Duved goes osäkert, eller det går faktiskt inte att bromsa med längdskidor




I helgen var vi en trevlig liten skara som åkte till Oves stuga i Duved.
Efter första stoppet (redan i krokom, inte bra) som berodde på ett litet missöde med skenande skidor på taket var vi så äntligen på väg. Humöret i baksätet var strålande glatt.
(Det var INNAN Amelie visste att hon skulle spendera en halv dag med att vandra nerför hela duveds fjäll i djupsnö och med längdskidorna under armen.)
Som synes åkte vi inte pärlan, eftersom den formodligen hade kapsejsat av all packning.
Annars hade det förstås gått alldeles utmärkt.


Ove the owner välkomnar


Och lånar ut ett par hälsa-på-tofflor.


Romantik-Erik-&-Towa


Jag bäddar i min lilla holk uppe i taket.


På utflykt. Flickorna där bak är förstås på ett fantastiskt humör!
Fortfarande.


Fredagen bestod av mycket gott besök på chokladfabriken, bastu, god mat och spel.
Här en glasklar charad.(det var egentligen ett ritspel, men eftersom ingen begrep vad jag ritade var jag tvungen att avancera till kroppsrörelser)
 Och det ser ju alla att det är en tolk jag är.
 

Towa i djup koncentration


Och med så fenomenala lagkamrater gick det förstås alldeles väldigt bra för tjejerna.
Vi vann visserligen inte, men ändå.


Bastu och nerkylning


Det finns lite olika sportigheter. Antingen sitter man bland pjäxor å skidor


Eller så sitter man här

Efter att jag och Amelie traskat ner i liftspåret (för att hitta ett längdspår)
och fått ett litet ont öga från liftmannen, tyckte vi att det bästa vore att sätta sig
och ta igen sig en stund. Vi hade ju trots allt gått i åtminstone femton minuter.
Sen kom någon på den briljanta idén att vi skulle åka med dom andra upp i liften,
för att sedan ta ett fint skidspår tillbaka till stugan.
Efter att vi diskuterat allt elände som skulle kunna komma ut av att ha oss i liften,
bestämde vi oss ändå för att göra ett försök.

Upp i dödsliften


Assistenterna som var tvungna att hjälpa oss upp.
Och ta alla våra grejer förstås (skidor å stavar eftersom vi inte tordes ha dom på oss) eftersom vi var så nervösa för att inte få av oss själva när vi kom upp.



Amelie lyckas klämma fram ett leende  mellan våra dödsskrik på väg upp.

Vi kastade oss åt sidan när vi hoppat ur, ungefär som i värsta actionfilmen.
Man vet ju faktiskt inte vad som kan hända, rätt vad det är så blir man överkörd av en sån där vagn.
Eller en skidåkare, det vet man ju hur DOM är. 
Men allt gick ganska bra, trots att karlarna klagade på att vi skrek.

Uppe!


Sen påbörjade vi vår färd.
Här följer en kort (ungefär lika lång som turen) resumé av den.
Amelie svingar sig snabbt (........) och vant runt i ett lappkast.


Det är jobbigt när skidorna kör åt olika håll.


Och när det är nerför.






Sen följde en liten diskussion huruvida vi skulle komma ner.
Amelie förespråkade liften, men jag var djupt skeptisk till att komma neråkande
åt fel håll, med en hel publik som intresserat tittar på idioterna som kommer och åker NERÅT 
och ojsan så kom dom visst inte av och åkte ett varv till och sen var dom visst tvungen att stänga
av liften för att få av dom galna fruntimren som åkt runt runt hela eftermiddagen.
Nej, då tyckte jag att det var bättre att vara lite wild and crazy och ta backen istället.
Så här i efterhand hade jag kunnat snurra runt i den där liften hela helgen.
Ganska snart insåg vi att det inte går att ploga med längdskidor. 
Eller det går, men det går inte långsammare.
Strax efter det konsaterade vi även att det inte heller går att svänga, vilket gör det lite
besvärligt om man befinner sig i en slalombacke, där ju själva meningen ÄR att man ska svänga.
Detta föranledde en liten humör-svacka hos Amelie.

Här har hon fått lite (köpt själv) choklad och är för ögonblicket lite muntrare,
trots att vi råkat slagit oss ner mitt i ett hopp så folk kom flygandes med jämna mellanrum.


Medan vi kämpade oss nerför så kämpade sig vissa andra uppåt.

"Rikkard hoppade, men inte skidorna" heter den här fina bilden.  :D   
Det enda negativa med det här var att vi inte var på plats och fick se.

Citat från Amelie under dagen: Om man är dålig på att åka slalom, och dålig på att åka längdskidor, då är det en dålig idé att åka längskidor i slalombacken. Hon hade en poäng där.

Och här är ordningen återställd och alla glada igen.
Eller när jag tänker efter så är nog det här dagen innan.

Kommentarer
Postat av: Andreas

Rikkards skidseparation-airborne var fantastisk, jag kanske fick uppleva den i dan allra finaste av vinkel dessutom.. =)



/skidliftsassistenten

2009-03-26 @ 06:42:49
Postat av: anna

Jag hade gjort MYCKET för att få vara med och se live!!

Dessutom hade det varit trevligt att ha något att påminna han om när man ses. Kanske MEST för den sakens skull.

Liftassistansen var mycket god förresten!

2009-03-26 @ 10:05:18
Postat av: a finmoster

I början på 60 talet var vi på skolresa i Vemdalen. Då hamnade jag och min bästis av misstag i gamla störtloppsbacken med längdskidor. Vi kunde inte heller svänga eller bromsa. Bussen höll på att åka ifrån oss eftersom det tog hela eftermiddan att ta sej ner. Allt går igen, även år 2009.

2009-03-26 @ 14:27:44
Postat av: Amelie Nilsson

Åh va kul att du följde med Anna!

Med dig blir det ofta äventyr liksom. :)

Storkramen.

2009-03-26 @ 20:51:29
URL: http://www.stenen.net
Postat av: Amelie Nilsson

Och du... den fina ansiktsbrännan vi fick i backen verkar inte ha fastnat på bilderna. Konstigt...

2009-03-26 @ 20:53:57
URL: http://www.stenen.net
Postat av: anna

Ne det var mycket konstigt, vi som var så bruna och fräscha...

Men men, vi får bättra på färgen med kemikalier istället.

Giftigt ska det vara, då tar det bra!!

2009-03-26 @ 23:04:39

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0