Anna, lite sådär lagom halvkass på att laga mat
EEEhh, I DON´T THINK SO.
Lägenheten är rökfylld och jag har gjort Flygande Jacob.
Bästa vädret för en cykeltur till Ås
Häromdagen kände jag mig överraskande nog lite sportig, och tog farmors racercykel till Ås.
Jag kan meddela att jag slog ett våldsamt hastighetsrekord, och väl hemkommen kände jag mig inte alls lika sportig längre.
Jag kan meddela att jag slog ett våldsamt hastighetsrekord, och väl hemkommen kände jag mig inte alls lika sportig längre.
Påsk för läänge, länge sedan
Påskhelgen förlöpte mycket lugnt i Mordviken, ungefär i den här tappningen helgen igenom:
Med tillhörande pensionärsaktiviteter såsom lyssna på ring så spelar vi, sitta ute i holken och titta på vilka som går förbi/åker förbi/, (och undra vart dom ska, vad dom ska göra och vilka det egenligen var), äta, fika, läsa Allers, äta och titta på fåglar.
Dock kände vi en viss plikt att göra påsk-saker, till exempel åka skidor och pimpla.
Jag tyckte redan från början att det var en dålig idé att förena dessa saker genom att åka skidor nerför den MYCKET branta åkern
i en halvmeters djupsnö, för att pimpla.
Men så blev det.
Jag hann inte över plogkanten förrän jag hade ramlat och kört fast med skidorna, och resten av färden fortsatte i samma anda.
Väl nere var humöret på topp, solen sken och strumporna var dyngsura.
Efter fem minuters pimplande ville Christer gå hem och grilla korv istället.
Så var påsken över och färden gick hemåt.
Tankmätaren var oroväckande nära lite mindre än ingenting alls kvar, och planen var att tanka i Gällö.
Då upptäcktes det lilla missödet att jag hade råkat glömma nyckeln till tanklocket hemma. (och JO, det är en speciell nyckel för det, för så har det alltid varit. faktiskt.)
Modiga som vi är beslöt vi oss för att vi borde kunna ta oss ända till Brunflo. I bästa fall.
I förebyggande syfte ringde vi bärgare, alltså Amelie och Rikkard. Som brukar få hjälpa till vid diverse uppståndna problem, oftast med pärlan inblandad.
Eftersom jag inte vågade bli bogserad fick bärgarna åka till Brunflo, köra hem oss för att hämta nyckel till tanklocket, köra tillbaka oss till brunflo, och åka tillbaka igen.
När vi kom tillbaka med nyckel upptäcktes att pärlan visst inte gick att låsa upp. (Därav anledningen att man INTE SKA LÅSA DEN.)
Rikkard skrattade rått, tog kort och föreslog glatt att jag kanske kunde gå in genom bakluckan precis som förr i tiden.
Men pärlan är trots allt pärlan, och efter att låset snurrat runt runt runt runt, så ploppade den upp till slut.
Och så blev det ett lyckligt slut även på den historien.
Något som dock bör döljas i dunkel, är pappas kommentar dagen efter när jag återberättade gårdagens händelser, och jag just hade kommit till delen "Men VEET du pappa, då såg jag att jag hade glömt nyckeln till tanklocket hemma!!"
"Vaddå för nyckel?! Vanliga bilnyckeln går ju till tanklocket."
Sen kändes det som att min historia hade tappat lite av sin charm, och jag berättade inget mer.
Jag tänkte att om jag väntar ett tag med att berätta det här, så kanske Amelie och Rikkard har glömt att dom ens var tvugna att hämta oss.
Med tillhörande pensionärsaktiviteter såsom lyssna på ring så spelar vi, sitta ute i holken och titta på vilka som går förbi/åker förbi/, (och undra vart dom ska, vad dom ska göra och vilka det egenligen var), äta, fika, läsa Allers, äta och titta på fåglar.
Dock kände vi en viss plikt att göra påsk-saker, till exempel åka skidor och pimpla.
Jag tyckte redan från början att det var en dålig idé att förena dessa saker genom att åka skidor nerför den MYCKET branta åkern
i en halvmeters djupsnö, för att pimpla.
