AnnaStekPanna

I veckan skulle pärlan få nya innerdörrar (eftersom dom gamla börjat mögla/ruttna sönder).
Vi (jag och bilen) puttrade iväg mot Hara och verkstan, och färden förflöt riktigt bra. Jag körde till och med nästan 90 där man skulle det.
Ja det var en bra dag helt enkelt.
Men DÖM OM MIN FÖRSKRÄCKELSE när det börjar låta som att det brinner i avgasröret.
Inte bra tänkte jag och började svettas.
Men den lilla bilen som låg bakom verkade inte bekymra sej, och det borde han ju gjort om det börjat spruta eld ur pärlan.
Rätt vad det var lät det från dörren istället, ungefär som att den var lös. Också ritshade det liksom.
Men jag var så modig och körde ända fram utan att stanna, eftersom det inte verkade ryka nånstans ifrån ialla fall.
Jag blev förstås (inte helt oväntat)  inte särskilt betrodd om det mycket mystiska ljudet, eftersom jag är rädd för det mesta som har med bilen att göra och alltid tror att den kommer att explodera/brinna upp/gå allmänt sönder.
Så jag fann mej i att "gamla bilar låter lite" och sa inget mer.
Sen kom grannen och skulle kolla på nåt där under huven.
"Men va fan, har ni stoppat ner kalsonger här eller?"
Nämen ojsan bojsan, där låg visst en stor trasa som satt fast i nån fläkt där fram. Riktigt bra satt den fast faktiskt.
Ja alldeles VÄLDIGT bra, så bra att det var mycket svårt att få bort den och alla trådar som hade spridit ut sej lite här och där.
Ja jag är ju ganska säker på JAG inte brukar vara där under och lägga ifrån mej grejer.

KANSKE LÄT DEN LITE KONSTIGT ÄNDÅ??
Sen kändes det inte lika roligt, när chefen berättade att hon varit med om samma sak.
Men i hennes fall var trasan hennes katt Hilding.
Och där small det bara en gång.
En mycket hemsk historia.

Fotnot: Hilding låg i två dagar, sen var han fit for fight igen. Lite mindre hår, i övrigt som vanligt.