Besök och herrfrisering i Lit


Välkomstkommitén anlände i skottkärra.
Anton verkade inte alls särskilt glad över att träffa mig.


Han är inte glad att se mig här heller, det är bara Maria som har lurat han att skratta lite.




Kvällen avslutades med Antons första ekipering, som jag fick äran att göra. (Herregud. Jag hade aldrig låtit mig sätta saxen i mitt eget barn. Maria är modig. Fast jag skulle vilja säga att skillnaden mellan modig och dum är i det här fallet hårfin.)
Förutom några små skabbliknande fläckar så blev han mycket fin.

Lillhockeyfrilla-tofsen ligger nu på en tallrik.


Kommentarer
Postat av: Amelie

Va söt han är Anton. Och ja, riktigt du.. jag menar modigt av Maria.

2010-04-20 @ 20:38:47
URL: http://stenen.net

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0