Men så blev det.
Jag hann inte över plogkanten förrän jag hade ramlat och kört fast med skidorna, och resten av färden fortsatte i samma anda.
Väl nere var humöret på topp, solen sken och strumporna var dyngsura.
Efter fem minuters pimplande ville Christer gå hem och grilla korv istället.
Så var påsken över och färden gick hemåt.
Tankmätaren var oroväckande nära lite mindre än ingenting alls kvar, och planen var att tanka i Gällö.
Då upptäcktes det lilla missödet att jag hade råkat glömma nyckeln till tanklocket hemma. (och JO, det är en speciell nyckel för det, för så har det alltid varit. faktiskt.)
Modiga som vi är beslöt vi oss för att vi borde kunna ta oss ända till Brunflo. I bästa fall.
I förebyggande syfte ringde vi bärgare, alltså Amelie och Rikkard. Som brukar få hjälpa till vid diverse uppståndna problem, oftast med pärlan inblandad.
Eftersom jag inte vågade bli bogserad fick bärgarna åka till Brunflo, köra hem oss för att hämta nyckel till tanklocket, köra tillbaka oss till brunflo, och åka tillbaka igen.
När vi kom tillbaka med nyckel upptäcktes att pärlan visst inte gick att låsa upp. (Därav anledningen att man INTE SKA LÅSA DEN.)
Rikkard skrattade rått, tog kort och föreslog glatt att jag kanske kunde gå in genom bakluckan precis som förr i tiden.
Men pärlan är trots allt pärlan, och efter att låset snurrat runt runt runt runt, så ploppade den upp till slut.
Och så blev det ett lyckligt slut även på den historien.
Något som dock bör döljas i dunkel, är pappas kommentar dagen efter när jag återberättade gårdagens händelser, och jag just hade kommit till delen "Men VEET du pappa, då såg jag att jag hade glömt nyckeln till tanklocket hemma!!"
"Vaddå för nyckel?! Vanliga bilnyckeln går ju till tanklocket."
Sen kändes det som att min historia hade tappat lite av sin charm, och jag berättade inget mer.
Jag tänkte att om jag väntar ett tag med att berätta det här, så kanske Amelie och Rikkard har glömt att dom ens var tvugna att hämta oss.
När man vet att man har fiskat klart
Förra helgen var vi på fisketur med Solveig och Allan.
TIDIGT på lördag morgon åkte vi, precis som proffsen.
Solen sken och det var storm och svinkallt.
Stämning var till en början mycket uppsluppen och glad.
Sen fick Solveig en fisk och Allan blev lite hetsk.
-Fan hon är ju som en mås.
Men Solveig var glad ändå.
Efter sex timmar lessnade Allan och packade ihop sina pinaler.
-Men jag vill fiska en timme till sa Solveig.
Det tror jag inte alls sa Allan, och så åkte vi hem.
När vi kom till Ås kom Amelie, Rikkard och Svea.
Inom kort hade hela sällskapet förutom jag och Svea somnat, så vi gick ut och cyklade trehjuling och vattnade ogräs i växthuset.
Sen fick vi jättegod middag och åkte hem.
Dagens fångst: Christer såg en fisk simma förbi hålet.
Åååhh vilken härlig dag!
TIDIGT på lördag morgon åkte vi, precis som proffsen.
Solen sken och det var storm och svinkallt.
Stämning var till en början mycket uppsluppen och glad.
Sen fick Solveig en fisk och Allan blev lite hetsk.
-Fan hon är ju som en mås.
Men Solveig var glad ändå.
Efter sex timmar lessnade Allan och packade ihop sina pinaler.
-Men jag vill fiska en timme till sa Solveig.
Det tror jag inte alls sa Allan, och så åkte vi hem.
När vi kom till Ås kom Amelie, Rikkard och Svea.
Inom kort hade hela sällskapet förutom jag och Svea somnat, så vi gick ut och cyklade trehjuling och vattnade ogräs i växthuset.
Sen fick vi jättegod middag och åkte hem.
Dagens fångst: Christer såg en fisk simma förbi hålet.
Åååhh vilken härlig dag!
