AnnaStekPanna

är numera riktiga bundisar eftersom det är dom jag ringer och småpratar med nu för tiden.
Igår skulle jag ta fram min obefintligt tekniska sida och koppla in telefonen via bredbandet.
Det gick sådär. I manualen stod det "Om det inte fungerar ring 90200". 
Och det hade jag så gärna gjort OM TELEFONEN HADE FUNKAT.
Jaja, när jag hade kopplat om och in alla kablar jag kunde hitta fast inte visste vad dom var till för, tänkte jag att jag behöver verkligen hjälp. Så då tänkte jag ju då gå ut på internet och leta hjälp.
Och det hade ju också gått jättebra, OM INTERNET HADE FUNKAT!!
Gaaaahhh.
Idag fortsatte jag mitt uppdrag och ringde hjälp från mobilen. Andra samtalet (efter att jag hade pratat med duktiga Fredrik som jag inte riktigt begrep vad han pratade om och tänkte låtsas att det bröts för att slippa förnedra mej till att återigen fråga "vilken sladd var det då dom ser ju likadana ut?", "fast det finns en massa såna uttag" samt käckt svarat "ja sådärja" när han frågade om jag verkligen hade kopplat som han sa och jag inte riktigt hade det eftersom jag IGEN inte kunde hitta hålet som det stog sådär som han sa på. Fast det sa jag ju inte. Sen förstod jag varför det verkade så krångligt, det fattades visst en dosa med dom där hålen. Sådärja.) kom så långt som till "Jag ska kolla om jag ser några störningar som kan göra att din anslutning inte fungerar" och jag upplyste honom om att det förmodligen var jag som var störningen, när det plingade till i mobilen. DITT KORT ÄR NU TOMT.
Det går bra nu.
Så då fick supporternummer nummer 2 ringas: pappa. Fylla på telefonen, ringa igen, och tänk sen funkade det.
Fast inte telefonen än då, men nu är jag inte helt isolerad längre. Härligt.

Om Karin på Telia tittar in här igen vill jag bara säga att jag är mycket nöjd med den automatiska telefonsvarar-tanten den här gången.
Hon förstod direkt vad jag pratade om och sa inte att jag var obegriplig en enda gång!