AnnaStekPanna

Det här året var det inte jag som hade bokat boende till Vasaloppet, det innebar att vi bodde fem minuters promenad ifrån starten istället för tolv mil som förra gången.
Bilresan ner innehöll bland annat önska-låtar. Jag önskade Drömmen om Elin, och gamlingarna önskade Robbie Williams och nåt dödsband.
Målet för dagen var att komma lite lite längre än sist, alltså längre än till Risberg.
Lördag
Medan de övriga i truppen oroade sig för temperatur, tider, valla och fäste, satt jag och funderade över om jag skulle ta med marabou helnöt eller marabou schweizernöt. Och om det verkligen går ner en hel bulle i midjeväskan.
Sen laddade vi upp med semla. Nu kunde inget gå snett.
Söndag
04,30 ringde klockan och pigga som lärkor, inte, hoppade vi upp till en ny låååång dag.
Fast det visste vi inte riktigt då, eftersom planen var att jag skulle anlända med nödbussen ungefär i samma veva som dom andra anlände med skidor framåt eftermiddagen, och vi skulle åka hem i god tid.
Nu blev det inte riktigt så.

Jag och PRO-gänget 06.45.

Efter den första mördarbacken hade jag en puls som skulle haverera vilket pulsmätarinstrument som helst, och det började göra jätteont i armarna. 
Då var det uppiggande att mötas av skylten där det stog att det bara var åtta och en halv mil kvar.
Resten av de första tre milen höll jag på att dö med ganska jämna intervaller. 
Just som jag tänkte men nu jävlar kan det väl inte vara mera uppför, ja då blev det mera uppför.
Men sen hände något. Det blev liksom så jobbigt så det gick över.
Och tänk! Efter tre och en halv mil gick det hur lätt som helst!
Efter varje kontroll med en massa folk som kom springandes med blåbärssoppa, bullar, banan, choklad och annat snask gick det ännu lättare, och jag var alldeles brydd där jag susade fram. (susa är kanske inte en helt korrekt beskriving. jag tog mig fram).
Å poff! Rätt vad det var så var jag i mål.
Jag måste ha förträngt en större del av dagen, för det där poffet tog ganska precis tolv timmar.

En fjärdedel av järngänget tolv timmar senare.

De andra tre fjärdedelarna hade vid det här laget gått i mål, duschat, bytt om och ätit middag.

Halv två måndag morgon kom vi hem.
När jag började jobba klockan nio var jag redo att ringa och teckna färdtjänstavtal.
Men efter två dagar gick det över, jag gjorde väl inga cirkuskonster direkt men det brukar jag inte göra så ofta i vanliga fall heller.

Sammanfattning av den här lilla undersökningen:
1. Man behöver bara träna sju gånger innan. 
2. Om någon säger "jomen du vet OJOJOOOJ du måste åtminstone ha 30 mil i benen", eller "och så måste du äta jätteJÄTTEmycket pasta å mat å LÅNGSAM mat å bla bla bla", så vill jag förtydliga; det behöver man inte alls det.
3. För att jämföra med förra försöket där det inte gick så bra: det går bättre att åka på bra skidor än på ett par som ser ut att ha varit med om en olycka nedför en bergsvägg. SÄRSKILT vid sådana här tillfällen.
4. Gör inte detta.