ja och i morgon försvinner jag till en stuga i ingenstans för att göra... ingenting. Ja förutom att äta.
Efter en kraftig inhandling på coop (i klass med storhandlingen vid löning faktiskt. Förutom att det här ska ätas under tre dagar istället för tre veckor) misstänker jag att vi ligger upsvällda och pruppar i dessa tre dagar istället för att komma nära naturen och ta raska promenader på fjället.
Om man kan dö vid 39 graders feber
så höll jag nog på att göra det för ett tag sen.
Efter att ha sovit några timmar efter jobbet igår kände jag mig som ett stekt ägg när jag vaknade. Det var jag i princip också. Inklusive i natt och idag. Jag tycker inte alls synd om mej själv. Inte alls.
Jag behöver väl inte tillägga att det gör ont överallt också.
Dagen har ägnats åt att sova, svettas och glädjas över att bli sjuk lagom till min lång-lediga helg.
Åååhh, pärlan som skulle få vinterdäck och allt.
Nu ska jag liva upp mej lite med elvis the man innan jag somnar om.
Åååhhh Elvis.... (nu försvinner jag in i feberdimman)
The handy-womans
Gunilla har lessnat på små verktyg och dragit fram värre grejer.
Det gick lite dåligt i början, men när hon lagt ur backen (man säger så i byggbranchen) på apparaten så gick det betydligt bättre.
Tyvärr syns inte Gunillas gigantiska hantverkar-mys-shorts som hon piffade upp kvällen med utanpå strumpbyxorna, inte heller kaninöronen som inte helt matchade byggar-looken men som var mycket underhållande.
Å så en annan liten sak....
Maria & Mickes lilla mini-Micke som har kommit ut!!!!
Hoppas dom kommer hem snart så jag kan åka dit och lukta lite på han..
Och så han får se pärlan förstås.
.
Igår kväll kom pärlan hem!
Han har tydligen genomgått en ganska stor undersökning vad jag har förstått.
Mekanikern PATRIK har lagt all sin vakna tid till att lokalisera alla pärlans brister.
Och han lät så fint (pärlan alltså), spruttade iväg och var till och med glad i uppförsbackarna! Annars har det känts lite som att man kör lastbil när det blir uppför, det går liksom saktare och saktare.
I morgon bitti ska han få sitt eldprov, om han startar när jag ska till jobbet.
Åååhh pärlan!
Jag har jobbat i helgen, och i eftermiddag blev jag bjuden på middag i mitt andra hem, ja min fosterfamilj skulle man kunna säga.
Dom ger mej mat, skickar med matlådor och oroar sig när jag är ute och går i mörkret.
Ungefär som mamma och pappa. Fast det är Amelie Och Rikkard.
Och väldigt bra på att lag mat.
(Sportutstyrseln stämmer verkligen överrens med smör-å-socker-kletet i bunken...)
Good night.
Annas morgonbilder från vischan
Åååhh så himla mysigt!
Noggranna förberedelser
(först tänkte jag skriva att den blev såhär. Men det blev den inte.)
(Mycket finare tycker jag. Inte alls lika slät och tråkig. Så himla konstig glasyr som bara snabb-stelnade innan jag hade hunnit platta ut den. Säkert nåt fel i receptet, som vanligt.)
De två underverken som senare avnjöts på onsdagens traditionella tjej-kväll (det var dock inte riktigt såhär mycket kvar då) tillsammans med cissis kantarell-stuvnings-mackor:
Idag är jag ledig och har just varit på massage. Lite för länge sedan konstaterade jag eftersom det känns som att jag just blivit överkörd av en traktor. Som backat fram och tillbaka en ganska lång stund faktiskt.
Och nu har jag ju viss erfarenhet av att bli påkörd så jag vet vad jag pratar om.
Nu ska jag ta en liten tupplur i mina linement-ångor.
Min & Maries film-kväll igår efter jobbet:
Vi åt ostkaka och kexchoklad och tittade på "Du blir vad du äter" och funderade över vad vi egentligen skulle bli.
(Men jag har ätit en banan om dagen sista två veckorna! Mycket bra. Ja jag har ju ätit lite annat också.)
Betyg på "Repmånad" som Marie varit eld och lågor över hela veckan och som jag haft
ofantliga förväntningar
över att få se:
Sådär.
Men vi hade hemskt gott fika och trevligt sällskap. Ja varann allså.
Ikväll blir det bio, Håkan 1,5, åååhh va rolig den kommer att va!!
Anna å Gunilla goes 50´s
Framåt natten var jag MYCKET trött, MYCKET hungrig och MYCKET arg när symaskinen dog. Igen.Jag blev så förbannad så jag höll på att sprängas, kastade undertråds-spole-grejer och kröp runt en stund och letade lösa delar.
Lördag: Maskinen fixad och jag är på lite bättre humör. Tills den dör igen och jag grinar lite och tänker DÖ SYMASKINSJÄVEL. Men det blev ganska bra ändå.
Mitt redan döende hår mådde inte
bättre efter den våldsamma tuperingen.
Gunilla hugger nya hål i skärpet.
I en mycket avancerad dans med Elvis och Gunilla.
Gunilla och en annan Elvis.
Skräckblandad förtjusning känns som en passande beskrivning.
Mycket trevlig kväll, lite mindre trevligt var det att åka till ikea klockan nio morgonen efter.
Men eftersom man är så ung, pigg och rask så blev det så. Och vi hade en mysig tjej-dag, jag shoppade två kuddar, kebab och ett dasslock. Det kändes lagom.
Lite fika med Therese sen på kvällen och helgen var fulländad! :D
Sen kändes det som att jag behövde helg igen alldeles snarast. Synd bara att det var måndag och att jag ska jobba hela helgen.
