Sista April, och det har nu beslutats att körkort inte längre får skickas med i flingpaketen.




Sista April-kvällen skulle tillbringas i Ås, med Amelie, Rikkard, Svea och familj.
Problemen började tidigt med ett litet missöde redan i Lugnvik faktiskt. Först glömde jag svänga vid macken och sen tappade jag bort mej. När jag hade lyckats vända, varit in på macken och frågat vart jag skulle och hittat vägen tillbaka, så blev pärlan trött och stannade. Men självklart piggnade han på sig efter en stunds vila, och vi puttrade vidare mot Ås.
Glatt parkerade jag vid husknuten och tänkte att det här gick ju finfint.
Intet ont anande.
Mycket mysigt hade vi, fika, promenad, brasa och kör. Vi njöt av det underbara vädret och gick hem. Så himla trevligt!


Observera grillaren som ligger i bakgrunden, som plötsligt packade upp värsta picnicen, korv å bröd och grillpinne modell längre, drog upp huvan å hoppade in i brasan.




Nästa problem uppstod vid hemfärden. Amelie skulle som vanligt guida mig ut från gården så att jag inte skulle backa över något av värde, och helt plötsligt kom jag inte ihåg hur man lägger i backen.
Problem.
Hur mycket jag än försökte så kunde jag inte för mitt liv komma på hur jag gör varje dag när jag backar in i min lilla parkeringsruta.
Svettningar utbröt.
Först ut att hjälpa var Rikkard, men eftersom han inte kört ratt-växel-bil så fick inte han heller till det.
Sen fick husfadern Allan komma till undsättning, han var med på den gamla goda tiden då det begav sig och fick förstås i den där himla backen. (Jag misstänker att han var lite skeptisk till en fortsatt färd, även om han inte sa något.)
ÄNTLIGEN tänkte jag, slutade för ett ögonblick att svettas ymnigt och körde iväg. 
Allt gick bra.
Som av en händelse råkade jag en stund senare kika på temperaturmätaren, och lätt skräckslagen upptäcker jag att pärlan visst är på väg upp i himmelska temperaturer. Svettningarna återkommer.
Det finns mycket bra i bakluckan på pärlan, tio tallrikar och tre skålar, fyra djuptallrikar, en vindunk, stickade vantar, en påse ballonger, fin handduk, fika-korgen, en grej till motorn, guldpenna, bogseringslina och annat som kan vara bra att ha, men ingen glykol.
Som tur var fick jag tag på min private mekaniker Patrik som kunde komma till räddning. 
Tack för det!
Annars hade jag förmodligen börjat grina och lämnat pärlan åt sitt öde någonstans efter vägen.

Kommentarer
Postat av: Amelie Nilsson

Åh va kul att du ville komma och tillbringa valborgskvällen med oss. :)

2009-05-04 @ 17:19:32
URL: http://www.stenen.net
Postat av: Anonym

å tack för att jag blev inbjuden! det var så mysigt ! :)

2009-05-04 @ 19:57:44

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0